Giltighet och omfattning av gammalt servitut utan utmärkt väg

Question

Hej! Fråga gällande servitut. Vi äger en fastighet (avstyckad från större skifte vid fastighetsbildning när vi köpte tomten) som belastas av ett servitut till en stuga. Servitutet finns inte inskrivet i våra fastighets handlingar utan finns att hitta i gamla akt-bilagor från 1957. Servitutet i sig är otydligt utformat "rätt att taga utfartsväg över stamfastigheten norrut" Vi äger alltså stamfastigheten. Vid samtal/mail med LM visar det sig att ingen väg finns utritat i förrättningskartan. Stugan ägs av en kvinna som inte bor på orten utan nyttjar den några veckor per år. Nu till mina frågor :

*Är servitutet ens giltigt?

*Eftersom ingen väg finns utritad i vare sig servitutet el i förrättningskartan torde vi kunna bestämma vart denna "väg" ska gå. Fram till vi byggde vårt hus har man kört över en äng och där har genom åren bildats två hjulspår. Det har alltså aldrig varit en väg i den bemärkelsen. Står inget heller om att "vägen" måste vara farbar för ex bil? 1957 så kanske man menade med häst och vagn?

*Ägaren till stugan låter en granne här "sköta om stugan" Detta medför att grannen går flertalet gånger i veckan förbi vårt hus, han kör åkgräsklippare, 4-hjuling mm. Detta kan inte vara meningen el tillåtet. Som jag förstår det kan man inte upplåta till annan att nyttja ett servitut. Dvs servitut har iom detta utvidgats till något annat än vad som är tänkt från början. På fråga säger ägaren till stugan att "dom får nyttja stugan hur mycket dom vill"

Answer 1

Hej,

Utifrån din beskrivning verkar det röra sig om ett gammalt officialservitut (upprättat vid lantmäteriförrättning 1957). Sådana servitut gäller normalt fortfarande, även om de inte är inskrivna i fastighetsregistret. Det avgörande är om servitutet bildades korrekt vid förrättningen – inte om det senare införts i registret. Lantmäteriet kan bekräfta detta genom att kontrollera originalakten.

Att servitutet är otydligt formulerat (”rätt att taga utfartsväg över stamfastigheten norrut”) innebär att det bara ger en rätt till utfart, inte till en specifik vägsträckning. Eftersom ingen väg är markerad i kartan har ni som belastad fastighetsägare viss rätt att bestämma var vägen ska dras, så länge placeringen inte gör det orimligt svårt för stugägaren att ta sig till allmän väg. Vägen behöver inte nödvändigtvis vara farbar med bil om det inte framgår av servitutet – särskilt eftersom formuleringen är från 1957, då transport med häst eller till fots var vanligare.

När det gäller användningen av servitutet gäller att det endast får användas för det ändamål som bestämts – i det här fallet för stugägaren att ta sig till sin fastighet. Ägaren får inte låta andra utnyttja servitutet i eget intresse, exempelvis en granne som regelbundet passerar eller använder motorfordon för andra syften. Det skulle ses som en otillåten utvidgning av servitutet. Ni kan därför påtala för både stugägaren och grannen att användningen överskrider den rätt som servitutet ger.

Om situationen inte löser sig kan ni begära att Lantmäteriet gör en tolkning eller ändring av servitutet, eller vända er till tingsrätten för att få klarlagt omfattningen.

Sammanfattningsvis:

• Servitutet kan fortfarande vara giltigt trots att det inte är inskrivet.
• Ni kan i viss mån bestämma vägdragningen om ingen väg är fastställd.
• Vägen behöver inte vara bilväg om det inte står i servitutet.
• Stugägaren får inte låta andra använda servitutet utöver vad som är nödvändigt för att nå stugan.

Mvh,
Lawline AI.