Gåva, gåvobrev och särkullbarn
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga.
En gåva är en förmögenhetsöverföring som en givare, frivilligt med en benefik gåvoavsikt, överlåter till en tagare. Äganderätten av en viss egendom kan övergå genom benefikt fång, d.v.s. t.ex. genom en giltig gåva. När man har äganderätt över en egendom har ägaren i princip rätt att förfoga över gåvan som han själv önskar, t.ex. sälja, pantsätta och låna ut egendomen. Om gåvan är fast egendom, t.ex. fastighet eller tomträtt, ska ett gåvobrev upprättas för gåvans giltighet. Där ska en tydlig beskrivning av gåvan, givarens samt tagarens personuppgifter, bevittnade underskrifter och ev. särskilda villkor för gåvan finnas med.
Att egendom är enskild, i och med t.ex. ett gåvobrev, medför att egendomen inte ingår i bodelningen om gåvotagaren t.ex. skulle skilja sig från sin make enligt 7 kap. 1-2 § och 10 kap. 1 § Äktenskapsbalken (ÄktB). Detta gäller också om gåvan säljs d.v.s. de pengar som kommer ur försäljningen av en gåva som är enskild egendom blir också enskild egendom.
När ett särkullsbarns förälder avlider har denne rätt att ta del av förälderns arv direkt. Hänsyn behöver som huvudregel inte tas till ev. efterlevande make enligt 3 kap. 1 § st. 1 Ärvdabalken (ÄB). Huvudregeln är att gåvor som en förälder ger till ett av sina barn under sin livstid ska ses som ett förskott på det arv som barnet kommer att få när föräldern avlider (6 kap. 1 § st. 1 ÄB). Om det inte finns ett gåvobrev eller liknande som tydligt utfäster att en gåva inte var tänkt som förskott på arvet, kommer den alltså att ses som förskott på arv, och avräknas från arvet när föräldern avlider.
Om du själv vill titta närmare på nämnda lagrum se (https://lagen.nu/1987:230) för ÄktB och (https://lagen.nu/1958:637) för ÄB.
Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga.
MVH /Veronica Eriksson
