FrågaARKIVÖvrigt18/03/2023

Frånträda ett avtal när motparten inte längre kan infria sina avtalsförpliktelser - Vad gäller?

En större taxisammanslutning BC som har avtal med Länstrafik rörande serviceresor har pga att man inte skött sitt åtagande har förlorat sitt avtal med Länstrafiken (HÄVT.) Taxiorganisationen som å sin sida har avtal med ett antal underleverantörer (dvs mindre enmans taxi företag) hävdar att Underleverantören inte får lämna sitt avtal utan att en sanktionsavgift ska betalas. Fråga: Kan den drabbade underleverantören, som förväntat sig uppdrag med sitt fordon, utan risk HÄVA avtalet angivande skälet att man inte får de uppdrag man har rätt att förvänta sig.

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,


UTREDNING


Utifrån informationen ovan kan konstateras att ditt ärende sannolikt rör avtalstolkning och vad som gäller när parter har glömt att avtala om vissa saker, något som för övrigt (och dessvärre) inte är reglerat i lag. Jag misstänker nämligen att den av taxisammanslutningen åberopade sanktionsavgiften inte framgår av avtalet med underleverantörerna. För om så hade varit fallet hade du förmodligen inte vänt dig till oss. Det måste redan nu framhållas att svaret inte alltid är givet, dvs. rättsläget kan många gånger vara oklart. I synnerhet på avtalsrättens område. Oavsett vilket är den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL).


Avtalstolkning generellt - Vad gäller?


Det finns ingen lagstadgad metod för avtalstolkning. Allmänna avtalsrättsliga principer liksom olika metoder för tolkning av avtalstext har istället utvecklats i praxis och då genom Högsta domstolens (HD) avgöranden.

Avtalsfriheten är tämligen långtgående i Sverige varför det också står parterna fritt att godtyckligt diktera villkoren. Vid uppkomna tvister brukar utgångspunkten därför vara att försöka utröna den gemensamma partsviljan, dvs. vad parterna gemensamt åsyftat vid avtalsslutet. Detta är dock inte alltid helt enkelt, men avtalet och avtalssituationen kan stundtals vara av sådant slag att det inte heller är nödvändigt att försöka fastställa den gemensamma partsavsikten. Framförallt inte om det är ett avtal med många parter. När individuella förhållanden inte kan fastställas eller ge ledning måste tolkningen eller preciseringen av avtalsvillkoren bygga på objektiva grunder, vilket sker genom att utgå från avtalets faktiska ordalydelse, alltså genom en rent språklig tolkning. Om ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar eller inte alls lämnar något tydligt besked behöver andra relevanta tolkningsdata användas, exempelvis en s.k. ändamålsbaserad tolkning. Med en sådan metod tolkas ett eller flera avtalsvillkor mot bakgrund av avtalets syfte och avtalets andra bestämmelser, avtalet betraktas med andra ord som en sammanhängande helhet och ska då framstå som logiskt utformat.


Inträffade omständigheter efter avtalsslutet kan också få viss bäring på den rättsliga bedömningen. Under förutsättning att parterna efter avtalsslutet har handlat utifrån (och följt) vissa givna villkor och/eller underförstådda (tysta) överenskommelser kan detta ofta jämställas med en justering av det tidigare avtalet, vilken samtliga då kommer anses ha samtyckt till. Andra relevanta tolkningsdata kan också vara avtalets systematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor, bakgrunden till regleringen, avtalsföremålets natur och ibland även parternas ställning, jfr HD:s avgörande NJA 2010 s. 559. Vidare kan avtalet enligt den s.k. oklarhetsregeln komma att tolkas till nackdel för den part som har formulerat avtalstexten eller det specifika villkoret. På det konsumentköprättsliga området är oklarhetsregeln till och med lagstadgad, se 10 § lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen). Ditt ärende avser dock ett avtal som är slutet mellan näringsidkare. Slutligen förtjänas också att säga att man på avtalsrättens område inte sällan brukar utgå ifrån att den som ger en motpart befogad anledning att tro att ett visst rättsförhållande föreligger och dessutom inser att motparten felaktigt har uppfattat avtalet på ett visst sätt (och utan att protestera och medvetandegöra motparten om att denne felaktigt har tolkat avtalet) blir bunden av motpartens felaktiga bild av avtalsinnehållet.


Det ska också tilläggas att handelsbruk/branschpraxis ofta brukar nyttjas av domstolar vid avtalstvister, vilket innebär att avtalet kommer att ses i ljuset av vad som är vanligt förekommande i en viss bransch, vilket då sker genom att domstolen (eller parterna) inhämtar sakkunnigutlåtanden från olika bransch- och/eller intresseorganisationer. HD har uttalat att det i allmänhet är naturligt att utgå från att ett avtalsvillkor ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen, se rättsfallet NJA 2001 s. 750. Att ta hänsyn till vad som är vanligt förekommande i en bransch kan objektivt sett sägas ligga i linje med vad parterna vanligtvis har (kan) förvänta sig, jfr NJA 1989 s. 269 där HD tog fasta på vad branschorganisationer uttalat om hur en bestämmelse om borgen normalt sett tillämpades i branschen. Se också (och återigen) NJA 2001 s. 750 i vilket HD anförde att traditioner och gängse praxis ofta måste beaktas när ett avtalsinnehåll ska tolkas och fastställas.


Hur ska det aktuella avtalet tolkas?


I grunden är det avtalet som styr den rättsliga bedömningen. Inom avtalsrätten är löftesprincipen starkt är förankrad. Bindande avtal kommer till stånd när anbud (erbjudande om att ingå avtal) och accept (svar på ett sådant erbjudande) överensstämmer och är bekräftad av parterna, se 1 § AvtL. Därefter gäller i stort sett den gamla devisen pacta sunt servanda (avtal ska hållas) och det ska normalt mycket till för att någon av avtalsparterna ska kunna rucka på den ursprungliga överenskommelsen. Men mer än så går egentligen att utläsa av avtalslagen, utan parterna, och i förlängningen en domstol (en tingsrätt som första instans), är hänvisad till de olika tolkningsmetoderna. Eftersom avtalet verkar sakna en uttrycklig bestämmelse om sanktionsavgifter och vad som ska gälla vid hävning eller för att kunna genomföra en hävning går det naturligtvis och utifrån avtalets ordalydelse att argumentera för att avtalet inte kan frångås upp. Samtidigt lär det inte heller finnas det någon bestämmelse som uttryckligen förbjuder en hävning och/eller en uppsägning varför motsatsförhållandet också kan tänkas gälla.Ett avtalsvillkor med långtgående inlåsningseffekter hade för övrigt och sannolikt framstått som oskäligt och därmed kunnat jämkas eller möjligen helt ogiltigförklaras.


Huruvida avtalet kan hävas låter jag vara osagt. I regel krävs ett väsentligt avtalsbrott från motpartens sida för att en hävning ska accepteras. Normalt kan en avtalspart inte ensidigt ändra ett redan ingånget avtal, utan vanligtvis fordras att en ny överenskommelse träffas med motparten. Men samtidigt är gängse praxis på de allra flesta områden att avtalsparter alltid har rätt att säga upp avtal och till viss uppsägningstid. Huvudregeln är att avtal kan sägas upp ensidigt av endera parten, men då gäller i allmänhet att motparten har rätt till skälig uppsägningstid, vilket vanligtvis är en månad om ingenting annat har avtalats, jfr NJA 2009 s. 672. Men det finns ingen uttrycklig (allmän) lagbestämmelse som anger hur lång uppsägningstiden ska vara varför det alltid måste göras en enskild bedömning från fall till fall och med hänsyn till praxis och sedvänja, dvs. till vad som är brukligt i den aktuella branschen. Avtal som ingåtts "tillsvidare" kan sägas upp med viss uppsägningstid. Avtal som saknar tidsbegränsning kan i och för sig antingen gälla för all framtid eller för obestämd tid. Gäller ett avtal för all framtid kan det inte sägas upp annat än under vissa speciella förutsättningar. Om det däremot gäller tillsvidare kan avtalet som sagt, med iakttagande av skälig uppsägningstid, sägas upp utan att sådana förutsättningar måste föreligga. I hovrättsfallet RH 2010:40 ansåg dock domstolen att ett avtal på obestämd tid, dvs. tillsvidare, inte kunde sägas upp annat än om förutsättningarna för avtalet ändrades på ett mer avgörande sätt.


Utan att känna till de närmare detaljerna kan det nyss nämnda rättsfallet kan möjligen innebära att det aktuella avtalet inte kan sägas upp. Samtidigt går det inte att bortse från de uttalanden som har gjorts av HD. I de här sammanhangen görs ofta en skälighetsbedömning samtidigt som en eller flera av de ovanstående tolkningsmetoderna används. Vid bedömningen av vad som är skäligt brukar hänsyn tas till bl.a. avtalsförhållandets längd, eventuella gjorda investeringar, tid att finna alternativ och annat dylikt. Vid långvariga avtal brukar dock kravet på uppsägningstiden bli mer strängt. I det sistnämnda HD-fallet hade skälig uppsägningstid bedömts utgöra tre månader. Avtalet hade löpt i sju år.


När det gäller frågan om det aktuella avtalet överhuvudtaget går att säga upp är min uppfattning att så är fallet eftersom detta i grunden ändå måste betraktas som allmänt vedertaget och helt i linje med allmänna avtalsrättsliga principer. Men det kan givetvis finnas omständigheter bortom min vetskap som kan leda till en annan bedömning, exempelvis avtalade uppsägningstider. Vidare och beträffande sanktionsavgiften bör en sådan inte kunna utkrävas om det inte följer av avtalet. Samtidigt ska det återigen påpekas att om sanktionsavgifter av det här slaget skulle vara vanligt förekommande i taxinäringen kan kravet som sådant från taxisammanslutningen vara fullt rimligt (sedan kan själva avgiften, alltså storleken på beloppet, naturligtvis bli föremål för diskussion). Mot bakgrund av din något korta ärendebeskrivning blir det dock svårt för mig att utveckla det här svaret mer än vad jag redan har gjort i den här delen.


Om sanktionsavgiften skulle vara reglerad i avtalet - Vad gäller då?


Ingångna avtal behöver inte alltid hållas under alla omständigheter. I avtalslagen återfinns ett antal s.k. ogiltighetsgrunder, se 28-36 §§ AvtL. Kan en situation sorteras in under någon av de här bestämmelserna kan ett avtal komma att förklaras ogiltigt, antingen i vissa delar eller i sin helhet. Den stora generalklausulen i 36 § AvtL brukar inte sällan aktualiseras i de här fallen och den täcker egentligen in alla de övriga förhållanden som kommer till uttryck i de nyss nämnda bestämmelserna. Däri sägs, i bestämmelsens första stycke, att avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.


Det finns inget generellt svar på hur 36 § AvtL ska tolkas, dvs. hur bestämmelsens faktiska innebörd lyder i mer allmänna ordalag. Men en enskild bedömning är alltid påkallad från fall till fall. Partsställningen kan få bäring i det här avseendet, alltså på skälighetsbedömningen, vilket i klartext innebär att ett avtal som träffas skulle kunna jämkas om den ena parten framstår som avsevärt svagare än den andra parten, se t.ex. Högsta domstolens (HD) avgörande i NJA 1987 s. 639. Men det ska samtidigt noteras att 36 § AvtL är svår att få gehör för. I praxis har den här bestämmelsen använts restriktivt. Samtidigt menar jag, för det fallet avtalet med underleverantörerna ger taxisammanslutningen rätt att ta ut en sanktionsavgift, att ett sådant agerande ifrån deras sida hade framstått som både oskäligt och ohederligt om underleverantörerna numera inte kan förses med några uppdrag till följd av det avbrutna samarbetet med Länstrafiken.


Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av nästintill all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.


Avslutande ord och ytterligare rådgivning


I praktiken kommer detta sannolikt att bli en ren förhandlingsfråga. Om parterna inte förmår att göra upp i godo och ingen vill ge sig återstår egentligen bara en sak; Att hänskjuta frågan till domstol.


Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.seoch du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.


Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.


Men vi kan naturligtvis bistå dig i eventuell kommande process och även fortsättningsvis agera om ombud och föra din talan i domstol och/eller vid annan typ av förhandling om så skulle önskas. Vi kan också bistå med upprättande av all nödvändig dokumentation, exempelvis vid författande av kravbrev, svaromål och/eller annat skriftligt yttrande. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.


Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.


Vänligen,

Jacob BjörnbergRådgivare
Public question details image

Boka tid med jurist

Behöver du hjälp med ärenden relaterade till Arkiv och Övrigt? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig!

Fyll i formuläret så svarar en av våra jurister dig inom 24 timmar. Juristen kommer att kontakta dig och ge dig ett tidsestimat och ett prisförslag för att hjälpa dig med att lösa ditt ärende

0 / 1000
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”