Fråga om ersättning vid frikännande dom samt bevisfrågor
Hej! Är åtalad för misshandel.
Jag vet att det är domstolen som avgör, men alla jag pratar med har svårt att se mig bli dömd. Vänder mig nu till er!
Målsäganden säger i förhör att jag ska ha slagit denne under ögat.
Vittnet säger att jag ska ha slagit målsägande på undre läppen.
Polisen har tagit en bild i profil på halva ansiktet, man ser alltså bara ena ögat men ingen svullnad, inga bilder dagen efter för att dokumentera någon blåtira.
Man kan alltså inte se en differens utifrån båda ögonen.
Vad tror ni?
Och om jag skulle bli friad, har jag rätt till stämningsansökan för kränkning, psykisk ohälsa, nedbrytning pga alla polisförhör och onödig slöseri på tid.
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline.
Du har två frågor. Den första handlar om utfallet av åtalet och den andra om möjligheter att få ersättning om vid en frikännande dom.
Vad gäller din första fråga vill jag börja med att påpeka att det är svårt att avgöra utgången av åtalet utan närmare insyn i bevisningen. För fällande dom krävs för åklagare att göra det ställt bortom allt rimligt tvivel, NJA 1980 s 725. Parterna i en domstol har fri bevisföring och får därför lägga fram all bevisning. För domstolen gäller fri bevisvärdering enligt 35:1 RB. Det innebär att rätten fritt har att avgöra värdet av bevisningen som läggs fram i rättegången.
Vid en friande dom finns det möjligheter att få ersättning av staten för frihetsberövande och andra tvångsmedel. Detta regleras i lag (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Enligt 1 §1 st 1 pt i lagen om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder har den som varit häktad på grund av misstanke om brott rätt till ersättning om det meddelas en frikännande dom, åtalet avisas eller avskrivs eller förundersökningen avslutas utan att åtals väcks.
Det är såklart tråkigt att det har varit psykiskt påfrestande för dig. Polisens tvångsåtgärder måste alltid stå i överensstämmelse med legalitetsprincipen (RF 2:20), ändamålsprincipen (RF 2:21), behovsprincipen (8 § 2 st. polislagen och proportionalitetsprincipen (RB 24:1 1 st). Om polisen kränker dessa kan du vända dig till dem och begära ersättning från staten med stöd av enligt 3:2 1 pt och 5:1 1 st. 3 pt. skadeståndslagen för sveda och värk. Om de nekar dig kan du föra talan mot polisen vid en tingsrätt.
Lycka till och hoppas du fick ett klargörande i din sak.
