Förvaltningsdomstolarnas motiveringsskyldighet
Fråga om förvaltningsdomstolarnas motiverinsplikt.
I 30 § första stycket i förvaltningsprocesslagen står det att rättens "avgörande" av mål ska grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet. I andra stycket står det att av "beslutet" ska framgå de skäl som bestämt utgången. Ska ordet beslutet (i bestämd form) uppfattas på så sätt att motiveringsplikten enligt andra stycket endast omfattas sådana beslut som avses i första stycket, dvs. beslut där rätten avgör målet i sak (dvs. endast domar)?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
30 § FPL avser slutliga beslut inom förvaltningsprocessen. Andra stycket i paragrafen anger därmed att motiveringsskyldigheten gäller för slutliga beslut. Den anger inte vad som gäller för icke slutliga beslut (beslut där domstolen inte skiljer målet från sig). Om det föreligger någon motiveringsskyldighet för icke slutliga beslut är något oklart. I JO dnr 2006-2010 framgår att för vissa icke slutliga beslut är motivering obehövlig och i andra icke slutliga beslut är motivering klart behövlig. Europadomstolen har även uttalat i målet Suominen mot Finland (dom den 1 juli 2003) att domstolen har en skyldighet enligt artikel 6.1 EKMR att motivera sina ställningstaganden, men att omfattningen av motiveringsskyldigheten beror på vilket beslut det rör sig om.
Sammanfattningsvis kan sägas att 30 § FPL enbart omfattar slutliga beslut, men att även icke slutliga beslut kan behöva motiveras, med anledning av artikel 6.1 EKMR.
Hoppas att du fick svar på din fråga. Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att kontakta oss på Lawline på nytt!
