Kan en minoritet vägra ansvarsfrihet för styrelsen i en ideell förening?
Hej Jag är medlem i en ideell förening. Jag har en formell fråga gällande vårt kommande årsmöte. Jag undrar hur det går till att INTE bevilja styrelsen ansvarsfrihet. Vi utgår ifrån att revisorerna avger sin rapport och i den föreslår de att ge styrelsen ansvarsfrihet. Någon paragraf senare får medlemmarna frågan om dessa vill bevilja styrelsen ansvarsfrihet och någon av medlemmarna skulle då kunna begär ordet och lägger fram underlag för att inte bevilja styrelsen ansvarsfrihet. Det blir då förmodligen en diskussion och medlemmarna tycker olika. Vad händer då? Skall mötesordförande begär omröstning? Om över 50% i det fallet röstar för att styrelsen INTE skall få ansvarsfrihet, är det då det som blir resultatet i protokollet? Har läst något om att om 10% av medlemmarna inte vill ge styrelsen ansvarsfrihet så får inte styrelsen det?? Hur går detta ihop? Vad är skillnaden på 10% och 50 %?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! I mitt svar kommer jag redogöra för de formella regler som blir aktuella vid ett beslut att inte bevilja ansvarsfrihet för styrelsen i en ideell förening.
Det ska i första hand konstateras att det saknas direkt tillämplig lagstiftning för ideella föreningar, vi blir därför hänvisade till allmänna associationsrättsliga och föreningsrättsliga principer. För att identifiera sådana principer kommer jag att beakta dels aktiebolagslagen (2005:551) (hädanefter "ABL") samt lagen om ekonomiska föreningar (2018:672) (hädanefter "EFL").
Ska ordförande begära omröstning?
Din första fråga är om ordförande – i samband med att det uppstår diskussioner om att inte bevilja ansvarsfrihet på stämman – bör begära omröstning (istället för acklamation). Här ska noteras att de närmare principerna för omröstningens genomförande bestäms av stämman förutsatt att något annat inte följer av stadgarna. Trots detta har det ansetts att varje enskild medlem i princip alltid har en rätt att begära omröstning (jfr det äldre rättsfallet NJA 1904 s 313 och se SvJT 1996 s 705). Utifrån din ärendebeskrivning framstår det dessutom som mest lämpligt att ordförande borde begära omröstning men oberoende av detta bör således ordförande även göra så om minst en medlem skulle begära det.
Omröstningsregler – hur majoritetsbeslut förhåller sig till den s.k. minoritetsskyddsventilen
Utgångspunkten är att beslut fattas med enkel majoritet (dvs mer än hälften) förutsatt att inte något annat framgår i föreningens stadgar. Utifrån detta synsätt skulle utgångspunkten också vara att ett beslut – att bevilja respektive emot att bevilja ansvarsfrihet – fattas med enkel majoritet. Detta är dock sannolikt en för grov förenkling.
Både för aktiebolag och ekonomiska föreningar finns det nämligen i lagstiftning en s.k. minoritetsskyddsventil som innebär att ansvarsfrihet för styrelseledamöterna inte blir aktuellt om det finns ett beslut där minst 1/10 av de röstberättigade medlemmarna röstat mot att bevilja ansvarsfrihet (se 29 kap 7 § ABL och 21 kap 6 § punkt 2 EFL). En första fråga som här bör behandlas är om denna minoritetsskyddsventil även gäller för ideella föreningar. Som framgått ovan finns det inte någon direkt tillämplig lagstiftning för ideella föreningar så frågan blir då om ABL och EFL ger uttryck för en allmän associationsrättslig princip (som således blir tillämplig även för ideella föreningar). Såvitt jag vet har frågan inte något tydligt svar men i den juridiska litteraturen har man ansett att så är fallet. Om vi går på denna linje skulle det alltså innebära att den s.k. minoritetsskyddventilen även gäller för ideella föreningar.
Nästa fråga blir då vad ett eventuellt beslut – där majoriteten röstat mot men det finns en minoritet om minst 1/10 som röstat för ett beslut som innebär att man inte beviljar ansvarsfrihet för styrelsen – egentligen innebär. Det finns i teorin två olika tolkningar:
- Minoritetens röst innebär att beslut om ansvarsfrihet inte beviljas.
- Majoritetens röst innebär att beslutet att inte bevilja ansvarsfrihet inte går igenom, dvs. att det i formell mening fattats ett beslut om ansvarsfrihet (i den meningen att styrelsen har majoritetens stöd) samtidigt som rättsverkningarna av detta beslut är begränsade då beslutet inte befriar från ett eventuellt senare skadeståndsanspråk.
Den dominerande uppfattningen är att se det så att stämman inte beslutat om ansvarsfrihet i de fall där ventilen slår till vilket alltså skulle innebära att tolkningen i den översta punkten är mest korrekt (se t.ex. SOU 1971:15 s 358 och prop 1975:103 s 144 f). En motsatt ståndpunkt har emellertid framförts av advokaten Urban Båvestam vilket går att läsa om i media i samband med det välkända Swedbankfallet (en DI artikel om saken finner du här) och finner dessutom visst stöd i en kritiserad dom från mark- och miljööverdomstolen (se mål F 8784-12). Som framgått är detta dock en minoritetsuppfattning.
Om er förening skulle välja att gå i linje med den dominerande uppfattningen, dvs. att i protokollet anteckna att ansvarsfrihet inte beviljats, kan det dock vara bra att även notera diskussionen kring beslutet samt hur omröstningen såg ut mer specifikt. Med denna metod blir det, trots det något oklara rättsläget, svårare att hävda att ni gjort fel.
Med detta sagt hoppas jag att mitt svar har varit till hjälp. Om det kvarstår några frågor är du välkommen att antingen åter höra av dig till oss på Lawline eller rikta din fråga till mig personligen, om du väljer det senare kan du nå mig på Hugo.Clemedtson@Lawline.se.
