Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag förstår din fråga som att du undrar om säljaren av en bostadsrätt får ställa krav på en viss uppnådd ålder hos köparen för att sälja till denne. I det här fallet finns det två motstående intressen, å ena sidan avtalsfriheten, och å andra sidan förbud mot åldersdiskriminering. Jag kommer att gå igenom dessa var för sig.
Å ena sidan avtalsfrihet
I svensk avtalsrätt gäller avtalsfrihet. Avtalsfrihet innebär att man är fri att bestämma om man vill ingå avtal, med vem man vill ingå avtal, samt vilket innehåll som avtalet ska ha. En säljare och köpare är alltså fria att välja om de vill ingå avtal med varandra med ett visst innehåll.
Med avtalsfriheten följer att säljaren fritt får välja om han vill ingå avtal bara med vissa som uppnått en viss ålder eller ej. Här spelar dock diskrimineringslagstiftningen in.
Å andra sidan åldersdiskriminering
Bestämmelser om diskriminering vid tillhandahållande av bostäder finns i diskrimineringslagen ("DiskL").
Diskrimineringsförbudet
Diskriminering är förbjuden för den som tillhandahåller bostäder till allmänheten, här alltså säljaren av bostadsrätten (2 kap. 12 § punkten 1 DiskL). Ålder är en diskrimineringsgrund (1 kap. 5 § punkten 6 DiskL). Säljaren av en bostadsrätt får alltså inte missgynna en köpare genom att behandla denna köparen sämre jämfört med andra köpare på grund av dennes ålder.
Undantaget
Det finns dock undantag mot detta. Särbehandling på grund av ålder är OK om särbehandlingen har ett berättigat syfte och åldersgränsen som används är ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå syftet (2 kap. 12 b § punkten 4 DiskL). I förarbetena uttalas att särbehandlingen kan vara OK om den främjar ekonomisk och social integrering av unga och äldre. Särbehandling enbart på grund av säljarens egna kommersiella intressen är däremot inte OK (prop. 2011/12:159 s. 72-73).
I förarbetena utvecklas även kort vad som gäller vid åldersgränser till bostäder (prop. 2011/12:159 s. 42):
- Nedre åldersgränser för studentlägenheter och dylikt, exempelvis en nedre gräns på 18 år, är acceptabelt.
- Nedre åldersgränser för s.k. "mitt i livet boenden", med en nedre gräns på exempelvis 30-40 år, är troligtvis inte berättigat.
- Nedre åldersgränser för seniorboenden, exempelvis 55-70 år, är acceptabelt. Övre åldersgränser för dessa seniorboenden, exempelvis max 75 år gammal för att få flytta in, är däremot troligtvis inte berättigat.
Tyvärr är rättsläget inte mer klart än så här. Den mesta praxis som finns vid diskriminering vid tillhandahållande av bostäder rör främst diskriminering på grund av etnisk tillhörighet.
Sammanfattning
Diskrimineringslagstiftningen inskränker avtalsfriheten. Diskriminering på grund av ålder vid tillhandahållande av bostäder är förbjudet, dock finns undantaget som kan berättiga vissa nedre åldersgränser. Tyvärr är rättsläget inte glasklart, den främsta ledningen finns i förarbetena som jag har tagit upp ovan.
Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Vill du ha en mer individuell bedömning om vad som gäller i just ditt fall; hör av dig till oss på Lawline igen med information om vilken ålder det rör sig om, så hjälper vi dig vidare.
Med vänliga hälsningar,
