Får jag som vårdnadshavare åka bort med barnet utan att prata om det med den andra vårdnadshavaren?
Hej. Jag har en son på drygt 4 månader, och har delad vårdnad med pappan.
Min släkt bor ganska långt bort och skulle vilja åka bort för att få en paus och att tänker över saker. Kan han som pappa säga emot att jag inte får ta med mig sonen? Och måste jag som mamma o vårdnadshavare säga till att vi åker? Eller kan man åka utan hans vetskap och bara säga att vi ska till min släkt och att jag inte vet riktkgt när vi kommer tillbaka utan vill vara lite ifrån varandra? Eller kan jag på något vis bli dömd eller amnmäld för detta?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänt dig till Lawline med din fråga.
Bestämmelserna som blir aktuella i detta fall finns i föräldrabalken (FB) och brottsbalken (BrB).
Bägge vårdnadshavare har rätt (och skyldighet) att bestämma gemensamt i frågor som rör barnet
I och med att ni har gemensam vårdnad innebär detta att ni båda har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, FB 6 kap 11 § och 13 §.
Det bör i den här situationen medföra att pappan har rätt att vara med och bestämma om ifall barnet ska åka bort med dig, och hur lång tid. Ingen av er har givetvis mer rätt än den andra att bestämma.
Det som stadgas i lagen är att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som rör barnet och dess vårdnad, boende och umgänge, FB 6 kap. 2 a§. Det är kanske främst en instruktion till domstolar och socialnämnder i den mån de är inkopplade och ska göra en bedömning. I ert fall är det inte så men det kan likaväl ses som en påminnelse om vad som är viktigast, att barnets bästa alltid ska gå först.
Egenmäktighet med barn är ett brott enligt BrB 4 kap. 7 §
Eftersom du undrar om du skulle kunna bli anmäld och senare dömd för något, kommer jag att redogöra för brottet egenmäktighet med barn.
Regeln innebär att den som gemensamt med annan har vårdnaden om ett barn inte får skilja barnet från den andra vårdnadshavaren eller undanhålla barnet. Det krävs att vårdnadshavaren ska ha "beaktansvärda skäl" för att ta med sig barnet och undanhålla det, för att det ska vara ett tillåtet bortförande. (BrB 7 kap. 4 §.)
Högsta domstolens förklaring av uttrycket "beaktansvärda skäl" och bortförande av barn
I rättsfallet NJA 1983 s 750 har Högsta domstolen förklarat två viktiga saker i regeln om egenmäktighet med barn, för att förtydliga när den kan användas.
Vad "beaktansvärda skäl" betyder:
Tydligt är att det som ovan nämnt är barnets bästa som ska vara i fokus vid bedömningen av om det är fråga om ett tillåtet eller otillåtet bortförande av barnet. Det innebär att det ska bortses från föräldrarnas egna intresse att ha barnet hos sig. Exempel på när det är tillåtet att föra bort barnet för att man alltså har beaktansvärda skäl, är för att skydda det från övergrepp eller skadliga intryck.
Vad ett bortförande av barn innebär:
Ett bortförande innebär att barnet skiljs från den miljö det tidigare varit i och där det även varit under vårdnad av även en annan person. Istället flyttas barnet till en ny miljö där avsikten är att det ska vistas tills vidare eller åtminstone längre tid än tillfälligt.
Högsta domstolen tar vidare med i bedömningen att det enligt barnexperter är viktigt för barn att ha varaktiga förhållanden till människor och miljö, och att detta behov ofta spelar större roll ju yngre barnet är.
Jag vet inte hur barnets boendesituation ser ut i ditt fall, eftersom jag inte vet säkert om ni bor ihop. Tydligt är att du vill åka ganska långt bort från där du bor för att komma till släkten. Jag förstår det som att där du bor har även pappan nära till att umgås med barnet, vilket tyder på att det här skulle röra sig om ett bortförande i lagens mening. Du är inte säker på hur länge du skulle vilja stanna vilket medför att det skulle kunna vara längre tid än bara tillfällig och kort tid som barnet är skild från hemmiljön.
Eftersom att du inte har nämnt något om att barnet skulle fara illa med pappan utgår jag ifrån att ingen sådan situation föreligger. Det verkar alltså inte vara så att du behöver skydda barnet utan du vill snarare ta med barnet när du åker bort för att ha tid isär och fundera över saker.
Därmed verkar inte några sådana beaktansvärda skäl föreligga som skulle göra att det är ett tillåtet bortförande av barnet.
Sammanfattning och råd
I mitt svar har jag utgått från att barnet inte är i någon situation där det riskerar att fara illa när det är med pappan.
Alldeles oavsett om pappan skulle anmäla till polisen att du åkt bort med barnet eller inte, är slutsatsen att du nog inte bör åka bort utan att ha pratat med pappan först. Ni behöver gemensamt besluta om det eftersom det är en fråga som rör barnets personliga förhållanden och ni båda är vårdnadshavare, FB 6 kap. 11 § och 13 §.
Det finns ett brott som heter egenmäktighet med barn och som återfinns i BrB 7 kap. 4 § Om du skulle föra bort barnet utan pappans vetskap och samtycke skulle han kunna anmäla det till polisen. Att den möjligheten finns innebär naturligtvis inte med säkerhet att han skulle göra det, men jag rekommenderar dig alldeles oavsett att kommunicera med pappan i denna fråga.
Med vänlig hälsning,
