Faderskapsfrågor - fastställelse av faderskap, hävning av faderskapspresumtion
Hej,
Jag är gift sedan mer än sex år och fick för tre år sedan en son med min fru.
Nu vill jag att vi går skilda vägar men då hotar min fru med att hon kan ta vår son ifrån mig.
Hon påstår att jag inte är far till barnet och att om jag lämnar henne så kommer hon se till att mitt faderskap annuleras.
Kan detta stämma?
Jag älskar min son oavsett om har är eller ej är min biologiska son. Jag kan förstå att min son har rätt att få veta vem hans biologiska far är men det är ju jag som varit det i hela hans liv och som vill vara det i resten av det.
Kan min fru ta min son ifrån mig oavsett om hon vet vem den biologiska pappan är och oavsett om denna man vill acceptera detta ansvar?
Är jag helt rättslös? För omständigheterna kan jag påtala att min fru är psykiskt sjuk och varit sjukskriven sedan start av graviditeten. Så det är jag som sörjt för vår son och jag ser inte att modern kommer tillfriskna någondin för att kunna ta hand om både sig själv och vår son.
Det skulle vara förödande om jag rycks ur hans liv då min fru i så fall får ensam vårdnad.
Tacksam för svar!
Lawline svarar
Hej och tack for att du har vänt dig till oss på Lawline med dina frågor!
När ett barn har fötts fastställs faderskapet till barnet enligt reglerna i Föräldrabalken (FB). För gifta par gäller en faderskapspresumtion enligt 1 kap. 1 § FB, vilken innebär att om modern vid barnets födelse ar gift med en man, ska denne anses vara barnets far. Eftersom du var gift med barnets mor vid barnets födelse antar jag att faderskapspresumtionen gäller här och är grunden för att du har ansetts vara barnets far. Faderskapspresumtionen kan hävas under de förhallanden som uppräknas punktvis i 1 kap. 2 § FB; föreligger sadana omständigheter kan en domstol förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet. Faderskapspresumtion skall enligt punkten 1 hävas om det är utrett att modern haft samlag med annan man än sin make under en tid då barnet kan vara avlat och en domstol med hänsyn till samtliga omständigheter finner det sannolikt att den andra mannen är far till barnet. Skulle det förhalla sig pa det sättet att modern pekar ut en annan man som fadern till barnet kan frågan om hävande av faderskapspresumtionen och frågan om fastställande av annans faderskap till barnet behandlas i samma mål. Tack vare den utveckling som har skett pa rättsgenetikens omrade är möjligheterna numera att utreda faderskapet mycket goda, med den effekten att en av två tänkbara fäder kan uteslutas och den andre av de två kan fastställas vara far genom samma rättsgenetiska utredning. Faderskapspresumtion skall, vidare, enligt punkten 2 hävas, om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen inte är barnets far. Är mannen i äktenskapet inte biologisk far torde han så gott som alltid kunna uteslutas genom en rättsgenetisk utredning.
Skulle det förhålla sig på det sättet att mamman vet vem den biologiska pappan är kan en domstol handlägga fastställelsen av dennes faderskap och hävandet av ditt faderskap i samma mål. Du frågar emellertid om detta gäller oavsett om denna andra man vill acceptera sin status och sitt ansvar som fader, och då uppkommer fråga om vem som egentligen äger rätt att initiera en utredning om faderskap. 2 kap. 9 § reglerar det fallet att faderskapet behöver utredas även när barnet är fött inom äktenskap och faderskapspresumtionen gäller. Förutsättningarna för en sådan utredning uppräknas i paragrafen, av vilka det bör särskilt nämnas att initiativ till en utredning kan tas av vårdnadshavare eller mannen i äktenskapet, även om han inte är vårdnadshavare. Därtill krävs att nämnden finner det lämpligt att det utreds om en annan man än mannen i äktenskapet kan vara far till barnet. Angående lämplighet bör nämnden härvid göra en viss förhandsprövning av det befogade i att sätta i gång en utredning. Utredning bör inte komma i fråga, om det finns anledning tro att den skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa (jfr 7 § 1 st. 4). Vissa anvisningar för bedömningen av frågan om det är lämpligt att inleda en utredning ges i (SOSFS 2011:2) Socialnämndens utredning och fastställande av faderskap, 3 kap. Blodundersökning enligt 2 kap. 6 § kan härvid begäras beträffande mannen i äktenskapet eller annan man som enligt nämndens mening kan vara far till barnet, jfr 1 § lagen om blodundersökning: https://lagen.nu/1958:642.
Det ska också sägas att det i förarbetena till 1976 års lagstiftning har förutsatts att nämnden utan stöd av en särskild bestämmelse kan medverka vid en utredning om faderskapet till barn som fötts under äktenskap, när nämnden med hänsyn till barnets bästa och övriga omständigheter finner skäl därtill. Nämnden kan alltså ingripa på begäran av modern även om hon inte har vårdnad om barnet om namnden skulle finna att barnets basta kraver det.
Fråga uppkommer nu, mot bakgrund av det förhållandet att din fru gör gällande att hon kommer se till att faderskapet annuleras, om, och i så fall hur, det överhuvudtaget ligger i hennes makt att få till stånd en sådan ”annulering”. Vi måste titta i 3 kap. FB för regler om talan om hävande av faderskapspresumtionen i 1 kap. 1 § FB samt faststallelse av faderskap enligt 2 kap. FB.
Med stöd av 3 kap. 1 § FB äger mannen i äktenskapet föra talan om hävning av faderskap. Med andra ord äger du s.k. talerätt, dvs rätt att vända dig till domstol med en begäran om att du ej ska anses vara fader till barnet. Tittar vi vidare på 3 kap. 2 § FB framkommer att en talan om hävning av faderskap som fastställts enligt faderskapspresumtionen även kan väckas av barnet själv. Enligt 3 kap. 3 § får en sådan talan som avses i 3 kap. 1 eller 2 § väckas vid rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Vidare följer av 3 kap. 4 § att om part i mål som avses i 1 eller 2 § är underårig, får förmyndaren eller god man, om sådan enligt 11 kap. skall förordnas, föra talan för honom. Vårdnadshavare är alltså inte i denna sin egenskap behörig att föra talan för barnet. Ett exempel på det senare: i RH 1989:93 ansågs vid negativ bördstalan (dvs. ett mål om att mannen i äktenskapet skulle forklaras ej vara fader till barnet) där god man förordnats för barnet, att modern inte ägde fullfölja talan. Omständigheterna i målet var sådana att barnet genom forordnad ställforeträdare (god man) väckte talan mot mannen i äktenskapet med yrkande om att tingsrätten skulle förklara att denne inte var fader, vilket tingsrätten fastställde. Modern i äktenskapet fullföljde talan mot domen till hovrätten och yrkade att barnets talan skulle ogillas. Hovrätten avvisade mammans talan och anförde att det av föreskrifterna i 3 kap 2 § och 4 § föräldrabalken framgår att modern till ett barn inte kan vara part i ett mål som gäller förklaring enligt 1 kap 2 § första stycket föräldrabalken. Mamman ägde därför inte för egen del föra talan mot tingsrättens dom.
Avslutningsvis: enligt 3 kap. 5 § FB väcks talan om fastställande av faderskap av barnet själv; dock med modern eller socialnämnden som ställföreträdare om barnet är omyndigt. Barnets talan kan, om inte enligt 1 kap. 1 § en viss man ska anses som far till ett barn, föras av modern, om hon är vårdnadshavare, enligt 3 kap. 5 § andra stycket FB. Givetvis kan även, enligt 3 kap. 5 §, där socialnämnd har att sörja för att faderskap fastställs, även nämnden föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kunna komma i fråga som fader till barnet. Om talan har väckts om förklaring att den äkta mannen inte är far till barnet (3 kap. 9 §) kan talan om fastställande av att en annan man är barnets far väckas i samma mål (3 kap. 13 § FB) och då har Socialnämnden rätt att föra barnets talan om att få faderskapet fastställt. En man som anser sig vara ett barns far har ingen rätt att väcka talan om fastställande av faderskapet. Dock finns inte något hinder för mannen att själv anmäla till socialnämnden att han anser sig vara barnets far, även om modern inte uppgivit honom som möjlig far. Socialnämnden ska då ta hänsyn till mannens uppgifter och noga undersöka sannolikheten för hans faderskap, på samma sätt som för övriga män som kan tänkas vara far till barnet.
(Se Walin & Vängby, Föräldrabalken (1 jan. 2015, Zeteo), kommentaren till 2 kap. 9 § och 1 kap. 1-2 §§ samt https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9860/2005-101-1_20051011.pdf)
Sammanfattningsvis: du är absolut inte helt rättslös när det kommer till faderskapsfrågan. Som framkommit ovan är det fråga om en brokig samling aktorer som kan påkalla att faderskap fastställs respektive hävs. En man som anser sig vara ett barns far har ingen rätt att väcka talan om fastställande av faderskapet utan får då själv anmäla till socialnämnden. Modern, om hon är vårdnadshavare, kan få till stånd en utredning enligt 2 kap. 9 § FB även när barnet är fött inom äktenskap, men fler förutsättningar maste vara uppfyllda för att så ska kunna ske. Jag råder dig till att vara lugn, ett barn ar inget som enkelt ”tas ifrån” en förälder och initieras en rättsprocess mot dig är du välkommen att återkomma till oss så kan vi förmedla ett juridiskt ombud med specialistkompetens inom det familjerättsliga området genom var samarbetspartner Familjans jurist. Du är välkommen att återkomma till mig om det skulle bli aktuallt samt om du har ovriga frågor.
Onskar dig en trevlig kväll!
Vänliga hälsningar,
