Ett barns boendeförälders "rättigheter"/"skyldigheter" visavi umgängesföräldern
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Frågor om vårdnaden av, boende och umgänge med barn regleras i 6 kap. Föräldrabalken (FB), se: https://lagen.nu/1949:381. Till att börja med vill jag understryka att barnets pappa egentligen inte har några rättigheter att hävda visavi sin son eller dotter när det kommer till hur dennes umgänge med barnet ska utövas; i dessa frågor ska principen om barnets bästa vara styrande (lagfäst i 6 kap. 2 a § FB), vilket innebär att umgänget, må så vara av fadern, modern, eller av andra, ska utformas utifrån primära hänsyn till barnets vilja, behov och intressen. Det är viktigt att alltid hålla detta i minnet - principen om barnets bästa skall beaktas vid alla åtgärder som rör barn, oavsett de vidtas av offentliga organ, privata välfärdsinstitutioner etc. Om du finner att situationen blir så ohållbar att domstol eller annan myndighet skulle behöva befatta sig med umgängesfrågan hade alltså dessa institutioner haft att ta fasta på barnets intressen och behov före alla andra eventuella behov och intressen som gjorts gällande. Att t.ex. fadern så som i det nu aktuella fallet ”kräver” att vissa personer överhuvudtaget inte skall få utöva umgänge med barnet är följaktligen inget som en domstol behöver fästa avgörande vikt vid - så länge som inte barnet själv indikerar att det ”lider skada” av umgänge med dessa personer. Då kunde faderns synpunkter eventuellt tillmätas värde.
Angående hur umgänge mellan en umgängesförälder (d.v.s. den som barnet inte bor med, den andra än den s.k. boföräldern) och ett barn ska utövas ger 6 kap.15 § FB svar. Bestämmelsen gäller oberoende av om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet eller inte. I paragrafens första stycke föreskrivs att ”Umgänge kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt.” Det skrivna ger emellertid ingen närmare ledning i frågan om exakt hur en förälder och ett barn ska ”träffa varandra”. I vilken omfattning behöver den andra föräldern ställa upp – t.ex. genom att erbjuda plats i det egna hemmet under umgängestiden – för att underlätta umgänget? Paragrafens andra stycke föreskriver mer specificerat att ”Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses”.Att lagstiftaren med detta stadgande skulle ha åsyftat att ålägga en förälder att erbjuda den andre föräldern plats i det egna hemmet när denna skall utöva umgänge med barnet kan jag dock svårligen se!
Jag tolkar frågan så, att ni inte överenskommit något särskilt om på vilken plats barnet skall hämtas och lämnas, alltså var umgänget skall påbörjas och avslutas och i mellantiden utövas. Hade ni ingått ett avtal i frågan skulle ju inte pappan ha något att ”kräva” i frågan om var umgänget ska ske, annat än vad som ni rent faktiskt enats om. Alltså: i frånvaro av särskild överenskommelse därom äger inte pappan ensidigt diktera villkoren för umgänget och framställa krav som enbart är ägnade att möta dennes egna behov på bekostnad av vad som praktiskt funkar för dig. Jag föreslår dig att ta kontakt med socialnämnden i din kommun; genom 6 kap. 17 a § FB har nämnden enligt 5 kap. 3 § Socialtjänstlagen (SoL, se: https://lagen.nu/2001:453) en skyldighet att hjälpa till att få till stånd en uppgörelse och också att godkänna avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § 2 st. och 15 a § 3 st. FB (om vårdnad, boende respektive umgänge). Vänder du dig till socialnämnden kan denna hjälpa till genom att arrangera samarbetssamtal dig och din make emellan; ett sådant första samarbetssamtal ska äga rum inom två veckor från och med att du tog kontakt med nämnden.
Rörande samarbetssamtal och möjligheten att med socialnämndens hjälp träffa avtal om exakt hur, hur länge, var etc. som umgänge ska utövas kan du läsa mer om här:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18656/2012-3-29.pdf
samt på Socialstyrelsens webbplats:
http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/familjeratt-familjeradgivning/vardnad-boende-umgange
Vad gäller frågan om pappan rättfärdigt kan kräva att barnet inte får umgås med specifika personer (även när han inte är närvarande), samt att du som mamma ska vara med under deras umgänge gäller i princip samma sak som för kravet om att få bo hos dig när umgänget utövas. I brist på överenskommelse om detta äger han följaktligen inte heller i dessa frågor ensidigt diktera villkoren. Jag föreslår att du vid samarbetssamtalen och sedemera i avtalet mellan er tar upp dessa frågor för att en gång för alla träffa en uppgörelse därom.
Det kan tilläggas, att om pappan i det här läget skulle visa sig samarbetsovillig och inte vilja träffa en uppgörelse er emellan under socialnämndens överinseende, kan detta förhållande komma att tillmätas vikt av domstol för det fall att du, till följd av just hans ovillighet och oförmåga att samarbeta, skulle vilja framställa yrkande om att få ensam vårdnad om barnet (med stöd av 6 kap. 5 § 3 st.). Enligt den nämnda paragrafens andra stycke skall nämligen rätten ”vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet.” Det råder en ”presumtion” i svensk rätt, att gemensamt utövad vårdnad om ett barn tjänar barnets bästa; jag sätter begreppet inom citationstecken av det skälet att det har framhållits av lagstiftaren att om en förälder motsätter sig gemensam vårdnad, skall möjligheten att döma till gemensam vårdnad användas med stor försiktighet och lyhördhet av domstolarna. Om endera föräldern motsätter sig gemensam vårdnad kan alltså det förhållandet tala mot gemensam vårdnad att det fanns en konflikt mellan föräldrarna som var så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rörde barnet (se rättsfallen NJA 2000 s. 345 och 2006 s. 26 och särskilt 2007 s. 382). Ur lagkommentaren till 6kap. 5 §:
”Gemensam vårdnad bör normalt förutsätta att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete. Det innebär inte att de alltid måste ha samma uppfattning, men de måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet. Ett barn mår inte bra av ständiga konflikter mellan föräldrarna. Det är uppenbarligen till nackdel för barnet om en förälder genomgående och för att obstruera motsätter sig den andra förälderns initiativ. Om föräldrarna saknar vilja och förmåga att sätta barnets bästa före den egna konflikten, färgar detta omvårdnaden om barnet.”
Sammanfattningsvis: ta kontakt med socialnämnden i din kommun för att få till stånd ett avtal om exakt hur, var etc. umgänget med barnet skall utövas. För det fallet att enighet inte kan nås p.g.a. mannens ovilja att samarbeta kan den omständigheten tjäna till mannens nackdel om du skulle stämma in honom till domstol med yrkande om ensam vårdnad.
Jag önskar dig lycka till och hoppas att ni kommer kunna träffa en uppgörelse som praktiskt funkar för er båda och tjänar ert barns bästa!Vänligen
