Ersättning för saklån och bevisbörda om lån kontra gåva
Hej Lawline. Tack för att ni finns, ni har hjälpt mig på traven så många gånger.
Men nu behöver jag hjälp i ett ärende där jag inte finner något svar.
Jag arbetar för ett företag där jag bland annat är ansvarig för återförsäljare. Våra återförsäljare får låna frysboxar av oss för att kunna sälja våra produkter, något som vi inte skrivit avtal på tidigare men nu ska ta fram. Nu har en återförsäljare stängt ner sin butik och hävdar sig ha slängt våra frysboxar - något hon inte är villig att ersätta oss för. I telefonsamtal nämns alltid att de är till låns, men tyvärr står det ju ord mot ord där. Vi har dokument som styrker leveransen av frysboxarna och bilder på när de står i hennes butik - är detta tillräckligt för att driva igenom en betalning?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Först och främst utgår jag ifrån att det rör sig om ett saklån, dvs. att återförsäljarna innehar era frysboxar utan krav på ersättning härför. Visserligen är det ju så att anledningen till att de ens innehar frysboxarna är att de ska sälja era produkter, och på ett sätt skulle man därför kunna betrakta lånet som en slags hyra istället, men eftersom ingen ersättning utgår för själva frysboxarna ligger det enligt mig närmast till hands att betrakta deras innehav som ett lån. Hur man kategoriserar saken lär spela liten till ingen roll i praktiken, men det är ändå bra att ha de grundläggande förutsättningarna klara för sig.
Hur som helst åläggs enligt 11 kap. 1 § handelsbalken låntagaren en allmän vårdplikt. Det innebär att låntagaren ansvarar för att saken ska lämnas tillbaka i det skick han fick den. Vanligtvis kan knepiga bevisfrågor uppstå här, eftersom låntagaren gärna hävdar att en viss skada på en sak redan fanns på saken innan han lånade den. I ditt fall har ju låntagaren istället bara slängt frysboxarna, vilket uppenbarligen strider mot vårdplikten. Sådana skador ska enligt rättsfallet NJA 1953 s. 409 ersättas av låntagaren. Detta måste också anses följa av allmänna skadeståndsrättsliga principer, särskilt den så kallade culparegeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen. Culpa betyder vårdslöshet och är ett centralt begrepp inom skadeståndsrätten. Någon vårdslöshetsbedömning behöver dock inte göras här, eftersom det är uppenbart att det inte är fråga om någon olyckshändelse eller annan tveksamhet. Frysboxarna har slängts med flit och skada har därför uppstått. Låntagaren ska alltså ersätta er för de slängda frysboxarna.
Vad som nyss sagts är när allt kommer omkring inte särskilt komplicerat, och utan juridiska kunskaper bör man endast med hjälp av ett blygsamt sunt förnuft kunna komma till samma slutsats. Därför kan man undra varför låntagaren ändå motsätter sig ert krav. Hon bör rimligtvis åtminstone känna på sig att man måste ersätta det man förstör. Möjligtvis vill hon inte kännas vid några frysboxar över huvud taget, men då skulle hon ju aldrig påstått att hon slängt dem. Oavsett lär era bilder tveklöst räcka som bevisning för att hon tagit emot dem. Jag kan bara komma på ett enda alternativ, nämligen att hon vill hävda att frysboxarna varit en gåva och därför inte omfattas av vårdplikt och efterföljande ersättningsskyldighet. Här står alltså ord mot ord. Ni hävdar lån, hon hävdar gåva. Enligt rättsfallet NJA 2014 s. 364 gäller dock att bevisbördan för att ett mottaget belopp har utgjort en gåva vilar på mottagaren. Man utgår alltså ifrån att det rör sig om ett lån, om inte mottagaren kan bevisa motsatsen. Huvudregeln är dock enligt bl.a. NJA 2009 s. 64 att det är borgenären (dvs. den som påstår att någon är skyldig honom pengar) har bevisbördan för att så är fallet. NJA 2014 s. 364 gällde också pengar, inte saker. Det är därför lite oklart vad som gäller i detta fall.
Jag vill dock hävda att ni genom bilderna i vart fall lyckats styrka att ett rättsligt förhållande föreligger mellan er och låntagaren. Jag vill också tro att NJA 2014 s. 364 även kan tillämpas på saker. Enligt Högsta domstolens uttalande i nyss nämnda fall var skälen till att lägga bevisbördan på mottagaren bl.a. att hindra ogenomtänkta förmögenhetsöverföringar (dvs. misstagsöverföringar och andra överföringar där avsikten aldrig varit att mottagaren skulle kunna tillgodogöra sig överföringen utan motprestation) samt att minska risken för missbruk från mottagarens sida (dvs. att som nu hävda att lånet varit en gåva). Dessa skäl gör sig påminda även i ert fall, och jag anser därför att bevisbördan ska placeras på mottagaren. Hon lär aldrig kunna visa att frysboxarna varit en gåva. De är därför att betrakta som lån, och ska ersättas. Ni bör alltså ha goda förutsättningar för att driva igenom en betalning.
Jag hoppas att du fått svar på din fråga, och lycka till!
