Det är nästintill farligt att bara titta på narkotika
Min son (22 år) var en fredag ute och drack alkohol, på söndagen står han och pratar med en gammal klasskompisen vilken precis rökt cannabis, polis har fått tips om detta och kommer till platsen. Min son tas med för urinprov. Provsvaret visar sedan på kokain! Inte cannabis. Sonen har på något sätt fått i sig kokain, förmodligen under utekvällen, åtalas, berättar det och döms ändå!
Vi kommer att överklaga även om påföljden "bara" blev böter, men han ska inte stå i belastningsregistret för något han inte gjort!
Ber nu om tips och/eller hänvisning till tidigare mål. För visst är det så att åklagare måste bevisa ett UPPSÅT till att bruka drogen för att dömas??
Kan tilläggas att sonen utreds för adhd varför han inte känt av något direkt.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag vill först och främst understryka att jag (tyvärr) inte har någon möjlighet att förutspå vilka närmare omständigheter som skulle kunna vara till fördel, för din son, att lägga fram i handläggningen inför hovrätten. Detta eftersom jag är inte är insatt med materialet i målet.
Det du skriver stämmer: Åklagaren har till uppgift att bevisa att din son uppsåtligen brukat narkotika (1 § p. 6 Narkotikastrafflagen). Förenklat kan sägas att din son ska ha förstått vad han har gjort. När det gäller narkotikabrott har din son agerat uppsåtligt om åklagaren kan bevisa att din son varit medveten om vilken substans han brukat (eller hanterat). Med andra ord ska din son ha uppsåt till den omständigheten att det ämne som han brukat (eller hanterat) varit narkotika. Däremot behöver din son inte ha uppsåt till att själva substansen är narkotikaklassad i lagens mening, för att kunna hållas straffrättsligt ansvarig. Det vill säga, det är nästintill farligt att bara titta på narkotika. För det första skriver du att din son pratat med en kompis, efter det att kompisen rökt cannabis. Jag tolkar det som att din son inte rökte någonting. För det andra skriver du att din son på något vis fått i sig kokain, och som jag tolkar det, utan att veta om det. Jag anser att det helt klart tyder på att din son inte varit medveten om att han brukat kokain. Därför ska han i princip inte kunna hållas straffrättsligt ansvarig eftersom han inte agerat uppsåtligen. Kom dock ihåg vad jag skrev inledningsvis. En annan sak är att jag ser flera svårigheter med hur din son bör försvaras. En av dem är hur din son bör bemöta åklagarens bevis om att han testat positivt för kokain. Det är nämligen, enligt mig, ett starkt bevis. Kanske särskilt med tanke på att kokain vanligtvis sniffas eller injiceras. Kokain röks sällan eftersom vid smälttemperaturen (197 grader Celsius) börjar kokainpulver sönderdelas (eller brännas). Därför borde det vara uteslutet att, till exempel, invända att han trott sig röka en vanlig cigarett (men det i själva verket varit kokain). (Visserligen kan kokain rökas i form av crack, men då borde rimligtvis provsvaret även visat andra substanser). Vidare tror jag inte omständigheten, att din son utreds för adhd (hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning), kommer påverka uppsåtsbedömningen. Detta eftersom i tidigare praxis har fastställd adhd inte påverkat uppsåtsbedömningen (se till exempel NJA 2016 s. 763).
Sammanfattningsvis kan sägas att det krävs en väldigt liten grad av uppsåt för att hållas straffrättsligt ansvarig. Det är, som sagt, nästintill farligt att bara titta på narkotika.
Hoppas du fick svar på din fråga, och lycka till!
Mvh
