Det allmännas skadeståndsansvar - Vad gäller?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är skadeståndslagen (SkL).
Den centrala regeln, vilken du själv hänvisar till, återfinns i 3 kap. 2 § 1 p. SkL vari sägs att staten eller en kommun ska ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar för.
I det här fallet är det väsentliga att utröna vad som har legat till grund för underinstansernas, dvs. byggnadsnämndens och länsstyrelsens, beslut eftersom det får bäring på om det inträffade är ersättningsgillt för din del. Och det är av förklarliga skäl inte helt enkelt att bedöma i skrivande stund eftersom det egentligen kräver ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter och inte minst tillgång till de aktuella besluten. Men generellt kan följande anföras.
Enligt lagkommentaren till skadeståndslagen och den aktuella bestämmelsen uttalas att det vid påståenden om fel eller försummelse av förevarande slag i allmänhet krävs att den som begär ersättning kan visa att felet är uppenbart. En grundläggande förutsättning är dock att det har varit fråga om just myndighetsutövning med vilket avses samhällets maktbefogenheter och när detta får rättsverkningar för eller mot enskilda, se prop. 1972:5 s. 498 ff. Och här står det ju av uppenbara skäl klart att det i ditt fall har handlat om myndighetsutövning varför den delen bör vara oproblematisk.
Då lagtexten är ganska tillintetsägande blir Högsta domstolens (HD) praxis mycket relevant för tolkningen av gällande rätt och bedömningen avseende skadeståndsskyldigheten för det allmänna. I avgörandet NJA 1994 s. 194, vilket torde få viss betydelse (ha viss vägledning) för ditt ärende, hade en hovrätt medvetet åsidosatt ett prejudikat (normerande rättsfall). Men trots att domen kom att ändras vid den senare överprövningen fann HD att tingsrättens bedömning inte var skadeståndsgrundande för staten. HD uttalade följande.
”En rättstillämpning kan endast i undantagsfall anses så oriktig att man kan tala om fel eller försummelse, dvs culpa, från myndighetens sida. Skilda krav bör ställas på olika myndigheter och om ett avgörande har stor betydelse för den enskildes rättssäkerhet bör särskild omsorg krävas. Särskilt höga anspråk bör i detta hänseende ställas på domstolarna. Även om underdomstolar inte är bundna av HD:s prejudikat är dessa av stor betydelse vid bedömningen av om en domstol i sin rättstillämpning gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Samtidigt måste utrymme lämnas för domstolarnas rättsskapande verksamhet. En domstol bör sålunda ha vissa möjligheter att avvika från tidigare rättspraxis, och om den anför rimliga skäl för att tillämpa lagen på ett annat sätt än HD gjort kan en sådan rättstillämpning i vart fall inte föranleda skadeståndsskyldighet för staten.”.
Emellertid har det i doktrinen (den rättsvetenskapliga litteraturen) uttalats att prejudikat av avgörande betydelse inte lär kunna åsidosättas utan att det medför skadeståndsansvar för staten. Rättsfallet NJA 2013 s. 842 tyder dock på att bedömningen inte är lika strikt vid felaktig lagtolkning från myndighetens sida och en ännu något mildare bedömning verkar gälla om det rör sig om andra organ än domstolar, dvs. myndigheter såsom en byggnadsnämnd, vilken är en s.k. kommunal förvaltningsmyndighet.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen prejudikat (dvs. normerande/vägledande rättsfall, påpekades även ovan), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Jag har svårt att på basis av den information som finns tillgänglig i nuläget kunna avgöra om du kan tänkas vinna framgång med ett skadeståndsyrkande med stöd av 3 kap. 2 § SkL. Min uppfattning är att en mer djuplodad rättsutredning behöver göras, dvs. en sådan som går långt utöver vad som erbjuds inom ramen för vår expresstjänst. Men förslagsvis upprättas initialt ett formellt kravbrev i vilket du preciserar dina ersättningsanspråk.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger den här typen av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig initialt i den kommande processen mot kommunen, exempelvis vid upprättandet av kravbrevet, och även fortsättningsvis agera om ombud och föra din talan, t.ex. i domstol eller vid annan typ av förhandling, om så skulle önskas. Vi har god erfarenhet av skadeståndsrättsliga tvister. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
