Brottspåföljd när gärningspersonen lidit av en allvarlig psykisk störning men tillfrisknat vid rättegången
En man skjuter ihjäl en 15 åring efter att 15 åringen har trakasserat mannen och hans familj flertalet gånger. Mannen skjuter tonåringen i bröstet och han för omedelbart. I förundersökningen och vad som senare blev känt i fallet under huvudförhandlingen var att mannen led av en allvarlig psykisk störning vid själva handlingen. Mannen har, enligt förundersökningen, helt saknat förmåga att förstå sina gärningar även fast han var nykter vid gärningen. Detta framkommer tydligt av både den skriftliga och muntliga bevisningen. Domstolen valde att låta mannen behandlas av den rättspsykiatriska vården redan i samband med anhållandet och häktningen. Vid rättegången och den framtida domen som sedan skedde åtskilliga månader senare så konstaterade nu tre olika oberoende läkare att mannen inte längre led av någon allvarlig psykisk störning utan att han nu är friskförklarad och inget vårdbehov längre finns.
Så min fråga är vad skulle mannen få för straff? Fängelse, rättspsykiatrisk vård eller gå fri? Mannen kan inte enligt 30 kap BrB 6 paragrafen få fängelse på grund av att lagen säger om den tilltalade till följd av den allvarliga psykiska störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt, kan inte dömas till fängelse. Mannen hade inte förmågan att inse hans handlingar men samtidigt så har han blivit friskförklarad från hans psykiska störning. Så vad kommer hans straffpåföljd att bli?
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Måste finnas nuvarande behov av rättspsykiatrisk vård
Utifrån din fråga har personen lidit av en allvarlig psykisk störning när brottet begicks och sedermera tillfrisknat från den allvarliga psykiska störningen. Enligt svensk påföljdslära så ska domstolen enligt huvudregeln döma personen till annan påföljd än fängelse om personen lidit av en allvarlig psykisk störning vid brottstillfället eller vid domstillfället (30 kap. 6 § Brottsbalken [1962:700] [BrB]). För att dömas till rättspsykiatrisk vård måste personen ha ett nuvarande behov för en sådan vård (31 kap. 3 § BrB). Eftersom personen i det här fallet inte har behov av rättspsykiatrisk vård vid domstillfället så kommer denne alltså inte tilldelas vård.
Påföljdsbestämningen
Vid påföljdsbestämning utgår rätten ifrån huruvida det förelegat kausalitet och otillräknelighet i förhållandet mellan brottet och den allvarliga psykiska störningen (RH 2008:90). Jag kommer därmed uppställa de tre möjliga utgångarna när en person lidit av en allvarlig psykisk störning vid brottstillfället men varit frisk vid domstillfället.
Ej kausalitet
I det första alternativet förelåg ingen kausalitet (= inget samband) mellan brottet och den allvarliga psykiska störningen. Med andra ord begick inte personen brottet på grund av den allvarliga psykiska störningen. Om kausalitet mellan brottet och den allvarliga psykiska störningen inte föreligger så kan den allvarliga psykiska störningen anses vara en förmildrande omständighet vid påföljdsbestämning (29 kap. 3 § 2 pt. BrB). Domstolen beaktar emellertid bara den allvarliga psykiska störningen som en förmildrande omständighet om den faktiskt inneburit att personen till följd av den psykiska störningen haft nedsatt förmåga till självkontroll. Observera dock "nedsatt". Personen har i detta fall fortfarande en viss förmåga till självkontroll och är medveten om att denne agerar fel.
Kausalitet
I det andra alternativet förelåg kausalitet mellan den allvarliga psykiska störningen och brottet. I ett sådant fall ska enligt huvudregeln annan påföljd än fängelse utdömas, då den allvarliga psykiska störningen är en förmildrande omständighet vid påföljdsbestämning (30 kap. 6 § 1 st. BrB och/eller 29 kap. 3 § 2 pt. BrB). Det föreligger alltså inget fängelseförbud, men domstolen kommer beakta den allvarliga psykiska störningen. Exempelvis kan detta innebära ett avsevärt lägre fängelsestraff, alternativt ändring av fängelsestraff till skyddstillsyn eller villkorlig dom istället. I det här fallet rör frågan mord, vilket anses vara det mest allvarliga brottet vi har i Sverige. Affektformen av mord talar för den nedre delen av straffskalan. Innebörden av detta är att personen kommer att dömas till ett lägre fängelsestraff, snarare än skyddstillsyn eller villkorlig dom.
Kausalitet och otillräknelighet
I det sista alternativet har personen lidit av en allvarlig psykisk störning som inneburit att denne varit otillräknelig vid brottstillfället. Vad som betraktas som otillräknelighet baseras på graden av den allvarliga psykiska störningen. Dels ska personen ska alltså ha begått handlingen på grund av den allvarliga psykiska störningen. Dessutom ska den allvarliga psykiska störningen innebära att personen förslagsvis inte har förstått innebörden av sitt handlade, inte haft kontroll över sitt handlande eller liknande. Ifall kausalitet och otillräknelighet förelegat vid brottstillfället, varefter personen tillfrisknat vid domstillfället, så föreligger fängelseförbud (30 kap. 6 § 2 st. BrB). Med andra ord ska personen i ett sådant fall dömas till brottet utan påföljd. Personen frias (jfr RH 2008:90).
Med vänlig hälsning
