Beslut om tillgångar gällande två makar med särkullbarn
Vi är ett gift par som har fem barn 3+2, men inga gemensamma. Då vi har delad ekonomi skulle vi vilja att barnen ärver oss - precis som om de vore våra gemensamma barn. Kan barnen - som nu alla är myndiga - skriva på ett avtal som reglerar detta?
Tacksam för hjälp
Lawline svarar
Hej! Som bekant är det så, att om ni inte vidtar några åtgärder så kommer arvsfördelningen ske enligt arvsordningen enligt 2-3 kap. ärvdabalken (1958:637), ÄB. Det innebär att vid ena makens bortgång så kommer hans respektive hennes biologiska barn ärva direkt (såvida de inte frivilligt väntar med att ärva tills andre maken gått bort) eftersom de är särkullbarn. (Hade det inte varit fråga om särkullbarn så hade efterlevande maken ärvt egendomen och barnen hade fått vänta tills denne gått bort.)
Medan en make är i livet så kan denne givetvis skänka bort sin egendom till vem som helst. Det blir fråga om ett vanligt avtal mellan givaren och mottagaren. Avtalet behöver inte vara skriftligt. Dock kan gåvor till bröstarvingar som inte är sedvanliga, räknas som förskott på arv. (För framtida utfästelser om gåva gäller att sådana inte är bindande för givaren, så länge inte en skriftlig urkund blivit överlämnad, 1 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva.)
När det då gäller beslut om vad som ska hända med en makes egendom efter dennes bortgång så ska detta ske, om man inte föredrar ÄB:s fördelning, genom att maken skriver ett testamente. I testamentet går det utmärkt att skriva att fördelningen ska ske (enligt ÄB) som om barnen var gemensamma. Ett testamente går utmärkt att skrivas av två testatorer (de vars egendom beslutas om) tillsammans. Om testamente finns bestämmelser i 9-16 kap. ÄB. Centrala är 10 kap. 1-2 §§ ÄB, där det bland annat framgår att ett testamente ska upprättas skriftligen med två vittnen.
Ett testamente kräver inte någon underskrift eller deltagande i övrigt av testamentstagaren/-tagarna. Dessa kan dock, när det väl är dags att agera enligt testamentet, välja att avstå från egendomen. Med andra ord kan man i slutändan inte tvinga någon att ta emot något. Värt att uppmärksamma är 3 kap. 1 § 2 st., där det finns en regel som ska skydda den efterlevande maken ekonomiskt. Där framgår att den efterlevande maken alltid har rätt till ett visst belopp om inte han eller hon har så stora tillgångar i övrigt. Slutligen ska tilläggas att det är viktigt att vara tydlig när ett testamente skrivs. När personen väl har gått bort kan inte denne, vilket ju annars är fallet, förklara vad som avsetts med en otydlig eller oklar formulering.
