Behövs det några specifika tillstånd för att bedriva en onlinehandel med alkohol drycker?
Hej,
Jag ska hjälpa ett företag att sätta upp en webhandel för alkohol för distansförsäljning till svenska privatpersoner, som ex. drinko.se, winefinder.se mfl. gör över nätet, med hemleverans. Jag undrar om behövs tillstånd, och i så fall vilka.
Säljande bolaget kommer vara ett europeiskt bolag (Danskt, Estniskt eller Bulgariskt) som kommer ha lager i Danmark, lagret ska vara skattebefriat. Bolaget vill också kunna erbjuda att de som vill kan komma och hämta varorna vid det danska lagret efter att de beställt.
Hälsningar
Mikael
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Jag tolkar din fråga som att du undrar om det behövs tillstånd för att bedriva onlinehandel med alkohol som sedan förs in i Sverige. Det finns även vissa regler gällande alkoholskatten som kan vara bra att veta om, som jag skrivit om längre ner.
Den typ av verksamhet som du beskriver kräver inte att några specifika tillstånd söks från svenska myndigheter, förutom en registreringsplikt hos skatteverket om man planerar att själv ombesörja leveransen till konsument (se mer nedan). Eventuellt kan det krävas någon typ av tillstånd från myndigheterna i det land där verksamheten bedrivs. Anledningen till att man inte behöver något specifikt tillstånd är att man bedriver en verksamhet som utnyttjar den fria rörligheten för varor som följer av Sveriges medlemskap i EU, och inte någon detaljhandel eller servering av alkohol. Se nedan.
De aktörer som idag bedriver den aktuella typen av verksamhet använder sig av ett avgörande från EU-domstolen 2007 (den s.k. Rosengren-domen). I målet underkände EU-domstolen Sveriges monopol på detaljhandel av varor med en alkoholhalt på över 3.5%, och mer specifikt att monopolet hindrade införsel av alkoholhaltiga drycker från andra EES-länder. Man menade att detta monopol, och restriktionerna som det innebar, utgjorde ett oproportionerligt hinder för den fria rörligheten av varor som ska gälla mellan unionens medlemsländer. Monopolet utgjorde enligt domstolen "kvantitativa importrestriktioner och eller åtgärder med motsvarande verkan".
Konstruktionen hos dagens onlinehandelföretag är uppbyggd på det sättet att antingen hämtar konsumenten själv varorna (eller anlitar en fristående leverantör) eller så ombesörjer säljaren leveransen. Beroende om det är köparen eller säljaren som ombesörjer leveransen så är det antingen "distansköp" eller distansförsäljning" vi pratar om, och denna distinktion har betydelse för vem som ansvarar för att betala skatten för varorna (se mer nedan). Med den här modellen träffar man inte Systembolagets monopol, eftersom det är införsel av varor och inte detaljhandel som man sysslar med.
När det handlar om "distansköp", dvs när köparen ombesörjer leveransen så finns den rättsliga grunden i ett antal undantag från införselreglerna, i alkohollagen 4 kap. 4 § 2 st p. 2 samt 7. Detta är reglerna som utnyttjas när privatpersoner exempelvis åker till Tyskland för att köpa alkohol. Begränsningarna för denna typ av köp framgår också av samma lagrum. Köparen måste vara minst 20 år gammal, leveransen ska utföras av köparen själv eller genom "yrkesmässig befordran" (en av säljaren fristående leverantör) och dryckerna ska vara avsedda för den enskildes eller dennes familjs personliga bruk.
Alkoholskatt
Den alkohol som förs in i Sverige behöver beskattas enligt punktskatten på alkohol. Skatteplikten skiljer sig beroende på vem det är som för in alkoholen i landet. Om affärsmodellen är enligt ovan, dvs att köparen ombesörjer leveransen av varorna (antingen själv hämtar dem eller anlitar en transportör), så ska i regel köparen själv betala alkoholskatten på varorna. Detta framgår av lagen om alkoholskatt 16 §. Innan varorna lämnar det andra EU-landet måste köparen meddela skatteverket om köpet och ställa säkerhet för skatten på varorna.
Om det istället är så att säljaren ombesörjer transporten så klassificeras det, som nämnt ovan, officiellt som "distansförsäljning". Det är denna modell som exempelvis Winefinder använder. Då ska som regel också säljaren betala alkoholskatten och moms för varorna. Även här ska säkerhet ställas på skatten i förväg. Säljaren ska också registrera sig som distansförsäljare hos skatteverket, samt utse en representant som redovisar säljarens alkoholskatt och i övrigt företräder säljaren i skattefrågor enligt alkoholskattelagen. Se för denna del lagen om alkoholskatt 15-15 a §§. Mer information om hur man som både köpare och säljare ska gå tillväga (exempelvis hur man registrerar sig och vilka blanketter som behöver fyllas i) kan du hitta på skatteverkets hemsida (den här länken innehåller information kring just "distansförsäljning").
Jag rekommenderar er att under processens gång ta och hålla kontakt med nätvinhandlarnas branschorganisation och skatteverket för att få värdefulla tips om hur andra aktörer gjort och vilka fallgropar man ska undvika när man ska bedriva denna typen av verksamhet.
Jag hoppas att du finner svaret hjälpsamt! Om det är någonting jag misstolkat i din fråga eller utelämnat, får du gärna höra av dig till mig på lucas.cyren@lawline.se så ska vi se till att reda ut det.
