Bedrägeri vid samtycke att ta lån i sitt namn?
Om en person frivilligt har lämnat ut sin bankdosa samt koden till dosan för att låta någon annan ta banklån i hans namn, i hopp om att hen ska få kontanter från lånen och sedan bli av med lånen genom fiffel, har hen då gjort sig skyldig till brott?
Därefter hotar personen i fråga att anmäla personerna som tagit dessa lån med hens tillåtelse till polisen och påstå att hen inte har något med lånen att göra. Är detta i sig inte ett brott då personen har lämnat ut sin bankdosa frivilligt och valt själv att begå ett brott, ett bedrägeri.
Håller det i rätten? Kan personen som har lån på sig verkligen anmäla någon 2 månader efter att pengarna kommit ut från kontot, personen har även redan börjat betala några fakturor så det är uppenbart att personen har varit medveten om lånen och valt att inte anmäla direkt. Gör personen sig då skyldig till brott? Och kan någon annan än personen som lämnat ut sin bankdosa få en dom för detta?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Utifrån förutsättningarna i din fråga kan det enligt mig knappast bli frågan om bedrägeri (i vart fall inte gällande själva banklånet). Det vore högst konstlat att argumentera för ett "klassiskt" bedrägeri (9 kap 1 § Brottsbalken) när person X frivilligt lämnar ifrån sig sin bankdosa. Det faller då på egentligen varje rekvisit. Det sker inget vilseledande mot banken då person X (som står på lånet) givit sitt klartecken. Bankens utbetalning blir då inte heller en disposition som är orsakat av ett vilseledande. Samtycket gör alltså att brottet bedrägeri inte förekommer i din fråga.
Person X kan dock vid anmälan göra sig skyldig till brottet falsk alternativt obefogad angivelse (15 kap 6 § Brottsbalken). Brottet i fråga består i att ange oskyldig till åtal med uppsåt att denne ska fällas för ett brott. Om det nu är så att samtycke förelegat vid låntagandet föreligger ju inget bedrägeribrott mot banken. Person X är medveten om samtycket och har således minst skälig anledning att anta att personerna han anger är oskyldiga till brott, vilken gör att person X kan dömas för det aktuella brottet i fråga.
Sammanfattningsvis kan det alltså pga. samtycket inte föreligga ett bedrägeri mot banken. Personen som står på lånet kan dock bli dömd för exempelvis falsk alternativt obefogad angivelse om denne försöker sätta ditt personerna i din fråga.
Huruvida det håller i rätten eller inte kommer i mångt och mycket ha och göra med vilken bevisning som finns. Förmodligen kommer också något brott i din fråga att ske när person X försöker göra sig av med lånet. Det torde ju ligga i uttryckets natur att "bli av med lånen genom fiffel" inkluderar nån form av brottslig aktivitet. Slutsatsen är dock (oavsett det följande "fifflet") att det initiala banklånet inte kan utgöra bedrägeri då samtycke från låntagaren föreligger.
Hoppas du känner att du fått lite klarhet i din fråga!
