Barnets bästa
Hej! Min flickvän och hennes ex har gemensam vårdnad om en son på 4 år. Pappan valde att flytta 30 mil till sin hemstad efter separationen. Tanken är att han ska ha sonen varannan helg. Nu vill han dock att mamman ska skjutsa halvvägs vid varje överlämning vilket hon inte har möjlighet till. Varken ekonomiskt eller tidsmässigt. Hon jobbar endast halvtid och bor själv med sonen. Dessa 22 timmar är utspridda på 5 dagar i veckan. Jobbar dessutom till 20.30 på fredagkvällar när överlämningen skall ske. Pappan har då erbjudit sig att höja underhållet med 500 kr för att täcka kostnaderna. Vilket det inte gör då det blir ca 60 mil i månaden. Men dessutom kvarstår ju problemet med att hon inte har möjlighet tidsmässigt pga jobbet. Kan han verkligen kräva det här av henne då han själv valt att flytta så pass långt bort? Han var inte tvungen utan hade jobb och boende på barnets hemort osv. Det ska tilläggas att hon gör allt i sin makt för att barnet ska få ha en bra relation till sin pappa i övrigt. Dock svarar han ej när hon ringer utan skriver endast sms. Vilket försvårar kommunikationen avsevärt.
Tack på förhand // Christian
Lawline svarar
Hej Christian!
Tack för din fråga, det glädjer oss här på Lawline att du väljer att vända dig till oss med din fråga!
När det gäller tidigare partners som har barn gemensamt och som tillsammans ska bestämma saker som vårdnad, boende och umgänge för barnet så ska utgångspunkten alltid vara vad som är bäst för barnet. Det här är såklart en inte alltid så lätt sak att avgöra och ofta har föräldrarna olika synpunkter för vad som är bäst för deras barn.
I Föräldrabalken, 6 kap 2a§, står att det är barnets bästa som ska vara avgörande i beslut gällande vårdnad, boende och umgänge. Vad som faktiskt är barnets bästa definieras inte i lagen, det varierar från fall till fall. Vad som är viktigtast är att inga andra intressen får gå före barnets. Föräldrarna ska sätta barnets bästa före sina egna intressen.
Att, som du berättar här, pappan väljer att flytta är såklart hans eget val, men försvårar ju situationen mellan honom, mamman och barnet på grund av distansen. Han kan inte kräva att din flickvän ska skjutsa dessa sträckor, utan det ska ju vara något som de gemensamt kommer överens om - hur, var och när barnet ska lämnas. Om det inte alls går att nå en överenskommelse är det som din flickvän kan göra att vända sig till domstol.
Det framstår av det du berättar att pappan är mindre bra på att samarbeta, detta är något som en domstol skulle anse gör honom till en mindre lämpad vårdnadshavare. Som jag förstår det vill din flickvän att barnet ska ha en fortsatt god kontakt med fadern, men att hon inte har möjlighet att skjutsa de sträckor och de tider som mannen kräver.
Mannen kan inte genom att stödja sig på någon lag kräva detta skjutsande utav din flickvän. Då tanken är att de gemensamt ska nå en överenskommelse blir det även svårt för din flickvän att ensidigt hävda att de ska göra på ett visst sätt angående överlämnandet av barnet.
Det bästa vore om föräldrarna kan sätta sina egna intressen åt sidan och tillsammans komma överens om hur de ska göra med umgänget för barnet. Om de inte lyckas göra detta är nästa steg att gå till domstol och låta rätten avgöra.
Lycka till, hoppas ni får hjälp från detta!
