Avtals ogiltighet
Hej! Jag har en mamma som har diagnosen Alzheimer. Hon bor dock ensam i en villa. Hon har beställt fönster av ett välkänt företag för 55.338 kr före ROT och 45742 efter ROT.Hon förstår inte varför hon beställt dessa och minns inte..Företaget menar att eftersom hon inte har förmyndare eller godman så måste hon betala.
När jag pratar med Konsumentombudsman så menar hon att avtalslagen 31, 33 och 36 §§) gäller och det finns även en lag (1924:323) om verkan av avtal som slutits under påverkan av psykisk störning och psykisk funktionsnedsättning. Kan jag hjälpa mamma bestrida fakturan med hjälp av dessa lager. Finns det kanske något som trots detta ger företaget en fördel?
Hälsningar Per-Olof
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Utgångspunkten vid ingång av avtal är att avtal ska hållas (pacta sunt servanda), men det finns undantag från huvudregeln. En grundläggande förutsättning för att ett avtal ska vara giltigt är att parterna har rättshandlingsförmåga. Bristande rättshandlingsförmåga kan bl.a. bero på att personen lider av en psykisk störning och ingick avtalet under inflytande av en psykisk störning. Detta regleras som du sade i lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning. Enligt denna lag så blir ett avtal som någon slutit under påverkan av en psykisk störning ogiltigt.
Enligt förarbetena till lagen, så kan "en psykisk funktionsnedsättning som beror på åldrande och som tar sig uttryck i s.k. åldersdement beteende kan vara så kraftig att begreppet allvarlig psykisk störning är tillämpligt." (prop. 1990/91:194). Alzheimers skulle därför kunna omfattas av lagen.
Den som åberopar psykisk störning som ogiltighetsgrund har bevisbördan på att det finns ett orsakssamband mellan den psykiska störningen och avtalets ingående. Även om motparten var i god tro om rättshandlingsförmågan hos den andra parten är avtalet ogiltigt, men enligt 2 st. ska den som var i god tro i skälig omfattning försättas i samma situation som innan, dvs. att han/hon ska ersättas för kostnader och utgifter som han/hon har haft pga. detta avtal.
Angående 31, 33 och 36 §§ avtalslagen (AvtL):
31 § AvtL är tillämplig när någon har utnyttjat annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende för att få ett förmånligt avtal. Typexemplet på det är att ta oskäligt hög ränta på lån.Ett avtal kan ogiltigförklaras enligt 33 § AvtL när det skulle strida mot tro och heder att åberopa omständigheterna vid avtalets ingående.Enligt 36 § AvtL får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till t.ex. omständigheterna vid avtalets tillkomst.För att sammanfatta, så finns det flera sätt att argumentera för att ett avtal är ogiltigt. Den mest passande grunden enligt min åsikt är 1924 års lag. Kom ihåg att om den åberopar 1924 års lag som grund för ogiltighet har bevisbördan för att det finns ett orsakssamband mellan den psykiska störningen och avtalet.Se 1924 års lag, https://lagen.nu/1924:323
Se avtalslagen, https://lagen.nu/1915:218#K3
Hoppas detta var till hjälp!
Hälsningar,
