Avgiftsuttag och avbetalningsplan enligt lagen om allmänna vattentjänster - Vad gäller?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är lagen om allmänna vattentjänster.
Nedan lagparagrafer utgör hänvisningar till den nyss nämnda lagen om ingenting annat anges. Din ärendebeskrivning innehåller flertalet frågor och dessa kommer att besvaras i tur och ordning och i den mån det går ska tilläggas.
Allmänna hållpunkter
I 24 § 1 st. sägs att en fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten 1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde och 2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vidare anges, i bestämmelsens tredje stycke, att om fastigheten är obebyggd men enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse (vilket är fallet här), ska bedömningen av behovet enligt första stycket andra punkten göras som om fastigheten vore bebyggd i enlighet med planen. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl för en annan bedömning (se nedan under ”Fråga 1 - Vad gäller?”).
Av 25 § frangår att avgift enligt 24 § ska avse 1. vattentjänster som tillhandahålls fastigheten genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat förbindelsepunkten och informerat fastighetsägaren enligt 12 § och 2. bortledande av vatten från fastigheten som inte sker genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat fastighetsägaren om detta. Utöver vad som följer av 24 och 25 §§ ska en fastighetsägare betala en avgift för en allmän va-anläggning, om fastigheten 1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, 2. är bebyggd eller enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, och 3. behöver, eller har nytta av, bortledande av vatten från allmän platsmark.
Märk väl att avgiftsskyldigheten enligt 26 § inte förutsätter, likt 24 §, något individuellt behov för den enskilda fastigheten utan här står det kollektiva behovet i förgrunden, dvs. att bebyggelseområdet i stort behöver vattentjänsten och att områdets nytta av anläggningen också ligger i fastighetsägarens intresse.
Fråga 1 - Befrielse från avgiftsskyldighet - Vad gäller?
Noterbart är att avsaknad av verkligt behov av vattentjänster i grunden inte utsläcker avgiftsskyldigheten för en obebyggd tomt inom detaljplan. I lagkommentaren till lagen om allmänna vattentjänster uttalas dock att för det fall faktiskt eller rättsligt hinder att bebygga en fastighet föreligger, exempelvis ett byggnadsförbud, kan fastighetsägaren befrias från sin avgiftsskyldighet. Men vad som annars i lagtexten avses med begreppet ”särskilda skäl” är inte helt klarlagt. Gissningsvis har lagtstiftaren överlämnat detta åt till rättstillämpningen, men dessvärre är det ganska skralt med praxis på det här området. Möjligen kan Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1994 s. 359 ge viss vägledning när det gäller avgiftsbefrielse.
I det här sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att va-behoven bedöms på objektiva grunder, vilket förklarar varför det föreligger en avgiftsskyldighet även om en fastighetensägare inte använder anläggningen. Men avgifterna ska i så fall bestämmas med hänsyn till detta. I äldre praxis har fasta brukningsavgifter och skäliga minimiavgifter ansetts kunna utgå även när en anläggning inte alls har använts av en fastighet. I rättsfallet RÅ-Ab 245/79 godtog Högsta förvaltningsomstolen (HFD) ett uttag avseende brukningsavgift med en schabloniserad fast avgift.
Sammanfattningsvis i den här delen kan, mot bakgrund av ovanstående, sägas att befrielse från avgiftsskyldighet för fastighet nr 1 torde vara uteslutet. Fastighetsägarens ovilja att nyttja dennes byggrätter utgör inte, i vart fall inte såvitt jag kan bedöma, tillräckliga skäl för att eliminera avgiften helt. Däremot kan det säkerligen finnas skäl att diskuera storleken på det kommunala uttaget om 80 tkr per stuga. Men jag kan, vilket du säkert förstår, inte kommentera just detta. Vad som är skäligt i förevarande fall behöver sannolikt utredas närmare och då inom ramen för mer en djuplodad rättsutredning, dvs. långt utöver vad som erbjuds i vår expresstjänst.
Fråga 2 - Avbetalningsplan - Vad gäller?
Det korta svaret på den här frågan lyder att det, under vissa i lag angivna förutsättningar, finns en sådan möjlighet som du efterfrågar i din ärendebeskrivning.
Enligt 35 § gäller att avgifter enligt kommunens bestämmande ska betalas till kommunen eller huvudmannen och detta ske på begäran om inte annat följer av 36 §. På obetalt belopp kommer ränta enligt 6 § räntelagen att tas ut från dagen för en sådan begäran. Med huvudman avses för övrigt den som äger en allmän va-anläggning, se 2 §, och jag misstänker att kommunen även är huvudman i det här fallet.
I den ovan nämnda bestämmelsen i 36 §, vilken är central för din andra fråga, återfinns regleringen beträffande möjligheten att kunna beviljas en avbetalningsplan. Däri sägs, i bestämmelsens första stycke, att en anläggningsavgift ska fördelas på årliga betalningar (delbelopp) under en viss tid, längst tio år, om 1. avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter, 2. fastighetsägaren begär att avgiften ska fördelas, och fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.
Fråga 3 - Efter detaljplanens löptid (genomförandetid) - Vad gäller?
I plan- och bygglagen (PBL) återfinns relevanta regler om detaljplaner. Av 4 kap. 21 § 1 st. PBL följer att kommunen i detaljplanen ska ange en genomförandetid. Vidare framgår att tiden ska bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen, men att tiden inte får vara kortare än fem år och inte längre än femton år.
Genrellet ses byggrätter som just rättigheter, dvs. som någonting positivt för den enskilde, eftersom en byggrätt reglerar den maximala grad av begyggelse som tillåts på en fastighet. Under genomförandetiden är sådana rättigheter garanterade och en detaljplan gäller alltid tills den ändras eller upphävs, se 4 kap. 38 § PBL. Vidare ska tilläggas att en detaljplan inte får ändras eller upphävas före genomförandetidens utgång, om någon fastighetsägare som berörs motsätter sig det, se 4 kap. 39 § PBL.
Oavsett vilket brukar i regel, som svar på din tredje fråga, byggrätter falla när en detaljplan inte längre är giltig, dvs. när genomförandetiden har löpt ut. Med andra ord kommer byggrätterna mig veterligen inte att vara kvar när så sker.
Fråga 4 - Lämpligt tillvägagångssätt?
Min uppfattning är att många av de här frågorna sannolikt behöver hänskjutas till domstol och närmare bestämt till en mark- och miljödomstol, se 53 §, om gehör från kommunens sida uteblir vill säga. För att få ner den privatekonomiska bördan, eller för att åtminstone kunna periodisera utgifterna, måste den aktuella fastighetsägaren framställa en begäran om en avbetalningsplan enligt 36 § och då i första hand hos kommunen. Detta måste också ske skyndsamt, i synnerhet för att kunna undvika eventuella räntekostnader. Om det inte går vägen, dvs. om vederbörande får ett avslagsbeslut, behövs som sagt en talan väckas i domstol.
Notis I: HFD styr rättspraxis på förvaltningsrättens (och skatterättens) område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar HFD s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga förvaltningsdomstolar i lägre instanser (förvaltningsrätter och kammarrätter) informellt har att följa. HFD hette tidigare Regeringsrätten varför äldre domar har refererat som börjar på "RÅ".
Notis II: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område (dock inte på arbetsrättens område) och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Och precis på samma sätt som HFD skapar HD genom sina avgöranden prejudikat, vilka övriga s.k. allmänna domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Notis III: Nuförtiden handläggs den här typen av mål av mark- och miljödomstolar, vilka är s.k. särskilda domstolar och i praktiken särskilda avdelningar på vissa tingsrätter. Vidare finns det en överinstans i form av Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) vid Svea hovrätt i Stockholm. Eftersom tingsrätter och Svea hovrätt är allmänna domstolor blir HD slutinstans. Tidigare fördes vissa måltyper av förevarande slag vid förvaltningdomstolar, vilket är förklaringen till att det ovan redovisade rättsfallet från 1979 är ett HFD-avgörande.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå fastighetsägaren i den kommande processen och upprätta all nödvändig dokumentation. Vi kan även fortsättningsvis agera om ombud och föra dennes talan i domstol om så skulle önskas. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
