Ärekränkning - Vad gäller?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Det skulle möjligen, beroende på vad som händer framgent/hittills har hänt, gå att argumentera för att det kan röra sig om ett ärekränkningsbrott och då brottet förtal. Och den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är i så fall brottsbalken (BrB).
Förtal - Vad gäller?
I 5 kap. 1 § 1 st. BrB sägs att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest (annars) lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. I lagparagrafens andra stycke sägs vidare att var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, ska ej dömas till ansvar.
Om det har lämnats en uppgift till tredje man, dvs. till någon annan, en eller flera personer, avsett att utsätta någon (dig) för andras missaktning kan det vara fråga om ett förtalsbrott. Det krävs alltså inte någon större spridning. Endast ett påstående, vilket är så bestämt att dess sanningshalt kan prövas, är att betrakta som en uppgift på det sätt som föreskrivs i lagtexten. Med att en uppgift lämnas avses exempelvis en spridning av uppgifter genom tal eller skrift, exempelvis genom ett e-postmeddelande. Mot detta står envars grundlagsskyddade yttrandefrihet varför en person som har lämnat en kränkande uppgift kan gå fri från ansvar om denne var skyldig att uttala sig (t.ex. i ett vittnesförhör) eller om det av andra skäl och med hänsyn till omständigheterna kan anses ha varit försvarligt att lämna uppgiften. I hovrättsfallet RH 1996:61 ansågs exempelvis en arbetstagare inte ha gjort sig skyldig till brottet förtal när denne hade lämnat negativa uppgifter om sin chef till ledningen och detta eftersom uppgifterna inte hade syftat till att utsätta chefen för andras missaktning.
Ibland sker också vid den här prövningen en s.k. sanningsbevisning, vilket betyder att uppgiftslämnaren måste visa att informationen var sann eller att han eller hon i vart fall hade skälig anledning att tro att så var fallet. Det är alltså gärningspersonen som åläggs bevisbördan avseende sanningshalten, vilket kan te sig smått egendomligt i en brottmålsprocess (normalt sett är det ju åklagaren som bär bevisbördan). Notera dock att alla negativa uppgifter som lämnas om en person inte nödvändigtvis behöver utgöra förtal. Detta innebär att en uppgift som förvisso kan framstå som negativ för den utpekade, men avser handlingar eller egenskaper som objektivt sett är vanliga eller mindre klandervärda, inte kommer att rymmas inom brottsbeskrivningen i 5 kap. 1 § BrB. Uppgifterna måste helt enkelt vara av allvarligare slag och av nedsättande karaktär. Emellertid räcker det inte att en uppgift enbart är ett värdeomdöme, exempelvis att bara säga att någon är alkoholist eller idiot. Uppgiften ska värderas utifrån den utpekades perspektiv, samhällsgrupp eller situation, och inte utifrån allmänt rådande värderingar, se Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 2014 s. 808.
Ett exempel på att det ofta är tillräckligt med ett någorlunda bestämt uttalande och ett innehåll som är ägnat att utsätta någon för annans missaktning är HD-domen NJA 1987 s. 336. I det här rättsfallet ansågs ett negativt värdeomdöme av en personalledare ha varit tillräckligt bestämt för att kunna utgöra förtal. Med hänsyn till de resonemang som förs i domskälen verkar kravet kunna ställas ganska lågt, dvs. att det inte verkar krävas särskilt mycket för att någonting potentiellt skulle kunna betraktas som förtal. Här nämner du att uppgifterna som har lämnats om dig är osanna. I lagtexten anges som sagt att det för straffrihet krävs att uppgiften som sprids är sann eller att det fanns skälig anledning att tro att uppgiften var sann. För straffrihet måste även gärningspersonens agerande, alltså lämnandet (spridandet) av uppgifterna, framstå som försvarligt med hänsyn till omständigheterna. När det gäller försvarlighetsbedömningen kan dessvärre inget entydigt svar ges eftersom den bedömningen varierar från fall till fall, men generellt kan sägas att det måste föreligga ett allmänt intresse av att uppgifterna lämnas. Men så är ju inte vara fallet här, alltså att det skulle finnas ett allmänintresse av att uppgifterna om dig skulle spridas. I synnerhet inte om dessa är osanna. Sedan görs en intresseavvägning, vilket innebär att det förstnämnda intresset vägs mot den utpekades (ditt) intresse av att slippa få bli utpekad som brottslig och/eller klandervärd.
Det ska dock noteras att även spridandet av sanna uppgifter kan vara förtal om syftet är att utsätta någon för andras missaktning. Precis som påpekades inledningsvis anges ju i 5 kap. 1 § 1 st. BrB att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. Huruvida uppgifterna är sanna eller inte kan alltså stundtals sakna betydelse. Det är syftet med själva spridningen av uppgifterna som är avgörande. Men återigen, uppgifterna är ju inte sanna och det verkar onekligen vara så, i vart fall utifrån din ärendebeskrivning, att grannen har agerat på ett sätt som är ägnat att utsätta dig för andras missaktning och på det sättet som avses i lagtexten.
Notis: HD styr rättspraxis på det här området och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Ovan har den materiella rätten beskrivits, alltså den juridisk-tekniska biten, och såvitt jag kan bedöma finns det omständigheter som med viss styrka talar för att det som har sagts om dig kan utgöra förtal. I praktiken är dock åtal för förtal ovanligt. Det här brottet är nämligen ett brott som inte lyder under allmänt åtal, vilket innebär att en åklagare inte är skyldig att väcka åtal, se 5 kap. 5 § 1 st. BrB(jfr även 20 kap. 3 och 6 §§ rättegångsbalken). Förtal är istället ett s.k. målsägandebrott (målsägande = brottsoffer), vilket bl.a. innebär att förtal i grunden inte får åtalas av någon annan än målsäganden själv. Sammanfattningsvis kommer du sannolikhet att behöva driva det här ärendet själv varför det förmodligen inte är lönt att göra någon polisanmälan. En sådan kan naturligtvis ändå alltid göras av signalvärdemässiga skäl och då i avskräckande syfte. I annat fall bedömer jag att du helt enkelt får avvakta en eventuell utredning, vilken, baserat på den information som du har lämnat till oss, kommer (eller i vart fall bör) visa att brott inte kan styrkas.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.seoch du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
