Är det brottsligt att sprida negativa omdömen om ett företag på internet?
En person skrev detta på ett forum där folk delar med sig av oseriösa bilhandlare. Jag undrar om detta meddelande kan vara grund för förtal. Meddelandet är nedtaget. Företaget är litet och VD:n initialer är namnet på företaget. Syftet med texten var att varna andra. Företaget ska polisanmälas. Här är texten Hej alla, jag blev nyligen bedragen på min bil och vill gärna dela med mig och varna er andra så ni inte råkar ut för samma sak jag råkat ut för. Jag skulle sälja mig bil och vände mig till X. Vi skrev kontrakt på att X skulle ha bilen i sin bilhall och höra av sig till mig om någon skulle köpa bilen. 👍 Några dagar senare berättar X att bilen har en ny ägare och att jag ska få pengarna. Jag konfronterar X som då säger att det inte finns några pengar. 👎 X erbjuder mig en bil som plåster på såren men den bilen de erbjuder har redan blivit erbjuden till en annan bedragen kund. Dessutom står den bilen i Polen. Jag blev uppringd av flera andra som blivit lurade av X. Jag har gjort en anmälan till Kronofogden och kommer att göra en polisanmälan. 👮♂️ Detta är vad som hänt i stora drag men det finns mer info som jag kan berätta om vid ett annat privat tillfälle om nån vill veta mer. 😮💨 Om ni vill så får ni gärna gå in på Xs sida på Google och lämna en stjärna och skriva ”oseriös”. Detta för att förhindra detta händer igen och att folk inte ska bli lurade. Såg att X la upp nya annonser senast idag. 😰
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att du undrar om ett meddelande innehållande kritik mot en bilfirma som publicerats på internet, skulle kunna utgöra brottet förtal.
Regelverket som blir aktuellt gällande din fråga finns i brottsbalken.
Är uppgifterna förtalsenliga?
Först vill jag betona att i Sverige råden en stark rätt till yttrandefrihet, vilket innebär att var och en har rätt att yttra sig fritt i tal, skrift eller på annat sätt uttrycka tankar, åsikter och känslor (2 kap. 1§ 1p. regeringsformen). Dock finns det en gräns för när yttrandefriheten inkräktar på andra människors rättigheter, då yttrandefriheten inte får övergå till att skada eller kränka andra i viss utsträckning. Förtal är ett undantag från yttrandefriheten, och ska redan i egenskap av undantag tillämpas just undantagsvis. Jag vill också betona att förtalsbrott är förhållandevis ovanligt i rättspraxis, och därmed finns inte särskilt mycket vägledning.
Den om utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller på annat sätt lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, kan göra sig skyldig till brottet förtal (5 kap. 1§ 1st brottsbalken).
För det första, måste en alltså utpeka någon annan. Utgångspunkten är att en måste utpeka en människa, men även företag eller liknande kan vara föremål för förtal, om en eller flera personer kan anses utpekad i samband med utpekandet av företaget. Ett företag kan i sig inte förtalas, utan det krävs alltså att uttalandet kan härledas till någon särskild. Om uttalandet i detta fall avser VD:n, en säljare eller liknande, som kan härledas genom utpekandet av företaget, kan detta rekvisit alltså vara uppfyllt. Utan att veta mer om företaget, kan detta rekvisit bli uppfyllt om företagets namn innehåller VD:ns initialer, eller om företaget är så pass litet att en kritik mot en säljare ganska tydligt kan utläsas. I ditt fall kan man ändå utläsa att kritiken är riktad mot personer som arbetar på företaget, och inte företaget i sig.
För det andra, måste det vara en uppgift av viss karaktär, alltså en anklagelse om brottslighet, klandervärdhet eller annars ägnad att utsätta den utpekade för annans missaktning. Det är här utan betydelse om uppgiften är sann eller inte, och bedömningen görs mot om en sådan uppgift typiskt sett är ägnad att utsätta den utpekade för annans missaktning. Bedömningen ska också göras utifrån den utpekades utgångspunk. Även om uppgiftslämnarens avsikt i detta fall har varit att varna andra, är det inte orimligt att föreställa sig att den utpekade upplever uppgifterna som ägnade att få andra att missakta denne. Avsikten är ju i någon utsträckning att sprida negativa uppgifter om någon så att folk ska bilda en negativ uppfattning och inte välja att anlita dennes tjänster. Man kan tolka uppgiften i detta fall som en anklagelse om brott, i form av bedrägeri eller liknande, även om uppgifterna är förhållandevis sakliga, utan personliga värderingar.
För det tredje krävs det att uppgiften sprids till annan än den som uppgiften avser. I detta fall har uppgifterna publicerats på internet, och därmed spridits till eller åtminstone kunnat spridas till ett större antal personer. Spridningsrekvisitet torde därmed också vara uppfyllt.
Sammantaget kan innehållet och spridningen av innehållet anses uppfylla rekvisiten för förtalsenliga uppgifter.
Är det ändå ansvarsbefriande att lämna uppgifterna?
Även om man sprider förtalsenliga uppgifter, kan man undgå straffansvar om uppgiftslämnandet varit försvarligt och det kan visas att uppgifterna var sanna eller att man hade skälig grund för att tro att de var sanna (5 kap. 1§ 2st brottsbalken).
För ansvarsfrihet krävs alltså att lämnandet var försvarligt, vilket skyddar möjligheten att kunna under vissa omständigheter kritisera andra människor. Denna bedömning görs mot bakgrund av hur allvarliga påståendena är, till vem och i vilken situation eller med vilket syfte som uppgifterna har lämnats, och relationen mellan uppgiftslämnaren och den uppgifterna avser. Ett exempel som tas upp i förarbetena är att en arbetsgivare måste kunna lämna negativa omdömen om en arbetstagare om uppgifterna är relevanta i sammanhanget. Maktförhållandet mellan uppgiftslämnaren och den uppgifterna avser, torde på så vis spela roll. Liknande omständigheter kan föreligga vid en konsumentrelation, där en konsument som inte är nöjd med företagets tjänst, måste kunna lämna negativt omdöme om denne så länge denne håller sig saklig och att uppgifterna är relevanta. Platsen för var uppgifterna lämnas spelar också roll. Att uppgifterna i fråga har spridits på ett forum med ändamål att samla omdömen om oseriösa bilhandlare, kan tala både till uppgiftslämnarens fördel och nackdel. Det blir ju tydligt att uppgifterna i alla fall är ägnade att skapa missaktning på ett sådant forum, men samtidigt är det i syfte att underrätta andra konsumenter på ett ändamålsenligt sätt genom att sprida dem i ett forum som huvudsakligen torde besökas av konsumenter som letar pålitliga bilhandlare. Min sammantagna bedömning av försvarligheten i uppgiftslämnandet är att givet sakligheten i uppgifterna, omständigheterna kring dess lämnande och ändamålet med dem, att det borde anses försvarligt att lämna dessa uppgifter.
Utöver att det är försvarligt måste uppgifterna också ha ett visst mått av sanningsenlighet. Det är uppgiftslämnaren som ska bevisa att uppgifterna var sanningsenliga. Uppgifterna får helt enkelt inte vara rena lögner. Uppgifterna i din fråga verkar vara direkt upplevda av uppgiftslämnaren, alltså inte hörda av någon annan. I denna del torde det räcka att uppgiftslämnaren förklarar vad denne har grundat uppgifterna på, alltså upplevelserna, och att dennes bedömning av uppgifterna mot bakgrund av dessa grunder anses som rimlig. Ju allvarligare beskyllning, ju större krav ställs på uppgiftslämnaren. Då uppgifterna i fallet avser egenupplevda omständigheter, och de egentligen bara beskriver vad uppgiftslämnaren varit med om, och ur min synpunkt verkar vara sakligt grundade på beteenden av bilhandlarens säljare, borde det inte vara några större problem att visa att det varit rimligt att uppgiftslämnaren uppfattat situationen så som beskriven i din fråga.
Kort om utredningsprocessen avseende brottet förtal
Sist vill jag avslutningsvis säga något kort om hur brottet förtal utreds av rättsväsendet, då det är lite speciellt. Brottet förtal faller, jämfört med många andra brott, under kategorin enskilda åtal, vilket innebär att det som utgångspunkt är målsäganden själv som måste utreda och föra talan om brottet i domstol. Polisen utreder alltså som utgångspunkt inte denna brottstyp, och åklagaren för inte heller som utgångspunkt talan mot en misstänkt person i domstol, utan det måste målsägande göra själv. Av denna anledning är praxis kring förtalsbrott förhållandevis skral, då det sällan går till domstol.
Det finns undantag för denna huvudregel, och det är om omständigheterna är sådana att det kan anses påkallat ur allmän synpunkt att det är rättsväsendet som ska utreder gärningen. Så är ofta fallet när uppgifterna rör väldigt allvarliga kränkningar eller anklagelser, vanligen om sexualbrott och liknande, om uppgifterna fått väldigt stor spridning eller om den uppgifterna avser är en väldigt offentlig person eller liknande. Då kan polisen utreda brottet precis som vilken annan brottslighet som helst, och åklagaren kan föra talan i domstol. Det krävs dock att det är målsägande själv som anmält gärningen. Det ska göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter kring gärningen, för att avgöra om polis och åklagare ska driva utredningen eller inte.
Sammanfattning och råd
Huruvida de lämnade uppgifterna utgör brottet förtal eller inte, är i slutänden upp till en domstol att avgöra, men jag kan givet det du skrivit och lagstiftningen göra en preliminär bedömning av min uppfattning av rättsläget.
Sammanfattningsvis kan avseende din angivna situation särskild nämnas följande. För det första är det inte helt klart att brott ens har begåtts, med anledning av att det är en juridisk person (ett företag) som till synes pekas ut. Men genom utpekandet av företaget kan man förhållandevis enkelt härleda kritiken till faktiska personer som egentligen är det verkliga föremålet för kritiken, och inte företaget i sig. Vidare är det troligt att uppgifterna i sig kan anses vara sådana som är ägnade att framkalla andras missaktning. Däremot skulle jag säga att det är sannolikt att inget ansvar skulle dömas ut för detta, mot bakgrund av uppgifternas saklighet, omständigheterna kring lämnandet, forumet och ändamålet med uppgiftslämnandet, då det kan anses försvarligt att lämna dessa uppgifter, och att det utifrån uppgiftslämnarens upplevelse av händelsen framstår som en rimlig och sanningsenlig tolkning av omständigheterna. Mot bakgrund av den ganska vida yttrandefriheten som i åtnjuter i Sverige, tror jag att det är osannolikt att dessa omständigheter du beskriver skulle anses brottsliga, men det är som sagt endast min bedömning.
Det krävs vidare för att polis och åklagare ska driva ett sådant ärende, att gärningen faller under allmänt åtal och att det anses påkallat av allmän synpunkt att rättsväsendet utreder gärningen. Det ska utifrån mina erfarenheter ganska mycket till för att rättsväsendet ska hanterar dessa typer av brott, och utifrån vad du angivit skulle jag säga att det nog är osannolikt att de skulle göra det i detta fall. Men målsäganden är fri att försöka anmäla gärningen till polisen, så får de göra den bedömningen, annars måste denne själva stämma uppgiftslämnaren i domstol och föra talan där själv, vilket oftast leder till att det inte blir någon process alls.
Avslutningsvis vill jag, likt du själv angivit i din fråga, uppmana om att uppgiftslämnaren borde anmäla bilhandlaren till polisen, då det låter som att de kan har gjort sig skyldiga till någon form av bedrägeribrott.
Du har vidare valt att köpa till en telefonrådgivning! Om det är några oklarheter i mitt svar eller liknande kan vi diskutera det då. Jag kommer ringa upp dig kl. 17.30 på onsdag den 1 februari. Observera att jag ringer från dolt nummer. Om tiden inte passar är du välkommen att återkomma till mig så bokar vi en annan tid! Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se
Bästa hälsningar,
