Ändring i umgängesveckor därför att barnet annars inte kan umgås med sina styvsyskon?
Hej.
Fråga om skifte av umgängesveckor vid delad vårdnad och växelvis boende (50/50). Jag önskar byta. Skäl: Har ny partner sedan 1,5 år som har 3 barn. Nuvarande situation: När jag hämtar min dotter så lämnar min partner sina barn till fadern. Heltokigt att min dotter aldrig får träffa min partners barn och vice versa. Min dotters mor anför sociala skäl (ensamstående kompisar har samma veckor som hon) och vägrar skifta veckor. Jag är av uppfattningen att det är det bästa för min dotter om hon är hos oss när de andra tre barnen är här (9, 9, 11 respektive 13 år). Min fråga är av karaktären "kan det hållas för sannolikt att en domstol anser det vara bra för barnet/barnen att det/de ges möjlighet att träffa och umgås med varandra i den nya familjekonstellationen." Kan det anses vara ett tungt vägande skäl? Eventuellt tvistemål kommer att föregås av försök till samarbetsavtal hos familjerättsbyrån. Vi är i övrigt överens i frågor som rör min dotter. Det är min nya livssituation, med ny familj, som har resulterat i problematiken ovan.
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Till att börja med: enligt 6 kap. 15 a § 3 st. Föräldrabalken (FB, se: https://lagen.nu/1949:381) får föräldrar avtala om hur barnets umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med ska utövas. Detta gäller oberoende av om vårdnaden är enskild eller delad. Vad föräldrarna dock inte äger göra är att med bindande verkan avtala om barnets umgänge med andra närstående än föräldrarna (i ert fall verkar det dock rent faktiskt inte ha kunnat göras även om det rättsligt sett hade varit möjligt). Detta hindrar givetvis inte att en uppgörelse om ett barns umgänge med den förälder varmed barnet inte är boende, färgas av hänsyn till närståendes – och inte minst barnets – vilja och möjligheter att umgås.
Möjligheten att avtala finns emellertid endast under förutsättning att barnet anses varaktigt bo hos endast en av föräldrarna medan det umgås med den andra (Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1998 s. 267 fastställt att det är fråga om umgänge mellan ett barn och en förälder när barnet vistas hos denne, den s.k. umgängesföräldern, en tredjedel av tiden eller mindre). Möjligheten att med bindande verkan avtala eller att få domstol att fastställa umgänget är alltså förlorad i ert fall.
I 6 kap. 15 § tredje stycket markeras dock att barns vårdnadshavare i alla lägen bär ett ansvar – även om fråga är om ett ansvar som inte är förenat med någon direkt påföljd – för att barnets behov av umgänge med andra särskilt närstående personer tillgodoses. I lagkommentaren till paragrafen uttalas att ett barn inte bara bör ”få träffa personer som det längtar efter utan (…) barnet skall få träffa anhöriga m.fl. som det är berikande för barnet att vara tillsammans med.” Om alltså din dotter tar skada av att inte kunna umgås med sina styvsyskon, kan du i egenskap av vårdnadshavare vända dig till socialnämnden – vilken enligt 6 kap. 14 § är skyldig att hjälpa och stödja er – för att få umgänget att fungera och modern att ta sitt lagstadgade ansvar för dotterns umgänge med sina närstående (se regeringens proposition 2005/06:99, ”Nya vårdnadsregler”, s. 56 f.). I propositionen omnämns som ”närstående” bl.a. mor- och farföräldrar, styvföräldrar och halvsyskon, så jag får reservera mig för hur styvsyskon ska hållas, även om jag inte kan tänka mig att dessa inte skulle räknas till kretsen av närstående.
På ett generellt plan ska det också framhållas att principen om barnets bästa ska vara styrande för alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga organ, myndigheter, domstolar eller privata sociala institutioner (principen är lagfäst i 6 kap. 2 a § FB). Att barnets bästa ska iakttas innebär att barnets intressen och behov ska komma före alla andra eventuella behov och intressen som görs gällande. När det kommer till umgänge med ett barn, må så vara av en fader, moder, eller av andra, ska följaktligen detta utformas utifrån primära hänsyn till barnets vilja, behov och intressen. Detta framgår inte minst av 6 kap. 15 § FB, som understryker att det är just barnet som har rätt till umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med; föräldrarna bär å sin sida ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge tillgodoses (andra stycket). Det är alltså viktigt att hålla det i minnet att fastän föräldrar med få undantag givetvis har särskilda uppfattningar om vilka personer deras barn regelbundet ska umgås med, är det ytterst barnets behov etc. som ska vara styrande för hur umgänget utformas i det konkreta fallet.
Skulle modern i den förevarande situationen invända mot att umgängesveckorna byts, på den enda grunden att de ensamstående kompisarna har ”samma veckor som hon”, kunde det ge en antydan om att invändningen inte primärt är rotad i överväganden om vad som är bäst för barnet utan i själva verket är styrd av egenintresse. Det skall å andra sidan sägas att det inte heller per definition behöver vara bäst för barnet att umgås med en förälder när styvsyskonen är hemma. Gemensamt för bägge situationerna är att intressena av att barnet umgås antingen med moderns ensamstående vänners barn eller styvsyskonen är sekundära och inget som en socialnämnd eller domstol behöver fästa avgörande vikt vid – så länge som inte barnet själv indikerar att det har större eller mindre behållning av umgänget med dessa personer. När exempelvis en socialnämnd har att verka för en samförståndslösning mellan två föräldrar som inte kan enas om hur umgänget med barnet ska utformas, måste alltså barnet höras och försöka förstås. Hur uppfattar barnet egentligen sin situation och hur skulle barnet se på att umgänget, så som det utövas i dagsläget, förändras?
När ni alltså nu inleder försök till samarbetsavtal hos familjerättsbyrån kommer, såvitt jag kan se, det vara avgörande vad er dotter anser om de förändringar i hennes tillvaro som ett eventuellt ändrat umgängesschema kunde leda till. Kanske är det av stor betydelse för henne att umgås med sin mammas vänners barn? Kanske utgör det å andra sidan en stark längtan hos henne att få leka mer med sina styvsyskon? Kanske är det hennes önskan att få behålla umgänget med mammans vänners barn men samtidigt få spendera i alla fall några dagar i hemmet medan styvsyskonen är där, eller tvärtom? Du skriver att modern ”vägrar” att byta umgängesveckor och jag hoppas att samtalen kan leda fram till någon form av kompromiss. Är detta omöjligt återstår för dig att försöka få till stånd ett avtal, eller väcka talan, om ändring i barnets boende eller ändring i vårdnaden, eftersom varken socialnämnd eller domstol, som nämnts, kan avgöra frågor om ändring i umgänge när barnet bor växelvist hos föräldrarna. Generellt sett kan det sägas att det naturligtvis inte är önskvärt att upprätthålla status quo om situationen medför att barnet mår dåligt. Tar din dotter skada av att inte alls kunna umgås med sina styvsyskon och kan modern under inga som helst omständigheter, sedan hon invigts i sin dotters vilja och behov, ge efter i frågan om ändring i umgängesschemat – då kan det ytterst behöva gå så långt att talan om ändring i vårdnaden måste väckas (6 kap. 5 § 1 st.). Om talan väcks är det dock tänkbart att dotterns mor fortfarande är av uppfattningen att gemensam vårdnad är det bästa för barnet, varvid en domstol antingen kan upplösa den gemensamma vårdnaden eller ogilla det framställda yrkandet och låta vårdnaden bestå, eventuellt i förening med förordnanden om boende och umgänge.
”Utgångspunkten” i en vårdnadstvist – givet att det inte förekommit våld eller andra övergrepp – är att gemensam vårdnad är bäst för barnet. Gemensam vårdnad uppmuntrar föräldrarna att samarbeta och tillsammans fatta besluta i frågor som rör barnets personliga förhållanden (vilket vårdnadshavare har såväl rätt som skyldighet till enligt 6 kap. 11 §). För att gemensam vårdnad rent praktisk ska kunna fungera bör dock ett beslut därom förutsätta att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete. Detta markeras också uttryckligen i 6 kap 5 § 2 st. genom att en domstol vid slitandet av en vårdnadstvist särskilt har att ta fasta på föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Det är givetvis nödvändigt att föräldrar kan hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet. Brister det härvid i ena förälderns vilja eller förmåga att lägga en pågående konflikt åt sidan till förmån för barnet; visar föräldern på det sättet att hen varken vill eller kan rätta sig efter barnets bästa – då kan detta utgöra ett starkt skäl för att vårdnaden bör tilldelas den förälder som förstår att agera efter barnets och inte egna intressen och behov. Det är dock svårt för mig att säga om det faktum att barnet inte kan umgås med sina styvsyskon i slutändan kommer föranleda ändring i vårdnaden (om talan därom överhuvudtaget väcks). Varje vårdnadsfall skall avgöras efter en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter, och även om talan inte föranleder ändring i den gemensamma vårdnaden kanske domstolen i alla fall finner skäl att förordna om boendet eller umgänget.
Mer information:
Hos Socialstyrelsen: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18675/2012-4-8.pdf
Regeringens proposition 2005/06:99, Nya vårdnadsregler, se: http://www.regeringen.se/sb/d/5920/a/60164
Jag hoppas att svaret varit till hjälp och att ni snart kommer fram till en lösning som tjänar er dotters bästa!
Vänligen
