Aktuella regler vid önskan av DNA-prov
Jag ville göra ett DNA-Test med min dotter som idag är 35år då jag haft misstankar en tid om att hon inte är min dotter.Men hon totalvägrade.Då gick jag till tingsrätten och drog igång en process den vägen för att få till ett DNA-Test. Då plockade dom (min dotter och hennes mamma)fram alla möjliga dokumentation så som födelsedagbevis, att jag skrivit på detta, var vi bott och massor med andra dokument. Men jag sa att inget av detta styrker att hon är min dotter. Det enda som vi kan göra för att styrka det är att göra ett DNA-Test. Jag kan också tillägga att jag och mamman separerade när dottern var 2-3år. Så när domen skulle komma med säger dom helt plötsligt att dom kunde inte komma med en dom för att motparten tillhörde Vänersborgs tingsrätt. Då undrar jag varför dom slösade med vår tid och skattepengar till detta när dom kunde sagt det redan vid första konversationen. Så då fick jag starta ett nytt ärende på Vänersborgs tingsrätt. Efter en tids konversation avslog dom min begäran om ett DNA-test. Då över klagade jag det till nästa instans. Dom svarade mig att tingsrätten borde titta på detta en gång till och om det var okej för mig att skicka tillbaka det. Så då drog vi det en vända till där jag åter igen fick avslag. Då kontaktade jag en advokat som hjälpte mig med en överklagan på beslutet vilket jag tyckte var riktigt bra skrivet men fick avslag igen. Vad jag har kunnat läsa mig så borde jag ha rätt till ett DNA-Test och att domen är felaktig. Är beslutet verkligen rätt
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Som jag förstår det har du önskat att få din dotter att ta ett DNA-test för att utreda huruvida hon är din biologiska dotter, men att din ansökan avslogs av Tingsrätten. Även efter du överklagat domen två gånger, en gång utan och en gång med hjälp av en advokat, har beslutet avslagits igen. Såsom jag förstår det undrar du om du har rätt till ett DNA-test, och om domstolens bedömning i fallet är korrekt.
Omständigheter som förutsätts för DNA-test:
Huvudregeln i svensk rätt är att ingen kan påtvingas kroppsliga ingrepp (en grundlagsskyddad rätt, se 2 kap. 6 § Regeringsformen). Därav kan man inte tvinga någon att lämna ett DNA-test om inte det föreligger särskilda skäl som talar för att ett sådant prov bör göras. Sådana särskilda skäl omfattar utredning av faderskap. Den enda som kan "tvinga" någon att göra ett DNA-prov är en domstol.
Av det du angivit i frågan framgår att du och barnets mamma separerades när er dotter var 2-3 år. Att ni separerades anser jag tyda på att du och barnets mamma var gifta vid tidpunkten för hennes födsel. Enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken (FB) presumeras du vara pappa till dottern på grund av att du var gift med mamman. Om du vill att ditt faderskap ska hävas måste du väcka talan mot din dotter i domstol, i enlighet med 3 kap. 1 § FB. Denna faderskapspresumtion gäller dock inte om någon av de tre undantagssituationerna i 1 kap. 2 § FB är uppfyllda. För att domstolen ska bifalla din ansökan om ett DNA-test för att upphäva ditt faderskap och förklara att du inte är barnens pappa analyserar dem huruvida någon av de följande situationerna är aktuella:
1. Om det är utrett att barnets mamma haft samlag med någon annan än dig under den tid barnet kan ha tillkommit, och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget,
2. Om det på grund av barnets arvsanlag eller någon annan särskild omständighet kan hållas för visst att du inte är barnets far, eller
3. Om dottern har tillkommit före äktenskapet eller under en period där du och din maka levde åtskilda och det inte är sannolikt att ni haft samlag med varandra under den tid då barnet kan ha tillkommit.
Baserat på om något av undantagen verkar vara aktuella i fallet, kan domstolen begära en rättsgenetisk undersökning för att säkerställa att du inte är barnets biologiska pappa (1 § 2 st lagen om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap). På grund av bristande information kan jag inte här dra någon slutsats eller göra en bedömning kring vilket undantag som kan komma att bli aktuellt i ditt fall.
Om du och mamman inte var gifta:
Om du och barnets mamma inte var gifta, utan istället sambos eller partners, vid dotterns födsel, så kan du ha bekräftat ditt faderskap genom att exempelvis ha fyllt i en blankett (1 kap. 4-4a §§ FB). Av informationen du angett framgår det att dotterns mamma och hon själv i domstolen lagt fram som bevis dokument som du skrivit på, däremot inte vilken slags dokument. Är det däremot så att detta är det aktuella fallet kommer domstolen göra bedömningen på mer eller mindre samma sätt som om ni var gifta vid barnets födsel.
Sammanfattning
Som jag förstår det vill du veta om domstolen har gjort rätt bedömning, och om du har rätt till ett DNA prov. För att ett DNA-prov ska genomföras krävs att domstolen ger bifall till din ansökan, vilket de inte har gjort. Detta är med störst sannolikhet på grund av att inga av undantagssituationerna som jag redogjort för ovan är aktuella i ditt fall. På grund av bristande information kan inte jag göra en vidare bedömning. Domstolen har rätt att avslå din ansökan om det är så att de inte anser att några av omständigheterna är för handen. Du kan själv inte tvinga någon att göra ett DNA-prov, och det är inte heller en automatisk "rätt" man har.
Hoppas detta gav svar på din fråga. Om det är så att du har någon ytterligare fråga eller fundering, tveka inte på att höra av dig igen!
