Fråga om bl.a. uppsåt vid medicinering.
Hejsan!
För 10 år sedan blev jag straffad mot knivlagen. Jag fick en månads fängelse som straff. Och i år, 2009, åkte jag fast för snatteri. Min fråga är: Hur blir straffet?
Jag har gått hos en psykolog sedan 5 år tillbaka, och gör det fortfarande. Jag var påverkad (då brottet skedde) av medicinen som jag skulle tagit på kvällen, fast jag tog den på morgonen. Men innan den kvällen var jag sömnlös i tre dagar.
Jag gick omedvetet in till en affär där jag plockade varor jag inte ens använder. Jag gick sedan ut. Då kom en person som kunde varit vem som helst, helt främmande, och försökte stoppa mig då jag var helt utanför affären. Han bad mig att jag skulle följa med honom in till kontoret. Men jag vägrade, för jag visste inte vad jag hade gjort, eller varför jag akulle följa med honom in.
Sedan började han dra i mig fram och tillbaka och då kom en annan person, kvinnlig, och började också att dra i mig fram och tillbaka. Då ropade jag att de skulle ringa polisen. Efter några minuter gick jag ifrån platsen med snabba steg. Sedan stod jag i försvarsläge, jag höll mig för magen och handen. Jag är 60% handikappad i handen. Jag har även genomgått två operationer i magen. Men efter jag gått därifrån kom de ikapp mig, och då vred mannen min hand bakom ryggen och slängde mig ner på marken så att jag ramlade ner på knäna, armbågen och slog i ansiktet. Jag slog även i magen. Jag försökte skydda min mage och skrek att det gjorde ont, men han uppfattade det som hårt motstånd mot honom. Sedan tog han tag i andra handen och satte handbojor på mig. Sedan kom polisen och jag åkte med dem till polisstationen. Där konstaterade den ena polisen att handbojorna satt väldigt hårt och klämde mot min hand. Efter en timma åkte de in med mig till akuten för att handen var svullen. Den behövde undersökas. Sedan blev jag förhörd (när jag kommit tillbaka från sjukhuset)
Vad har jag gjort mig skyldig till, och dem är mest skyldig?
Kan man av medicinska skäl få ett lindrigt straff? Jag lider av ADHD och andra psykiska symptom, som stress och nära kroppskontakt. Jag tar massor av tabletter.
Lawline svarar
Hej,
Din fråga kan egentligen delas upp i två delar, för det första gäller det vilket brott du själv kan tänkas ha gjort dig skyldig till och vilket straff det kan medföra, särskilt med hänsyn tagen till dels din tidigare dom, och dels din sjukdom/medicinering. För det andra gäller det huruvida de som ingrep mot dig har handlat riktigt, kan det rent utav vara så att de begått en brottslig handling? Jag kommer därför strukturera svaret efter dessa olika frågeställningar.
Vad gäller det brott du (eventuellt) gjort dig skyldig till kan följande sägas; du benämnar själv tillgreppet som snatteri, vilket regleras i 8 kap. 2§ BrB (se https://lagen.nu/1962:700#K8P2S1) och är den ringa varianten av huvudbrottet stöld. Med tanke på den berättelse som framgår av din frågeställning synes inget annat än värdet på det tillgripna kunna avgöra gränsen mellan stöld och snatteri och för närvarande är den gränsen satt till 1000 kr (Högsta domstolens dom
B 5097-08, 2009-09-30). Snatteri är som sagt en ringare variant av stöld och de förutsättningar (de rekvisit) som måste vara uppfyllda för att brottet ska föreligga framgår därför av stöldparagrafen, 8 kap. 1 § BrB (se https://lagen.nu/1962:700#K8P1S1), dessa är: 1. olovligt tagande av 2. ett objekt som tillhör annan med 3. tillägnelseuppsåt och 4. som innebär skada. Alla dessa objektiva rekvisit måste vara täckta av uppsåt (det subjektiva rekvisitet). För ditt fall finner jag främst kravet på uppsåt vara intressant med bakgrund av din sjukdom/medicinering. Om det verkligen är så som du beskriver att du plockat på dig saker utan att ha varit medveten om det är det mycket möjligt att domstolen gör den bedömningen att du inte hade uppsåt p.g.a. så kallad tillfällig sinnesförvirring. I detta sammanhang är det av intresse att nämna bestämmelsen, 1 kap. 2 § 2 st. BrB (se https://lagen.nu/1962:700#K1P2S2) som stadgar att en gärning som begås under självförvållat rus eller (självförvållad) tillfällig sinnesförvirring ändå kan vara brottslig, d.v.s. att om en gärning utförts utan uppsåt p.g.a. detta så ska den bedömas som om uppsåt fanns. Dock är det så att ett så specifikt uppsåt som finns i stöld/snatteri-paragraferna (d.v.s. tillägnelseuppsåt) inte anses kunna fingeras (NJA 1973 s. 590). I ditt fall kan det röra sig om en tillfällig sinnesförvirring p.g.a. medicineringen och då uppkommer frågan om den kan anses självförvållad. Att ta föreskriven medicin brukar ej betraktas som självförvållat, här skulle bedömningen dock kunna påverkas av att du tagit medicinen vid annan tidpunkt än vad du var föreskriven. Det tål att poängteras att rättsläget beträffande denna paragraf är mycket oklart på flera punkter. Min mening sammanfattningvis är att det är fullt möjligt att du kan anses sakna uppsåt och att du därmed inte gjort dig skyldig till ett brott.
Om vi ändå förutsätter att du skulle befinnas ha haft erforderligt uppsåt är det som sagt beroende på värdet om gärningen ska bedömas som snatteri eller stöld. Det kan även tilläggas att om det är så att du har använt dig av något våld när du sökt motverka gripandet (detta förutsätter att våldet använts för att hindra tillbakatagandet av det tillgripna och inte för att skydda dig själv), vilket i och för sig inte verkar vara fallet utifrån din berättelse, det skulle kunna vara möjligt att döma för rån enligt det s.k. motvärnsfallet, 8 kap. 5 § BrB (se https://lagen.nu/1962:700#K8P5S1). I så fall kan det dock vara relevant att tillämpa 2 st. samma paragraf vilket innebär att man dömer för de brott som gärningen innefattar (tex. snatteri och ringa misshandel eller ofredande). Straffskalorna för de olika brotten sträcker sig från böter till fängelse i högst sex år (rånfallet). Det kan tilläggas att det brott som du dömdes för för 10 år sedan torde vara allt för gammalt för att kunna påverka påföljdsbedömningen för det brott du kan ha gjort dig skyldig till nu.
Vad gäller det du blivit utsatt för vid gripandet kan följande sägas; vid stöld/snatteri finns rätt för den bestulne att ta tillbaka det som stulits om det sker i omedelbar anslutning till brottet, 16 § p. 6 promulgationsförordningen till strafflagen (KF 1864:11 s. 101). Lovlig självtäkt (som detta kallas) anses vara möjlig även om själva gärningen inte är brottslig t.ex. p.g.a. bristande uppsåt (vilket som ovan sagts skulle kunna vara för handen i ditt fall). Det är även så att om brottet har fängelse på ett år i straffskalan (vilket är fallet för stöld men inte för snatteri) så får envar gripa den misstänkte, 24 kap 7 § RB (se https://lagen.nu/1942:740#K24P7S2). Genom att göra motstånd mot någon som utnyttjar sin rätt att ta tillbaka det tillgripna kan det innebära att man gör sig skyldig till egenmäktigt förfarande, 8 kap 8 § BrB. I situationen kan det även föreligga rätt till nödvärn enligt 24 kap 1 § 2 st. 2 p. BrB (se https://lagen.nu/1962:700#K24) men det förutsätter att den som tillgripit något gör motstånd med våld eller hot om våld. I sammanhanget finns dock många bedömningsfaktorer och det finns utrymme för t.ex. nödvärnsexcess, 24 kap. 6 § BrB (se https://lagen.nu/1962:700#K24P6S1) om man (här syftar jag på de som försökt hindra dig från att lämna platsen) använt sig av mer våld än tillåtet och det finns även en rätt för andra att hjälpa den utsatte (den som utsatts för tillgreppsbrottet i detta fall), 24 kap. 5 § BrB (se https://lagen.nu/1962:700#K24P5S1). Som synes kan det vara mycket oklart var gränsen för vad som är tillåtet vid gripandet/fasthållandet i väntan på polis går, och jag kan tyvärr inte ge dig ett rakt svar på din fråga.
Sammanfattningsvis inbjuder ditt fall till en mängd juridiska bedömningar av komplicerad karaktär och det finns all anledning för dig att begagna dig av rätten till en offentlig försvarare om det hela skulle leda till rättegång, du bör även rådgöra med denne och/eller polis angående huruvida det finns anledning att polisanmäla/åtala de som gripit dig med såpass hårdhänta metoder.
M.v.h.
