Lawline svarar
Hej!
Utgångspunkten i svensk rätt är att man under sin livstid får göra vad man vill med sin egendom – leva upp den, sälja den (på hur dåliga villkor som helst) och ge bort den. Det finns dock åtminstone en regel som tar sikte på en situation där en förälder ger bort egendom i syfte att påverka arvet efter sig.
Regel finns i 7 kap. 4 § ärvdabalken (se https://lagen.nu/1958:637#K7). För att den ska bli tillämplig måste gåvan ifråga kunna ”likställas med testamente”. Vad som menas med det uttrycket är två typer av gåvor: dels s.k. dödsbäddsgåvor, dels gåvor som inte är betungande för givaren. Med dödsbäddsgåvor förstås, som framgår av namnet, egendom som skänkts när givaren låg för döden eller i vart fall trodde att han eller hon snart skulle avlida. Icke betungande gåvor är sådana som rubriceras som gåva, men som egentligen inte medför någon förändring förrän givarens död. Ett typexempel är att någon ger bort en fastighet till någon annan men förbehåller sig rätten att bo kvar på fastigheten gratis under resten av sitt liv. En sådan gåva medför ju egentligen ingen förändring för givaren, då han eller hon ju fortfarande kan bo kvar precis som innan.
Om en förälder ger någon en sådan gåva som avses i 7 kap. 4 § ÄB kan barnen vid förälderns frånfälle kräva tillbaka en del av gåvan under vissa förutsättningar. Den viktigaste förutsättningen är att gåvan ska ha kränkt barnens rätt till laglott (som beräknas som om gåvan aldrig givits). Exempel: fadern skänkte på sin dödsbädd 100 000 kr till Röda korset. Hans kvarlåtenskap, bortsett från gåvan, är 20 000 kr. Han hade tre barn. Barnens laglott beräknas som om gåvan aldrig givits – den läggs alltså tillbaka till kvarlåtenskapen: 20 000 + 100 000 = 120 000 kr; barnen skulle ha fått 120 000/3 = 40 000 kr var. Laglotten är hälften av arvslotten (7 kap. 1 § ÄB), alltså är varje barns laglott 40 000/2 = 20 000. I och med att hela kvarlåtenskapen är 20 000 så kan varje barn inte få mer än drygt 6 600 – alltså är deras laglott kränkt. Röda korset måste alltså ge tillbaka så mycket att det, tillsamman med kvarlåtenskapen, räcker för att täcka barnens laglottsanspråk; i det här fallet blir det 40 000 (20 000 x 3 = 60 000 (barnens sammanlagda laglottsanspråk); 60 000 – 20 000 (det som redad finns i kvarlåtenskapen) = 40 000). För att Röda korset ska bli återbetalningsskyldigt måste dock barnen väcka talan inom ett år efter bouppteckningen (7 kap. 4 § 2 stycket).
Om förälderns gåva inte är sådan som faller in under 7 kap. 4 § ÄB – för att det varken rör sig om en dödsbäddsgåva eller en icke betungande gåva – kan barnen inte göra någonting mot detta. Det spelar här ingen roll vart pengarna gick, hur mycket föräldern hade från början eller om egendomen var kapital eller bruksföremål. Observera att om gåvan gick till en arvinge så kan reglerna om förskott på arv bli tillämpliga (6 kap. 1 § ÄB; se https://lagen.nu/1958:637#K6); eftersom en arvinge som har fått förskott på arv ändå inte kan bli återbetalningsskyldig (6 kap. 4 §) spelar de reglerna dock ingen roll om kvarlåtenskapen är 0 kr.
MVH
