Hur bedömer domstolar vårdnadstvister?

Question

Jag står inför en vårdnadstvist och är orolig för vad man fd man ska hitta på för att svartmåla mig med och för att utpeka mig som en dålig person och värdelös mamma. Det jag har som argument är sådant som faktiskt är fakta och det finns vittnen till. Min fd man dömdes för misshandel av mig 2006 och avtjänade straffet med fotbojja. Han har misshandlat 2 av våra 5 barn. (den ena 17 den andra 14) Han har nu en ny rättegång att vänta eftersom han åtalats för olagahot mot mig och vårt äldast barn. Han har därför åter besöksförbud. Han är omvittnad alkoholist , har tagit droger till och från och umgås med alaget och langare. Inte kan väl en sådan person få enskild vårdnad. Han hotar med att jag aldrig kommer få ha barnen igen. Detta trots att våra två äldsta vill att jag ska ha enskild vårdnad och han ej har någon etablerad kontakt med de yngre. Han deltar ej organiserat i barnens liv och hörde så länge han fick underhåll inte av sig för jag antar att det är pengarna han vill ha eftersom han lever i illusionen att man blir rik på barn.( tro mig dom kostar mer än jag får in).
Vad ser en tingsrätt på vid en rättegång ang vårdnad. Jag har inte en chans att ha delad vårdnad eftersom all kontakt med deras pappa slutar med tillmälen hot och kränkningar. alla 5 barnen bor hos mig just nu eftersom deras pappa inte brytt sig om avtalet om \\\"varannanvecka\\\" vilket vi tidigare hade\\\" ang 1 av våra barn. Hur ser en tingsrätt på detta?

Answer 1

Hej!
När det gäller frågor som rör vårdnad av barn är barnets bästa det som står i fokus för domstolens bedömning. Regeln om barnets bästa återfinns i 6 kap. 2a § FB, se HÄR. Vad som är barnets bästa får bedömas från fall till fall. Av exemplifieringen i lagtexten samt rättspraxis kan man dock urskilja vissa riktlinjer. För det första får bedömas om gemensam eller enskild vårdnad är aktuell, 6 kap. 5 § FB, se HÄR. Här har skett en ändring i praxis på senare tid som innebär att det inte längre finns en presumtion för att gemensam vårdnad skulle vara det bästa för barnet. I rättsfallet NJA 2007 s. 382 har HD tagit ställning till frågan om gemensam vårdnad när det föreligger samarbetssvårigheter mellan föräldrarna. Gemensam vårdnad sades där kräva att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt lösa de frågor som rör barnet. De omständigheter som du redogör för i din fråga får det att framstå som mycket osannolikt att domstolen skulle göra bedömningen att gemensam vårdnad vore den bästa lösningen för barnen.

Då återstår för domstolen att bedöma vem av föräldrarna som ska anförtros den enskilda vårdnaden av barnet. Återigen är det omständigheterna i det enskilda fallet som blir avgörande. Lagtexten ger vissa exempel på vad som ska tas med i beaktande vid bedömningen, bland detta återfinns risken för att barnet far illa. Det kan röra sig om bl.a. våld, hot eller missbruk. Våldet behöver inte ha varit riktad mot barnet självt utan även våld mot en förälder kan bedömas som en risk för barnets välbefinnande. Lagen tar alltså sikte på ”risken”, domstolen får alltså göra en riskbedömning. Denna grundas bl.a. på vad som är utrett om tidigare inträffade förhållanden. Omständigheter som kan ha betydelse för bedömningen är t.ex. att föräldern tidigare brukat våld eller haft missbruksproblem. Kraven på bevis är inte lika högt ställda som i brottsmål – någon fällande dom krävs alltså inte. Av betydelse blir också om det rör sig om upprepade handlingar eller en enstaka överilad handling samt hur långt tillbaka i tiden som omständigheterna ligger.

Av praxis kan man urskilja ytterligare bedömningsregler. Man talar om ”umgängesprincipen” respektive ”kontinuitetsprincipen”. Umgängesprincipen siktar på att vikt ska läggas vid att vården anförtros den som kan främja att barnet får umgänge med båda föräldrarna. Därav följer att om en förälder försvårar eller förhindrar barnets umgänge med den andra föräldern detta ses som en omständighet som talar mot att den föräldern ska få enskild vårdnad. Kontinuitetsprincipen handlar om att hänsyn tas till var barnen bott hitintills och vilken omställning det skulle innebära för barnet att ryckas upp ur denna miljö för att flytta till den andra föräldern. Kontinuitetsprincipen ger alltså en fördel till boendeföräldern, men beror mycket på omständigheterna i det enskilda fallet. Här kan även beaktas var syskonen bor eftersom man gärna ser att syskon bor tillsammans om de gjort det tidigare.

Slutligen kan även barnen egna vilja beaktas med hänsyn till ålder och mognad. Ingen uttalad åldersgräns finns i lagtexten men praxis finns; t.ex. NJA 1995 s. 398 där en 13-årings vilja blev avgörande trots att HD ifrågasatte den valda förälderns lämplighet som vårdnadshavare.

Sammanfattningsvis görs alltså en bedömning där domstolen försöker utröna vad som är det bästa för barnen. Här kan de omständigheter som du redogör för i din fråga få stor betydelse för bedömningen. Frågan avgörs som sagt utifrån förhållanden i det enskilda fallet, men om det du säger stämmer och framgår i rätten talar mycket för att du kan komma att få enskild vårdnad.
M.v.h.