Lawline svarar
Hej!
Adoption är ett rättsinstitut, vars syfte är att skapa ett legalt barn-föräldraförhållande mellan två individer, trots att biologiska band dem emellan saknas. Det tillämpliga regelverket ifråga om adoption skiljer sig något åt beroende av om det handlar om nationell eller internationell adoption av barn eller vuxen. Då det i detta fall synes handla om nationell adoption av ett barn, aktualiseras reglerna i 4 kap. Föräldrabalken (FB) [ se http://lagen.nu/1949:381#K4 ].
För den intresserade kan nämnas att det vid internationella adoptioner av barn finns ytterligare lagar att ta hänsyn till, närmare bestämt lag (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption, lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd för av barn och samarbete vid internationella adoptioner m.m., samt lag (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.
För att kunna avgöra din sambos möjligheter måste de nyssnämnda reglerna i 4 kap. FB synas närmare. Redan nu måste dock understrykas att det här inte kan ges något säkert besked om huruvida en adoption kan ske eller ej. Detta då en adoption av detta slag alltid erfordrar en djuplodande lämplighetsprövning i det enskilda fallet, vars utgång kan vara svår att förutse. Förhoppningsvis kan dock en allmänt hållen redogörelse för reglerna om adoption ge dig grundläggande kunskap om din sambos möjligheter till adoption av din son.
Parterna i en adoption benämns adoptant (adoptivförälder) respektive adoptivbarn.
Ansökan om adoption prövas av allmän domstol, vars tillstånd är en förutsättning för och konstituerar själva adoptionen (4 kap. 1 § FB). I ditt fall skall ansökan om adoption prövas av tingsrätten i den ort där din sambo har sin hemvist (vilket vanligtvis motsvarar den ort där denne är folkbokförd). Detta följer av att laga domstol – den domstol som äger behörighet att pröva en viss adoption – är rätten i den ort där adoptanten har sitt hemvist (4 kap. 9 § FB).
En presumtiv adoptant måste som huvudregel ha fyllt 25 år (4 kap. 1 § FB). Under förutsättning att du och din sambo – i enlighet med vad du uppgivit i frågan – ingår äktenskap före adoptionen, krävs emellertid endast att din sambo fyllt 18 år. Detta följer av en undantagsregel i 4 kap. 1 § FB, enligt vilken den som fyllt 18 år är behörig att adoptera om adoptionen avser makes barn.
Äkta makar får som utgångspunkt endast adoptera gemensamt (4 kap. 3 § FB). När du och din sambo ingått äktenskap finns dock inget hinder för din sambo att ensam adoptera din son på grund av nyssnämnda regel. I 4 kap. 3 § FB. stadgas nämligen att den ena maken ensam, med den andre maken samtycke, får adoptera dennes barn (s.k. styvbarnsadoption).
Vid adoption är naturligtvis både de biologiska föräldrarnas och det presumtiva adoptivbarnets inställning till adoptionen av betydelse. Gällande föräldrarna stadgas i 4 kap. 5 a § 1 st. FB att ett barn under 18 år inte får adopteras utan föräldrarnas samtycke härtill. I ditt fall behövs dock inte den biologiska pappans samtycke till adoptionen, eftersom denne saknar del i vårdnaden av er son (4 kap. 5 a § 2 st. FB).
Trots att en icke-vårdnadshavare, likt din sons biologiska pappa, saknar egentlig vetorätt mot en adoption, skall denne såvitt möjligt höras i adoptionsärendet. (4 kap. 10 § 3 st. FB). I dagsläget är det svårt att ange vilken betydelse inställningen hos en förälder som saknar vårdnad skall tillmäts i ett adoptionsärende. I de två vägledande rättsfallen NJA 1987, s 116 och NJA 1987, s 628, biföll HD ansökan, trots att den biologiska fadern motsatte sig adoptionen. I det sistnämnda rättsfallet, som måhända är av särskilt intresse för din del, framhölls att fadern, som var bosatt utomlands, endast haft sporadisk kontakt med sin dotter och av denna anledning kunde barnets behov av umgänge med honom inte anses utgöra hinder för adoptionen. Prejudikatvärdet hos dessa båda rättsfall kan dock ifrågasättas i viss mån. Detta för det första med hänsyn till att betydelsen av biologiskt släktskap och rätten till umgänge rönt allt större uppmärksamhet inom svensk familjerätt under senare år. För det andra med hänsyn till att ett lagförslag aviserats [ se http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/66/769a5852.pdf ], enligt vilket det som huvudregel kommer att krävas samtycke även från en förälder som inte är vårdnadshavare (Ds 2001:53). Enligt en undantagsregel i detta lagförslag kommer en adoption vara möjlig även i de fall då en förälder inte lämnar sitt samtycke härtill, under förutsättning att adoption uppenbart är bäst för barnet. Sammantaget är det alltså något osäkert vilken betydelse den biologiska pappans inställning kan få i ditt fall, men du kan hursomhelst vara förvissad om att det åligger rätten, och inte dig personligen, att inhämta upplysningar om den dennes inställning till adoptionen (4 kap. 10 § 1 st. FB).
Barnets inflytande över adoptionen stiger med åldern, vilket framgår av 4 kap. 5 § FB. Enligt detta lagrum får adoption som grundregel inte komma till stånd om barnet fyllt 12 år och motsätter sig adoptionen. Då din son är 3 år gammal äger denna regel inte tillämpning i ditt fall. Ditt barns samtycke är sålunda inte ett absolut krav för att din sambo skall kunna bli adoptant. Barnets vilja, med beaktande av ålder och mognad, är ändock av betydelse (se vidare nedan om hänsyn till barnets vilja).
När rätten fattar beslut om adoption skall det undersökas om de formella förutsättningarna, som berörts ovan, är uppfyllda. I ett adoptionsärende måste rätten emellertid också företa en lämplighetsprövning (4 kap. 6 § 1 st. FB). För att kunna fullgöra denna prövning skall rätten inhämta erforderliga upplysningar om din son och din sambo (4 kap. 10 § 1 st. FB). I ditt fall, där det presumtiva adoptivbarnet är under 18 år, skall rätten dessutom inhämta ett yttrande från socialnämnden i den kommun där din sambo är folkbokförd och från socialnämnden i den kommun där du är folkbokförd (4 kap. 10 § 1 st. FB).
Enligt lagtextens ordalydelse får tillstånd till adoption endast ges om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller om det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen (4 kap. 6 § 1 st. FB). Det är alltså inte tillräckligt att adoptionen är till barnets fördel; det måste föreligga en särskild anledning till adoptionen med hänsyn till relationen mellan sökanden och barnet. En sådan anledning kan i ditt fall vara att din sambo har eller önskar att få uppfostra din son.
Inom ramen för sin lämplighetsprövning skall rätten därutöver ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (4 kap. 6 § 1 st. 3 p. FB). Det är socialnämnden i den kommun där din sambo är folkbokförd som, om det inte är olämpligt, ansvarar för att klarlägga barnets inställning och att sedermera redovisa den för rätten (4 kap. 10 § 2 st. FB).
Sammanfattningsvis kan konstateras att rättens tillstånd till en adoption kräver dels att vissa formella förutsättningar är uppfyllda, dels att adoptionen med hänsyn till principen om barnets bästa kan anses lämplig. Såsom framgått torde din sambo uppfylla samtliga formella förutsättningar för att vara behörig att adoptera din son. Huruvida adoptionen kan anses lämplig och att tillstånd därmed kan beviljas härtill är en mer komplicerad fråga, som jag inte kan erbjuda ett svar på inom ramen för denna framställning.
Lycka till och återkom gärna om du har ytterligare frågor!
