Förskott på arv eller sedvanliga gåvor?

Question

Min pappa har avlidit och jag har en fråga angående förskott på arv.

Min pappa var omgift och jag och min syster kommer begära vår laglott. De hade inga gemensamma barn, om det nu spelar ngn roll.

Jag och min syster fick varsin servis när vår farfar dog. Min pappas fru hävdar nu att det var förskott på av från vår fars.

När pappa och hon flyttade ihop och gifte sig fick jag och min syster diverse prydnadssaker som pappa och vår mamma tidigare haft. Pappas fru hävdar nu att det också var förskott på arv och att det ska räknas av.

Kan vi hävda att det bara var gåvor och att det inte alls var något förskott på arv? Han dumpade liksom en kartong med prylar hemma hos mig o sa att han inte ville ha dem längre, att vi fick dem. Då borde han väl sagt att det var förskott på arv så vi kunde valt om vi ville ha dem eller inte?

Annars skulle ju födelsedagspresenter som vi fått genom åren också kunna vara förskott på arv? Vilket ju blir helt absurt.

Answer 1

En gåva från arvlåtaren (er far) till bröstarvinge (dig och din syster) presumeras vara förskott på arv om inte annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste anses ha varit avsett, 6:1 ÄB. Däremot gäller enligt 6:2 st. 2 ÄB att sedvanliga gåvor inte ska anses som förskott. I ert fall blir alltså två frågeställningar av intresse (jag utgår p.g.a. din frågeställning från att det inte förekom några föreskrifter vid gåvan); för det första om det med hänsyn till omständigheterna måste ha ansetts inte vara avsett som förskott, för det andra om föremålen är att avse som sedvanliga gåvor och omfattas av undantaget i 6:2 st. 2 ÄB. Vad gäller den första frågeställningen så torde syftet bakom regeln om förskottspresumtion vara att det, om inte annat framgår, är arvlåtarens avsikt att behandla sina bröstarvingar lika. I ett fall som ert har ju så också skett i och med att ni båda har fått dela på gåvorna. Detta tyder enligt min mening på att det inte var avsett som förskott. Vad gäller den andra föreställningen så bör sedvanliga gåvor inte anses som förskott så länge inte arvlåtaren visat en frikostighet som går utöver hans ekonomiska föresättningar. Det beror med andra ord på värdet av de föremål er far gett er sett till värden på gåvor (t.ex. födelsedagspresenter) som han annars gett er och hans ekonomiska situation. Att gåvorna inte gavs vid någon födelsedag eller jul eller dylikt behöver inte innebära att de inte är att se som sedvanliga. Det är min bedömning att ni bör hävda att gåvorna inte var förskott på arv och att ni har förutsättningar till framgång i frågan.
M.v.h.