Strikt ansvar för hundägare
Hej!
För nästan 10 år sedan, var jag tvungen att åka utomlands då min mamma hade råkat ut för en allvarlig skada. Eftersom det var brådskande erbjöd sig min fd man att köra mig dit. problem var att min sons hund måste tas om hand eftersom ägaren -min son - befann sig hos mormor under en del av sommarlovet. Tanken var att han skulle komma tillbaka till Sverige dagen därpå då vi hade nått fram till min mors...
Med tanke på att hunden - som då var 2 år gammal- aldrig lämnats på hundpensionat, ringe min som en kompis - också han 18 år - som hade haft sällskap med hunden och som också hade lov från gymnasiet.
han skulle passa hunden högst i 2 dagar till dess att min son hade hunnit tillbaka.
Jag gav honom väldigt noggranna instruktioner när det gäller mat osv. Jag nämnde det att hunden skulle rastas 3 ggr om dagen nära vårt hus - som vanligt - och att den skulle stanna hemma resten av tiden - så att den skulle känna sig trygg. - En kompis till min dotter erbjöd sig att hålla hunden sällskap ett par timmar vid kvällstiden.
Vi körde nonstop hela natten till min mamma och var väldigt trötta när vi kom fram. Då ringde det och vi fick höra av en väninna till vår dotter att vår hund hade bitit en bebis. Hunden hade aldrig varit aggressiv och dessutom skulle den ha varit hos oss!.. Det var fasansfullt. \"Nightmare is an understatement\".
Polisen beslöt sig för att hunden skulle avlivas utan att min son blev informerad - trots att jag lämnat min mammas adress och telefonnummer till den som jag betalat för att passa hunden.
Polisinspektören beklagade sig över detta och åklagaren lade ner fallet eftersom det visats sig att det var bebisens mamma som hade ringt min sons vän och bett honom komma - väldigt sent på kvällen - med hunden, då hon var deprimerad.
Bebisen skrek och hunden - som aldrig borde varit där och måste känt otrygg när ingen av oss var med - gick till anfall. Alla vet att hundar och bebisar är en olyckad kombination särskilt då de är främmande för varandra. Både polisinspektören -som var hundägare - och jag hade liknande teorier över det som hänt. både min son och jag gick i depression och behövde vård lång efteråt.
Min son hade redan drabbats av \"branden\" på Hisingen då han förlorat flera kompisar.
Häromdagen fick jag ett telefonsamtal av bebisensmamma - som inte hört av sig sedan 1999. hon ville hälsa mig att hennes juridisk rådgivare tänker hjälpa henne stämma mig - fast igår ringde hon och sade att eftersom min son var myndig så var det honom hon tänkte stämma - då vi inte kunde komma ihåg om vi hade någon hemförsäkring...
Min son läser i USA och får inte jobba utanför universitet - där han jobbar lite som \"tutor\". ..
The bottom line is: Vad skall jag/vi göra?
Lawline svarar
Hej!
Ersättning för skador som orsakas av en hund skall ersättas av dess ägare eller innehavare, 9 § lagen om tillsyn över hundar och katter https://lagen.nu/2007:1150. Hundägare har strikt ansvar vilket innebär att ägaren är ansvarig för vad hunden gör oavsett om ägaren kunde hindra det eller inte. Den som har tagit han om hunden för underhåll och nyttjande är innehavare och kan bli solidariskt (gemensamt) ansvarig för vad hunden gör. Som jag förstår av din fråga hade den som tog hand om hunden vid olyckstillfället endast hunden under några timmar. För att någon skall anses vara innehavare av hunden krävs ett mer omfattande underhåll. Eventuellt kan du räknas som innehavare eftersom du tog hand om hunden under en del av sommaren. I så fall är du och din son solidariskt ansvariga för skadan. Annars är det din son som är ansvarig eftersom det är han som är ägare.
Som jag förstår av frågan var det sommaren 1999 som händelsen inträffade. Rätten till skadestånd preskriberas efter tio år vilket innebär att mamman till barnet hade rätt att för barnets räkning kräva skadestånd vid tiden då du skickade din fråga (i början av 2009). Detta framgår av 2 § preskriptionslagen https://lagen.nu/1981:130.
Förhoppningsvis hade du en hemförsäkring med ansvarsförsäkring som kan täcka kostnaderna.
Med vänlig hälsning
