Lawline svarar
Enligt skadeståndsrätten har dessa 13-åringar tillfogat den skadelidande sakskada, då deras handlande har resulterat i att den skadelidande förlorat vissa föremål. Den som uppsåtligen eller genom vårdslöshet vållar sakskada skall ersätta skadan, enligt Skadeståndslagen 2:1.
Till vilket belopp ersättningen skall utgå bestäms enligt Skadeståndslagen 5:7. Där framgår att skadestånd med anledning av sakskada omfattar
1. Sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning
2. Annan kostnad till följd av skadan
3. Inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.
I det fall Ni beskriver blir främst första punkten aktuell. Enligt doktrin brukar man säga att ersättningen vid totalskada skall beräknas på samma sätt som vid skada på försäkrad egendom, dvs. återanskaffningskostnaden med avdrag för ålder och bruk, eventuellt också för nedsatt användbarhet eller annan omständighet. Detta innebär att det inte rör sig om att ersätta personen i fråga för nyinköp, en helt ny sak, utan ersättningen skall motsvara värdet för den sak som faktiskt förstördes eller i Ert fall stals.
Då den skadevållande, som i Ert fall, är under 18 år finns vissa jämkningsregler i Skadeståndslagen, 2:4. Dessa regler ger möjlighet att ta hänsyn till den unges ekonomiska förhållanden, mognad osv. vid bestämmandet av skadeståndets storlek.
Viktigt att tänka på är att Skadeståndslagen inte utgör tvingande regler. Den går alltså att avtala bort. Har den skadevållande (13-åringarna eller deras föräldrar i deras ställe) avtalat/kommit överrens med den skadelidande om en ersättning som de båda tycker är rimlig, gäller detta avtal precis som vilket annat avtal. Endast om ett sådant bindande avtal kommit till stånd, har den skadelidande ett betalningsanspråk på den skadevållande. Den skadevållande är då skyldig att fullfölja dess förpliktelser enligt avtalet, alltså betala.
I annat fall får man gå till domstol, Tingsrätten är första instans, som får till uppgift att utreda om skadestånd bör utgå och i vilken omfattning. I sådant fall kommer den skadelidande behöva redovisa för rätten vad som blivit stulet och vilka kostnader denne haft för att rätten skall kunna bestämma skadeståndets storlek. En sådan tvist är inte beroende av hur det går i eventuell rättegång om de förövade brotten, stölderna. Skadestånd kan alltså utgå även om de skadevållande vid en annan rättegång skulle bli frikända från ansvar för stölderna.
Bästa hälsningar
