Lawline svarar
Hej.
Reglerna om förskott å arv finns i Ärvdabalkens (ÄB) 6 kap (http://www.lagen.nu/1958:637). När bröstarvingar (den avlidnes barn) mottar gåvor skall enligt 6 kap 1 § ÄB denna antas vara ett förskott på arv om inte det är klart att så inte var meningen (normalt genom särskilt stadgande i gåvobrev, eller det i övrigt framgår). För andra arvingar antas det motsatta, nämligen att det inte skall anses vara förskott å arv, om inte det är menat.
Problemet i det aktuella fallet är att din kusin inte kan anses vara arvinge i 6 kap 1 § ÄB betydelse. Detta då rätten uppstår genom ett testamente, eftersom denne inte har någon arvsrätt enligt 3 kap ÄB. Då kusinen inte hade någon definitiv rätt till din fars egendom (eftersom testamentet kunde ändras efter att gåvan fullgjorts), kan det inte heller anses vara ett förskott. För att det skall vara ett förskott måste det vara avsett när gåvan ges.
Det finns en möjlighet att räkna egendom som utgår till testamentstagare som förskott å arv enligt 6 kap 7 § 2 st ÄB. Det förutsätter dock att det är en efterlevande make som ger egendom till någon som utpekats i den först avlidne makens testamente och däri utpekats som mottagare efter den efterlevande makens död. Det nämnda verkar inte vara fallet här. Skillnaden består i att i den senare situationen är mottagaren definitiv, testamentet går inte att ändra. I 6 kap 7 § ÄB är utgångspunkten att en gåva skall ses som förskott å arv, om inte motsatsen framgår.
Sammanfattningsvis innebär ovan sagda att din fars försäljning av fastigheten inte kan anses vara ett förskott å arv.
Med vänliga hälsningar
