Löfte om förskott på arv m.m.

Question

Min far var omgift och fick två barn i detta förhållande. Jag och min syster är särkullebarn. Då hans nya fru inte kunde lösa ut oss och vi inte ville att hon skulle behöva sälja gården som vi alla har känslor för valde vi att avstå vårt arv just nu. Hon lovade att som tack för detta skulle vi få ett förskott på arvet ca 50-75 000:- så fort en av fastigheterna var sålda. Nu har det gått 1år sedan det såldes, hon har haft en hjärtatack och vi har av respekt ej för det på tal förräns på juldagen då hon själv började tala om smycken efter vår farmor. Hon verkade helt förvånad och undrade om vilka pengar vi pratade om och att de inte fanns kvar. Dessutom sa hon att vi inte kunde få både pengar och stå kvar som arvingar. Hon tyckte också att vi särkullebarn kunde ta en bit mark och att hennes barn kunde ta gården vilken jag tror är mycket mer värd.

Fråga 1: vad har vi igentligen rätt till när vi avstått från att ta ut arvet omgående?
Fråga 2: har hon rätt att själv bestämma vem som skall ärva vad?
Fråga 3: vad gäller vid muntligt avtal?

Det hela känns riktigt bedrövligt då vi ville vara snälla mot henne.

Answer 1

Ärvdabalken (ÄB) finner du http://www.lagen.nu/1958:637.

Som särkullbarn hade ni enligt ÄB 4 kap. 1 § egentligen rätt att få ut arvslotten efter er far direkt vid hans död. 4 kap. 9 § stadgar att när ni avstått från arvet så ska ni istället har rätt till efterarv i enlighet med 4 kap. 2 § precis som er fars ”nya” barn. Efterarvet fungerar på så sätt att man beräknar hur stor del av fruns totala förmögenhetsmassa som utgjordes av arvet efter er far. Säg att hon t.ex. erhöll 500 000 från honom och att hon totalt har tillgångar till ett värde av 1500 000. När även hon går bort så börjar man med att skilja ut arvet från er far till alla med efterarvsrätt. I exemplet ovan skulle efterarvet utgöra 1/3 av hennes totala kvarlåtenskap. Det gäller alltså även om hennes totala förmögenhet minskat eller ökat. Men hon får enligt 3 kap. 2 § inte testamentera bort så mycket att det inkräktar på era andelar.

Vad gäller lottläggningen stadgas följande i ÄB 3 kap. 5 §. Vid delningen av boet efter den sist avlidne maken ska vardera makens arvingar på sin lott erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört den maken. Fastighet får, även om den i värde överstiger lottens storlekt, uttagas, om pengar lämnas som utfyllnad av andra sidans lott.
Det är alltså möjligt att lösa ut er ur fastigheten men då bör det ske efter en riktig värdering. Ni bör enligt min mening inte acceptera ”en bit mark” som kompensation om ni misstänker att den är värd mindre än er del i fastigheten. Det är inte ovanligt att alla arvingar ärver varsin, lika stor, del i en fastighet och äger den gemensamt.

Avtal, varigenom arvlåtare förfogat över sin kvarlåtenskap, är enligt ÄB 17 kap. 3 § ej gällande. Det är egentligen inte vad det handlar om här eftersom det var tänkt att pengarna skulle delas ut medan hon fortfarande är i livet, inte som ett arv efter henne. Det handlar istället om en muntlig gåvoutfästelse. Detta regleras i lag angående vissa utfästelser om gåva som du finner http://lagen.nu/1936:83. Enligt 1 § är en muntlig gåvoutfästelse ogiltig. Gåvan kan göras rättsligt gällande endast om det finns ett skriftligt gåvobrev eller om gåvan överlämnats. Muntligt avtal om arv saknar alltså rättslig betydelse och ni har ingen juridisk rätt att utfå något förrän också frun går bort.

Med vänliga hälsningar,