Föräldrars förfogande över omyndigs egendom

Question

Hej! Min dotter på 11 år har fått en ponny i födelsedagspresent förra året. Efter en konflikt mellan oss föräldrar har han helt enkelt "gömt" undan flickans häst och talar inte om var den finns. Flickan är mycket ledsen och får inte vetskap om vart hästen finns. Han hävdar nu att eftersom han betalt hästen också är ägare till den. Men hon fick den i födelsedagspresent och han har tagit tillbaka sin gåva. Har han laglig rätt att ta vår gemensamma dotters häst ifrån henne. Jag anser detta vara psykisk misshandel och han lyssnar inte på det örat, utan tycker sig ha rätten att bestämma för att han betalt merparten av köpeskillingen. Flickan har letat i två veckors tid efter hästen och anser den vara stulen.

Answer 1

Hej!

I de allra flesta fallen kan omyndiga barn ta emot gåvor utan formkrav, t.ex. i form av sedvanliga julklappar och födelsedagspresenter. Detta beror dock på gåvans art, man säger att ett barn måste ha den psykiska förmågan att uppfatta en gåvas innebörd för att kunna ta emot en gåva.

För överlämnande av t.ex. fastigheter finns det däremot formkrav. En gåva är fullbordad vid överlämnandet.

Jag tänkte redogöra kort för vad som gäller angående barns tillgångar och föräldrarnas förvaltning av dessa. En underårig får inte själv råda över sin egendom, varken i faktiskt eller rättsligt avseende, 9:1 Föräldrabalken (FB). Står ett barn under vårdnad av båda föräldrarna är dessa barnets förmyndare, 10:2 FB. När en omyndigs föräldrar är förmyndare, bestämmer de hur tillgångar som står under deras förvaltning ska användas eller placeras och endast i särskilda fall kan en förälder ensam bestämma i sådana frågor, 13:1 FB. En förmyndares uppgift är att förvalta den omyndigas tillgångar och företräda denne i angelägenheter som rör tillgångarna, 12:1 FB. Förmyndare ska omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar barnet, 12:3 FB.

Vad sedan gäller anklagelsen om stöld är detta ett komplext problem med flera delfrågor, vilket jag saknar möjlighet att fullständigt besvara. Jag kan däremot ge är lite vägledning. För stöld krävs det att någon olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, och att tillgreppet innebär skada, 8:1 Brottsbalken (BrB). Att det krävs ett olovligt tagande innebär att det krävs en besittningsrubbning vilket är svårt att visa om gärningsmannen hade egendomen i sin besittning vid tagandet. Men en besittningsrubbning kan ske om gärningsmannen hade egendomen i sambesittning med någon vid tagandet. Närmare till hands skulle det istället kanske vara att ett olovligt förfogande har skett enligt 10:4 BrB. För detta krävs att någon med egendom, som han har i besittning men vartill äganderätt är förbehållen eller tillförsäkrad eller annars tillkommer annan, vidtager åtgärd varigenom egendomen frånhändes den andre eller denne annorledes berövas sin rätt. Även här krävs det, som vid stöld, att gärningsmannen har uppsåt, vilket ofta inte är lätt att bedöma.

För lagrum se http://www.lagen.nu/.

Mvh,