Umgängesrätt

Question

Har 2 barnbarn på 7 och 9 år. Föräldrarna skildes för 2 år sedan. Nu har deras pappa flyttat ihop med en kvinna som har en dotter på 9 år. De har varit tillsammans i ett halvår och väntar nu ett gemensamt barn. Mina barnbarn har svårt att tycka om den nya kvinnan och dottern, så nu vill de inte vara hos sin pappa så ofta men de älskar honom. De bor varannan vecka hos föräldrarna men vill nu vara hos sin mamma och komma till pappan ibland. Ska man inte lyssna på barnen då, jag vet att båda föräldrarna vill barnens bästa men jag tror pappan känner sig sårad, men visst borde han förstå? Det kanske lugnar ner sig längre fram och då kan de komma oftare igen. De bor i samma stad.

Answer 1

Hej!

Det är svårt att avgöra hur man ska gå till väga i Ert fall. Ni skriver inte om vem som har vårdnaden så jag utgår från delad vårdnad. Umgängesrätten kan ju beslutas utifrån ett avtal mellan föräldrarna som godkänts av socialstyrelsen men också genom domstols beslut. Det är viktigt att poängtera att umgängesrätten är en rättighet som tillfaller barnet och inte föräldrarna. Enligt kap 6 § 15 i föräldrabalken, se http://www.lagen.nu/1949:381 , har barnet rätt till ungänge med en förälder som den inte bor med. Vidare är avgörande för alla beslut angående ett barns boende, vårdnad och umgänge barnets bästa, 6:2a FB. Vid bestämmandet av vad som är "barnets bästa" ska hänseende bland annat fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Givetvis ska även risken för att barnet far illa genom övergrepp beaktas men inget i din fråga tyder på att så skulle vara fallet. Däremot är det som sagt var viktigt att barnet får chans att etablera god kontakt med båda sina föräldrar. Enligt samma paragraf ska hänsyn även tas till barnets vilja, dock med beaktande av barnets ålder och mognad. I ett rättsfall (NJA 1995:398) tog domstolen hänsyn till ett 13-årigt barns vilja. Det är således tveksamt hur stor hänsyn som tas till barn i åldern 7-9 år, en bedömning får ske i varje enskilt fall utifrån personlig mognad. Om Era barnbarn nu får sin vilja igenom att inte träffa sin pappa i lika stor utsträckning som i nuläget kan de komma att ångra det i framtiden. Givetvis måste barn få göra sin röst hörd, men det är inte alltid barn har förmågan att se vad som är för deras eget bästa i det långa loppet. Det finns ingen regel som säger hur man ska gå tillväga utan övervägningar får ske i det enskilda fallet, utifrån "barnets bästa".

Lycka till!

Med vänlig hälsning