Efterarv och väsentlig minskning enligt ÄB 3:3

Question

Min sambo kommer att ärva sin farbror H (som dog 1989) han var då gift
>> med
>> A. H och A hade då upprättat ett inbördes testamente. A har nu avlidit.
>> De hade inga barn. Min sambos far avled före 1989.
>> I testamentet ges den överlevande makan fri förfoganderätt över den
>> gemensamma egendomen (bl. a en jordbruksfastighet). När den sista parten
>> avlider skall, enligt testamentet, arvet fördelas enligt lag. Vilket
>> innefattar Hs två brorsbarn och As också två brorsbarn
>>
>> Nu visar det sig att A har skänkt bort jordbruksfastigheten till ett av
>> As
>> brorsbarns barn år 2001.
>> Har min sambo rätt att kräva jämkning för detta vid bouppteckningen? I så
>> fall till vilket värde?

Answer 1

Hej!
I detta fall kan Ärvdabalkens (ÄB) tredje kapitel och tredje paragraf http://www.lagen.nu/1958:637 vara tillämplig. Har efterlevande make genom exempelvis gåva väsentligen minskat sina tillgångar till den först avlidnes arvingas förfång kan vederlag utgå till dem. I Ert fall har den efterlevande maken (A) skänkt en stor andel av sina tillgångar till sin arvinge vilket resluterat i att H´s arvingar inte kan få ut så mycket av arvet som de annars skulle ha fått. Visserligen innebär det faktum att den efterlevande maken ärvt med fri förfoganderätt att denne ska få spendera sin egendom som han/hon själv behagar med undantag för rätten att testamentera bort egendomen. Att, som i detta fall, orsaka en väsentlig minskning av egendomen till förmån för egna arvingar och till förfång för den först avlidna makens arvingar är dock ej tillåtet.
För att klargöra hur en jämkning skulle kunna se ut vill jag ge ett exempel. Vi säger att A fick ut 400 000 kr ur bodelningen och ärvde sedan 400 000 kr med fri förfoganderätt från H. Jordbruksfastigheten är värd 300 000 kr. Detta innebär att H’s arvingar har rätt till hälften av den summan A lämnar efter sig. Om vi då säger att A´s tillgångar varken har minskar eller ökat, förutom att hon skänkt bort jordbruksfatigheten innebär detta att hon har 500 000 kr i behållning då hon går bort. Om ÄB 3:3 inte hade varit tillämplig skulle H’s arvingar ha rätt till 250 000 kr (500 000/2). I detta fall skulle jag dock vilja påstå att ÄB 3:3 är tillämplig vilket resulterar i att man vid kvotdelsberäkningen ska utgå från att värdet av gåvan finns kvar. Detta skulle innebära att H’s arvingar istället har rätt till 400 000 kr (800 000/2).
Jag kan inte svara på hur en jämkning i Ert fall skulle se ut, men jag hoppas att mitt exempel gett Er vägledning!
Med vänlig hälsning