Lawline svarar
Hej,
Vid gemensam vårdnad är huvudregeln att föräldrarna skall fatta alla beslut rörande barnet gemensamt vilket framgår av Föräldrabalken 6:13 som hittas http://www.lagen.nu/1949:381#K6P13 . Undantag görs enligt paragrafen för beslut som ”inte utan olägenhet kan uppskjutas”. Till sådana beslut räknas bland annat vardagliga beslut som den förälder barnet vistas hos har att ta ställning till, exempelvis barnets sovtider, fritidsaktiviteter och liknande. När det gäller beslut av mer ingripande betydelse för barnet måste föräldrarna emellertid vara eniga. Till sådana beslut hör, enligt lagförarbetena (prop. 1975/76:170 s 178), bland annat var i landet barnet skall bo. Nås inte enighet har man menat att barnets bostadsort inte får ändras, vilket skulle leda till att den förälder som flyttar med barnet utan den andres medgivande skulle kunna dömas för egenmäktighet med barn enligt Brottsbalken 7:4, som kan läsas http://www.lagen.nu/1962:700#K7P4 .
En domstol kan inte besluta om var barnet skall bo utan, förutom vem som skall vara vårdnadshavare, endast hos vem barnet skall bo samt om umgänge med den förälder som inte är boförälder.Detta får som konsekvens att mamman i fallet skulle behöva väcka talan om ensam vårdnad för att kunna byta sonens bostadsort utan pappans medgivande. En domstol kan i en vårdnadstvist besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja men ej mot bådas vilja. I ett sådant fall måste vårdnaden ges till en av dem, Föräldrabalken 6:5, http://www.lagen.nu/1949:381#K6P5 .
Det kan även tilläggas att det förstås inte är självklart att det är mamman som skall vara boförälder om avståndet mellan föräldrarna omöjliggör växelvis boende. Vid alla frågor om vårdnad, boende och umgänge skall barnets bästa stå i centrum. Vid en domstols bedömning om vad som är barnets bästa brukar hänsyn givetvis tas till barnets relation till respektive förälder, men även faktorer som att det oftast är till barnets bästa att få stanna i sin invanda miljö, samt vem av föräldrarna som bäst kan tillgodose barnets rätt till umgänge med den andre föräldern.
Utanför det rent juridiska är det givetvis alltid till barnets bästa att föräldrarna kan hålla sams och enas om vad som är bäst för barnet utan att en, ofta uppslitande, domstolsprocess behöver tas till. Stöd och hjälp för föräldrar i dylika situationer kan hämtas hos socialnämnden som eventuellt även kan bistå med medling.
Med vänlig hälsning,
