Lawline svarar
Hej!
Den rättsliga utgångspunkten i frågor om föräldrar och barn är att det endast är barnet som har rättigheter gentemot sina föräldrar medan föräldrarna endast har skyldigheter gentemot barnet. Vid rättsliga bedömningar ska alltid vad som anses som barnets bästa vara avgörande. Denna princip kommer till uttryck i Föräldrabalken, det grundläggande regelverk som gäller vid föräldra-barn-relationer. För att läsa Föräldrabalken (FB) klicka http://www.lagen.nu/1949:381 . Beträffande barnets bästa framhålls bland annat i 6 kap. 2 a § 2 stycket FB barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, att helt avsäga sig kontakt med barnet skulle alltså gå emot barnets bästa. Ur barnets perspektiv ska det ju inte spela någon roll om det var meningen att det skulle födas eller ej!
Det finns alltså ingen möjlighet att avsäga sig faderskapet gentemot barnet, då det är barnets rättigheter det handlar om, inte faderns. Vad jag förstår så är det redan rättsligen konstaterat att din man är fader till barnet. Om inte, se reglerna om bekräftelse eller dom över faderskapet i 1 kap. 1-5 §§ FB.
Beträffande vårdnaden så står det i 6 kap. 3 § FB att barnet från födelsen står under vårdnad av modern ensam om föräldrarna är ogifta. I 6 kap. 5 § FB regleras exempelvis att en av föräldrarna som har ensam vårdnad kan gå till domstol med begäran om gemensam vårdnad. Avgörande i vårdnadsfrågan blir då barnets bästa, rätten ska då särskilt beakta föräldrarnas samarbetsförmåga beträffande barnet. Det är inte möjligt att endast genom uppgifterna i frågan bedöma hur en domstol skulle se på saken. Det faktum att fadern inte vill ha någonting med barnet att göra tyder ju dock på att det kanske inte skulle vara helt lämpligt med gemensam vårdnad. Din man kommer hur som helst att behöva betala underhåll gentemot barnet, se 7 kap. FB.
Med vänlig hälsning!