Lawline svarar
Hej!
Allmänt gäller att ett testamente skall tolkas på det sätt som kan antas överensstämma med testatorns vilja, även om en sådan tolkning inte följer av själva ordalydelsen i testamentet (11 kap 1 § ÄB). Av testamentets formbundenhet följer emellertid att tolkningen måste vara anknuten till testamentet; en tolkning helt oberoende av eller i strid med vad testator uttryckligen förordnat i testamentet godtas inte.
Angående frågan om en testamentstagares arvingar ska träda i dennes ställe, då testamentstagaren avlidit före testatorn, ger lagen en presumtionsregel med sikte på en särskild situation: testamentstagarens avkomlingar träder i hans ställe, om de i fråga om arv efter testatorn hade varit berättigade därtill (11 kap 6 § ÄB). Då kusiner inte är arvsberättigade enligt svensk rätt, och således inte heller deras efterlevande, är presumtionsregeln i 11 kap. 6 § ej tillämplig vid en första anblick. I praxis finns dock exempel på att representationsrätt kan föreligga även i andra situationer. I ett rättsfall har en avliden testamentstagares barn på grund av testamentet fått rätt till del i kvarlåtenskapen, trots att testamentstagaren och barnet inte var arvsberättigade efter testator (NJA 1942 s 135). Slutsatsen i Ditt fall torde således bli att kusinens efterlevande får rätt till kvarlåtenskapen från testatorn, såvida en tolkning av testamentet och testatorns förmodade vilja inte leder till en annan slutsats.
Med vänliga hälsningar
