Lawline svarar
1a. Ett vittne får inte vara jävigt. Följande personer anses vara jäviga enligt ÄB:
– den som är närstående till testator
– den som omfattas av testamentet
– den som är närstående till en person som omfattas av testamentet
Sambo/särbo räknas inte som närstående enligt dessa regler. Med närstående menas i ÄB:s mening testamentstagarens make, registrerade partner eller syskon. Svåger eller svägerska samt släkt i upp- och nedstigande led räknas också som närstående. Sambo/särbo är alltså inte att anse som jävig enligt första punkten ovan (”den som är närstående till testator”). Om sambon/särbon omfattas av testamentet eller är närstående till någon som omfattas av testamentet enligt andra och tredje punkterna ovan (”den som omfattas av testamentet” resp. ”den som är närstående till en person som omfattas av testamentet”) är denne däremot jävig. Om ett vittne anses jävigt är testamentet (eller delar av det) ogiltigt p.g.a. formfel (ett testamente måste dock först klandras för att det ska bli ogiltigt på denna grund). Men observera att i de fall sambon inte är jävig enligt ÄB är det ändå inte rekommendabelt att använda denne som testamentsvittne, se vidare punkt 1b.
1b. Om testamentsvittnet är jävigt i ÄB: s mening är testamentet (eller delar av det) alltså ogiltigt (efter klandertalan) p.g.a. formfel. Värdet av sambon som testamentsvittne kan dock ifrågasättas enligt andra grunder. Även om sambo/särbo inte anses jäviga i ÄB: s mening är de ändå att anse som en närstående till testator om t.ex. en tvist skulle uppkomma angående exempelvis testators sinnesskaffenhet. En sambos vittnesutsaga torde inte kunna tillmätas särskilt stor betydelse i en sådan rättegång. Exempelvis kan en sambo aldrig tvingas vittna i domstol i ett mål som rör den andra sambon. Det är här alltså inte fråga om jäv, utan istället om trovärdigheten i allmänhet.
På ovan anförda skäl är det alltså högst olämpligt att använda en sambo/särbo som testamentsvittne, även om bevittnandet i sig inte är att anse som jävigt i ÄB: s mening.
2. Det är inget absolut krav på att ha en s.k. ”vittnesmening”, även om detta rekommenderas i lagtexten. En vittnesmening underlättar för testamentstagarna att i efterhand bevisa att testamentet upprättats på ett formellt korrekt sätt och att vittnena varit medvetna om att de bevittnat ett testamente.