Lawline svarar
Hej!
Reglerna om förskott på arv är baserade på antagandet om att en arvlåtare vill att alla barn ska få lika mycket av arvet efter honom eller henne. Pga detta presumeras att gåvor som arvlåtaren gett till sina bröstarvingar under sin livstid ska ses som förskott på arv. Reglerna om detta finns i 6:1 ÄB. Alla överföringar av egendom betraktas dock inte som gåvor som avräknas. Sedvanliga gåvor som inte står i missförhållande till givarens villkor och fullgörande av förälders underhållsskyldighet ses aldrig som en del av arvet (6:2 ÄB). Det finns inga preskriptionstider för gåvor som avräknas, men det finns olika omständigheter som kan bryta presumtionen. En sådan omständighet kan vara att arvlåtaren givit uttryck för att avräkning inte ska ske, tex genom testamente, men också muntligen eller skriftligen på annat sätt. Viljan behöver inte uttryckas i samband med överlåtelsen utan kan uttryckas senare. Tidsaspekten kan få viss betydelse vid bedömningen. Det är vanligt att arvlåtare ger bort mycket egendom under sina sista år för att de känner på sig att de inte kommer att leva så länge till. Har gåvan överlåtits för länge sedan talar det för att tanken inte var att det skulle ingå i arvet. Så som sagt, det finns inga preskriptionstider i lagtexten utan bedömningen görs utifrån de omständigheter som gåvan lämnades under och arvlåtarens vilja. Hoppas att detta har varit till någon hjälp. Lycka till!
MVH