Lawline svarar
Hej!
Utgångspunkten i frågor gällande vårdnad och umgänge med barn är att det som anses som barnets bästa alltid ska vara avgörande. Med detta i medvetande kan man säga att en förälder inte har någon rättighet i sig gentemot barnet, men att barnet däremot har rättigheter gentemot sina föräldrar.
Kontakt med båda föräldrarna anses generellt sett viktigt för barn, varför man kan säga att din son har en rätt att behålla någon form av kontakt med sin pappa. Som du kanske känner till så förekommer det att en kontaktperson från kommunen närvarar då umgängesrätten utövas mellan barn och förälder. För att en sådan kontaktperson ska förordnas krävs dock i regel mer än att föräldern försöker psykiskt manipulera sitt barn på sådant sätt som du beskriver.
Att föräldrar försöker påverka sina barn är oundvikligt och rättsligt kan detta ha betydelse. Att du har ensam vårdnad verkar tyda på att du ansetts som en mer lämplig vårdnadshavare än sonens pappa. Vid en eventuell framtida vårdnads- eller boendetvist kan sonens vilja vara av betydelse. Rätten beaktar dock barnets vilja med avseende på ålder och mognad, något som i praktiken innebär att barnets vilja börjar beaktas först någonstans omkring 12-årsåldern. Vidare försöker rätten utreda huruvida föräldrarna utövat påtryckning på barnet eller om barnet mer självständigt tagit ställning.
Angående umgängesfrågan kan du ta upp även denna till rättslig process, men det är tveksamt om denna skulle göra att pappans umgängesrätt skulle begränsas, med avseende på vad jag anfört ovan.
Med vänlig hälsning!
