Umgängesrätt

Question

jag är en pappa som är 21 år har haft en del problem med min dotters mamma som är 2½år under 4 månaders period fick jag inte träffa min dotter jag tog hjälp av en advokat som skulle hjälpa mig i fallet jag har nu fått hjälp av min advokat. ärendet har pågott i 1 år och 4 månader sen första rättegången ägde rum jag har under 1 år och 4 månader träffat min dotter tillsammans med en kontakt persson för att mamman påstod i samband med rättegången att jag slagit min dotter samt henne. det jag undrar nu är varför blir hon trodd på inga grunder att jag är en misshandlare och hon fått skyddat identitet och jag vet inget om min dotter trots att vi har gemensam vårdnad.

min dotters mamma har förfalskat min namnteckning på min dotters namn samt flytten av min dotters adress. detta har jag inte anmält pga att jag trodde att hon skulle inte göra om det nu när jag har anmält det har åklagaren sagt att det ej bör tas upp i rätten pga att det är för lång tid och det är ett år sen händelsen skedde hon har även hotat med att åka utomlands med in dotter. detta gör mig väldigt orolig därför har jag anmält henne vad har jag för rättigheter kan detta tas upp i rätten?

SNÄLLA HJÄLP MIG jag känner mig otroligt kränkt att behöva träffa min dotter tillsamans med en kontakt person när det aldrig ska behövas. hur långt tid ska det här behöva ta?

Answer 1

Umgängesfrågan måste alltid prövas utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Umgänget är i första hand till för barnet, och dess behov och intressen är det avgörande. Barnet har rätt till umgänge med den förälder som barnet ej sammanbor med (6 kap. 15 § st 1 FB). Det är föräldrarnas ansvar att tillgodose barnets behov av umgänge, så långt det är möjligt ( 6 kap. 15 § 2 st. FB). Kan föräldrarna ej enas om umgänget finns möjlighet för den förälder som vill ha umgänge att väcka talan och på så vis låta rätten besluta. Avgörande för rättens beslut är vad som anses vara barnets bästa (6 kap. 15a § 1st. FB). Vid bedömningen av barnets bästa skall hänsyn tas till barnets behov av en nära och god kontakt med bägge föräldrarna (6 kap. 2a § 2 st. FB). Huvudpresumtionen är att umgänge är bra för barnet, om ej omständigheterna i det enskilda fallet talar emot det. Risker som att barnet utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller annars far illa skall beaktas. Likaså beaktas risker för barnets hälsa och välfärd.
Anser rätten att det finns risker kan umgänget villkoras så att det endast får ske i närvaro av en kontaktperson. En kontaktperson kan även förordnas i fall då föräldrarnas konflikt är allvarlig eller om besöksförbud föreligger.

Föreligger gemensam vårdnad och den ena föräldern utan beaktansvärt skäl bortför barnet riskerar föräldern att dömas för brottet egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § st 1 BrB. Förs barnet utomlands kan brottet till och med vara att anse som grovt.

Mvh