Lawline svarar
UNDERÅRIGS OMYNDIGHET
Inledningsvis vill jag påpeka att hyra en videofilm är uppenbart en sådan rättshandling som innebär att man åtar sig en förbindelse (9 kap. 1 § Föräldrabalken, http://www.lagen.nu/1949:381 ). Enligt huvudregeln får inte omyndiga vidta sådana rättshandlingar. Detta innebär dock inte att alla rättshandlingar som denne omyndige ingår blir ogiltiga. Snarare är det så att samtycke från vårdnadshavaren/förmyndaren eller presumerat samtycke från denne gör rättshandlingen-i detta fall hyran av filmen, giltig. Detta förutsätter dock att barnet har nått rimlig förståndsmognad (9 kap. 6 § FB). Enligt praxis är 12 års ålder i och för sig en ganska låg ålder men kravet på rimlig förståndsmognad är nog uppfyllt. Sammanfattningsvis är uthyrningen av film till ett barn en giltig rättshandling då som i detta fall samtycke från förmyndaren föreligger.
SKADESTÅNDSSKYLDIGHET
När det gäller hyra av film har vi att göra med ett kontrakt och så kallad kontraktuell skadeståndsskyldighet eller som den också brukar benämnas inomobligatorisk skadeståndsskyldighet. Detta innebär att skadeståndsskyldigheten regleras och grundas på avtalet mellan videobutiken och barnet. Eftersom detta avtal enligt min mening ej har ingåtts utan erforderligt samtycke mellan barnet och videobutiken så är 9 kap.7 § ej tillämplig. Om det inte skulle föreligga ett skriftigt samtycke torde hyresföremålets värde och barnets ålder ändå presumera ett samtycke från förmyndaren. Om avtalet ingåtts giltigt så torde avtalet mellan videobutiken och barnet innebära att barnet måste ersätta videofilmens värde enligt avtalsvillkoren. Enligt normala hyresvillkor så ansvarar barnet för att videofilmen återlämnas i sitt sursprungliga skick. Vidare brukar skadeståndsskyldigheten enligt normala hyresvillkor motsvaras av hyresföremålets värde. Denna skadeståndsskyldighet grundar sig på allmänna principer om vårdplikt och presumtionssansvar (se Hager, Speciell avtalsrätt II. Kontraktsrätt, 1 häftet).
