Lawline svarar
Hej!
I fråga om vårdnad, boende och umgänge så är utgångspunkten givetvis barnets bästa. Man ska även ta hänsyn till barnets vilja med hänsyn till dess ålder och mognad, 6:2a FB. En slags tumregel är då 12 års ålder, man lägger större vikt vid barnets egen inställning när det har blivit 12 år gammalt men det är ingen fast regel med just 12 år. Det enskilda barnets mognad är viktig i sammanhanget och vikten av barnets vilja beror givetvis också på hur de andra omständigheterna bedöms.
Lagstiftningen har ändrats nyligen. Tidigare stod angivet i lagtexten att vårdnadsbeslut inte kan genomföras mot barnets vilja om det är fyllt 12 år såvida det inte var nödvändigt för barnets bästa. Numera anges ingen åldersgräns men det förutsattes att en 12-åring kan påverka beslutet, syftet var snarare att öka inflytandet för yngre barn.
Lagtexten reglerar i första hand vårdnadsfrågan och utgångspunkten är att båda föräldrarna har gemensam vårdnad men det kan ändå vara möjligt att den ena föräldern har barnet boende hos sig större delen av tiden. Då boendefrågan också så avgöras med beaktande av barnets bästa och med hänsyn till dess vilja så är det sannolikt att liknande resonemang gäller angående ålder – 12 år är mer av en rekommendation men ändå en ganska stark rekommendation. När föräldrarna är ense i frågan så kan det finnas mindre anledning att ta efterforska barnets vilja då föräldrarna oftast beslutar med barnets bästa för ögonen.
MVH
