Hur behandlas gåva som är att se som förskott på arv?

Question

Jag undrar vilket värde det är som ska räknas, i fall när gåva betraktas som förskott av arv? Min bror och jag har tyvärr anledning att diskutera saken eftersom vi båda vid olika tillfällen gynnats lite snett med dyrbara gåvor av föräldrarna. Av den orsaken och för att undvika framtida konflikter har jag nyligen muntligt gått med på att låta värdera värdet av en sommarstuga jag nu får av vår far, för att vi senare ska kunna reglera detta. Jag vill i gengäld att han ska gå med på att vi räknar slående dyrbara arvbesaker vår mor skänkt honom den dag vi delar arvet av detta. Framförallt tänker jag på en tavla som han fick för ett antal år sedan och som sedan dess stigit i värde så att den vida torde överstiga värdet av sommarhuset. Också en antik möbel som skänktes i en situation när min mor och jag var i tillfällig konflikt skulle jag vilja ta upp, ifall han nu gör det med huset. Men hur gör man bäst i sådana här fall för att inte bli osams? Ska tavlan värderas utifrån vad den var värd vid gåvotillfället och (vem kan man lämpligen be om hjälp att fastställa något sådant) eller kan man åberopa marknadsvärde? Dito fråga rör förstås huset som väl gissningsvis stiger i värde om vi renoverar det, men det är ju också ett arbete...
Min bror ogillar att jag tar upp saker han har fått i diskussionen eftersom han tycker min fars gynnande är mer frustrerande och jag är rädd att vi ska hamna i en situation där vi sitter och räknar vareviga gåva. I vilka fall kan man egentligen åberopa den här regeln?
Finns det någon ekonomisk gräns, t.ex. saker värda mer än 100 000? Eller är det en fråga om när någon bröstarvinge reagerar?
Tacksam för några tydliga regler som vi kan utgå ifrån.

Answer 1

Hej,

Förskott på arv regleras i Ärvdabalkens sjätte kapitel (se http://lagen.nu/1958:637#K6).

Gåva som arvlåtare ger bröstarvinge anses som huvudregel som förskott på arv, och skall därför avräknas från gåvomottagarens arvslott. Från detta finns två undantag: 1) om annat föreskrivits (t.ex. om er mamma i ett gåvobrev uttryckt att gåva ej skall ses som förskott på arv). 2) om det med hänsyn till omständigheterna måste antas att gåvan inte var avsedd som förskott på arv. Jag vill dock betona att huvudregeln som sagt är att gåvan skall avräknas.

Du undrade var gränsen går rent värdemässigt, och något exakt belopp går inte att säga. Detta beror på att värdet beror på omständigheterna. "Sedvanliga gåvor" vilkas värde inte står i missförhållande till givarens villkor skall inte avräknas. Därav blir alltså gränsen för vilka gåvor som skall avräknas beroende på era föräldrars villkor, och vad som kan anses som sedvanliga gåvor för dem, vilket ni betydligt bättre än jag kan avgöra. Så för att besvara din fråga om hur man undviker att bli osams så är mitt råd att du och din bror helt enkelt enas om vad ni anser vara sedvanliga gåvor för era föräldrar. Självklart är detta inget som är rättsligt bindande, men så länge ni håller sams så uppstår ju heller ingen tvist. Att i ett tidigt läge enas om en gräns skulle därför kunna underlätta era jämförelser.

Angående vilket värde som p.g.a. gåva skall avräknas: Som utgångspunkt avräknar man enligt Ärvdabalken 6:3 § egendomens värde vid tidpunkten för gåvomottagandet. Detta innebär att sommarstugan skall avräknas med det värde den betingar innan renoveringarna, vilket också är det mest rimliga. Angående vem som skall värdera tavlan respektive möbeln till vad de var värda vid gåvotillfällena så har jag inget definitivt svar, men förslagsvis en konstkännare respektive antikvitetshandlare.

Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp och hör gärna av dig om du har ytterligare frågor!

Vänligen,