Lawline svarar
Hej!
Jag har förstått det som att makarna i testamentet föreskriver att all kvarlåtenskap ska tillfalla den efterlevande maken och att barnen i och med påskriften skulle förbinda sig till att inte kräva ut sin arvslott/laglott direkt efter förälderns död.
Efterlevande make ärver även enligt lagen den avlidne maken med fri förfoganderätt 3:1 ÄB, men ett barn till den avlidne kan alltid utkräva sin arvslott. Efter dödsfallet kan man dock avstå från att kräva ut arvslotten 3:9 ÄB och vänta tills den efterlevande maken avlider och då få ut så kallat efterarv 3:2 ÄB.
Om arvlåtaren testamenterar bort all egendom till exempel till efterlevande make så kan barnen fortfarande kräva ut laglotten genom att begära jämkning av testamentet, 7:3 ÄB.
Enligt 17:2 ÄB kan barn genom att godkänna testamente eller på annat sätt skriftligen avsäga sig arv dock kan man inte avsäga sig rätt till laglott såvida man inte fått kompensation för det.
I ert fall tycks det vara fråga om en förbindelse att avstå från att kräva ut arvet vid dödsfallet och istället vänta tills efterlevande make avlider. Det handlar alltså om en förbindelse att skjuta på att göra sin rätt gällande och det är inte riktigt det samma som att helt avstå. Då det inte är ett ”riktigt” avstående så är det möjligt att det kan betraktas som ett vanligt avtal. Det finns ju å andra sidan ingen garanti för att barnen faktiskt får ut något arv då den efterlevande make kan leva upp egendomen och skyddet för barns rätt till laglott är ganska så stark.
Jag kan inte med säkerhet säga om barnen fortfarande kan kräva ut sin laglott direkt efter att föräldern avlider även om de godkänner testamentet.
En jurist bör kunna ge en säkrare bedömning av din fråga.
Lagtext hittar du http://www.lagen.nu/1958:637.
Med vänlig hälsning
