FrågaSTRAFFRÄTTPåföljder09/02/2013

Påföljdsbestämning (flerfaldig brottslighet)

Hej! En nära vän till mig har sen tidigare två domar, b.la för misshandel, hot mot tjänsteman och snatteri. Han var under 18 när det hände och blev dömd till sluten ungdomsvård båda gånger. Han sitter just nu i häktet, misstänkt för 5 stölder, han + två vänner är häktade för detta. Han är nu 19 år och jag undrar om det är fängelse som gäller, eller om han får villkorlig dom? Vore jätte tacksam för svar då jag är så orolig.. Kram

Lawline svarar

Hej, och tack för din fråga.

Utgångspunkten när man ska göra en påföljdsbestämning är brottets straffskala. Utifrån straffskalan ska ett konkret straffvärde bestämmas. Straffvärdet är en slags måttstock på gärningens grad av förkastlighet. Den utgör en funktion av gärningens skadlighet eller farlighet och den brottsliges skuld sådan den kommit till uttryck i gärningen. Detta innebär att brott som medför stor skada eller fara har ett högre straffvärde än dem som inte gör det. Vilken typ av uppsåt gärningsmannen hade får också betydelse.

När straffvärdet ska bestämmas tas som sagt utgångspunkten i det aktuella brottets straffskala. enl. 29 kap1§ Brottsbalk (BrB). En stöld (8 kap 1§ BrB) har straffskalan (lägst 14 dagar "straffminimum" och högst 2 års fängelse). Det kan nämnas i sammanhanget att det strängaste straff som kan utmätas för snatteri (8 kap 2§ BrB) (den lindrigare versionen av stöld) är 6 månaders fängelse, 6 månaders fängelse är även det lindrigaste straffet av grov stöld och det strängaste straffet är 6 år.(8 kap 4§ BrB).

Nu rör det sig om flera brott (5 stölder). Huvudregeln är att även den som begått flera brott ska dömas till gemensam påföljd (30 kap 3§ BrB). Vid flera brott använder man sig av aspirationsprincipen (26 kap 2§ BrB) för att konstruera en straffskala för den samlade brottsligheten. Då ska straffskalorna läggas ihop på ett visst sätt. Detta innebär inte att straffskalorna ska adderas rakt av. När det rör sig om 5 stölder blir (26 kap 2§ p1 BrB) tillämplig och den konstruerade straffskalan blir 14 dag – 3 år. När straffvärde har fastställts för vart och ett av brotten utifrån ovan nämnda straffskala ska dessa straffvärden adderas utifrån en kumulerande skala. Vanligt är att man utgår från straffvärdet av det svåraste brottet och sedan lägger till en viss procent av straffvärdet av den övriga brottsligheten. Det sägs ibland att domstolen ger rabatt vid flerfaldig brottslighet eftersom straffvärdet för vissa av de enskilda brotten generellt sjunker på detta sätt.

Någonting som ytterligare kan påverka straffvärdet (förutom straffskalan) är de förmildrande och försvårande omständigheterna (29 kap 2-3§§ BrB). Det är svårt att säga om sådana omständigheter finns utifrån förutsättningarna i din fråga. Dock kan nämnas att straffvärdet kan påverkas i lindrande riktning om gärningsmannen är omogen för sin ålder (29 kap 3§ p3 BrB). 

Det är mycket svårt att fastställa ett exakt straffvärde. Den ska dock hålla sig inom ramen för den nämnda straffskalan. Viktigt är att utgångspunkten, när man bestämmer straffvärdet enligt svensk rättstradition, ska tas i det lägsta möjliga straffet för brottet. Därefter får alla nämnda omständigheter påverka straffvärdet. Det är sällan som straff döms ut enligt de högre regionerna i straffskalan. 

När brottens straffvärde bestämts ska detta användas som utgångspunkt för påföljdsvalet. Bara för att straffskalan säger fängelse behöver inte påföljden bli fängelse. Det finns en presumtion mot fängelse som enbart kan brytas under vissa omständigheter. När det gäller ungdomar i åldersgruppen 18-20 år krävs för att fängelse ska användas att det finns särskilda skäl, med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars (annars syftar till brottslighetens art eller tidigare brott) (30 kap 5§ st2 BrB). I vanliga fall (vuxna lagöverträdare) bryts presumtionen mot fängelse t.ex. om straffvärdet är 1 års fängelse eller högre. När det krävs särskilda skäl måste straffvärdet vara högre (1,5-2 år) för att presumtionen mot fängelse ska brytas. För att återfall ska kunna utgöra särskilt skäl, måste det rimligtvis vara frågan om ovanligt frekventa återfall. Motsvarande borde gälla angående brottets art. När det gäller gruppen 18-20 åringar har villkorlig dom (27 kap BrB) och skyddstillsyn (28 kap BrB) därför stor betydelse som alternativ till fängelse.

Om han ändå skulle dömas till fängelse dvs. (domstolen skulle finna att det finns särskilda skäl för fängelse.) Kan nämnas att en persons ungdom särskilt ska beaktas vid straffmätningen (29 kap 7§ BrB), man bör visa större tolerans mot ungdomar som begår brott, därför får ungdomar vad som brukar kallas ungdomsrabatt. En 19 årig lagöverträdare kan räkna med att få 30-40 % kortare fängelsestraff än han hade fått om han varit "vuxen". (29 kap 7 § BrB) kan också påverka straffvärdet i lindrande rikting.

Om du själv vill titta närmare på nämnda lagrum se (https://lagen.nu/1962:700)  

Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga. 

MVH /Veronica Eriksson

Veronica ErikssonRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”