Bristande uppsåt eller nödvärn

Question

Hej!

Min sambo och jag hade ett gräl. Hon satt i en fåtölj och jag passerade framför denna. När jag gör så sparkar hon mig på låret och utan att tänka vänder jag mig och ger henne en örfil och säger att hon inte ska sparka mig. Min sambo fick en svullnad på tiningen av min ring. Hon blev rädd för svullnaden och ringde efter ambulans. Även polisen kom. Fast min sambo inte har gjort någon anmälan har nu åklagare beslutat om åtal. I polisförhör berättade jag vad som hade hänt men erkände inte misshandel eftersom jag inte hade för avsikt att varken slå eller skada. Det skede rent impulsivt utan att jag hann tänka. Hade jag hunnit tänka hade det inte hänt.

Vad kan nu hända och vad bör jag göra

Answer 1

En grundregel för svensk straffrätt är att uppsåt ska krävas för straffbarhet. Uppsåtet ska täcka alla objektiva rekvisit så som handlande och effekt, alltså att du i det här fallet tillfogar din sambo smärta.
Detta kommer till uttryck i 1 kapitel 2 § Brottsbalken.

Åklagaren har ju bevisbördan att bevisa "bortom rimligt tvivel" att du hade uppsåt när du gav din sambo en örfil. Det betyder också att han måste motbevisa ditt påstående om att det var en reflexrörelse som resulterade i örfilen. Att du säger till din sambo att inte sparka dig tycker jag tyder starkt på att det inte var en reflexrörelse utan att du snarare på ögonblickligen blev, om du inte redan var, väldigt arg och med uppsåt slog henne.

Det låter snarare som om du själv blev utsatt för ett angrepp av din sambo som sparkade till dig. Du har således handlat i nödvärn och besvarat våldet med en handling som i proportion till angreppet inte är att bedöma som oproportionerligt och därför bör du gå straffri.

Att du säger till din sambo att inte sparka dig tyder på att du var rädd för att hon skulle fortsätta sitt angrepp mot dig, du får inte glömma att det faktiskt var din sambo som initierade våldsspiralen och du avbryter den.

Enligt 24 kapitel 1 § 1 punkt Brottsbalken har du rätt till nödvärn mot ett påbörjat angrepp mot din person. Förutsättning för det är ditt försvar inte är uppenbart oförsvarligt, förenklat skulle man kunna säga att du inte får använda en hammare när du försvarar dig mot en spark på låret.

En örfil torde vara en adekvat respons på en spark på låret så en excessbedömning synes inte aktuell i det här fallet.

Oavsett vad du sagt i polisförhör om bristande uppsåt så har en nödvärnssituation förelegat även om du varit medveten om den eller inte. Rätten har alltså inte att bedöma om du varit medveten om din nödvärnsrätt eller ej, utan bara om den förelegat eller ej och åklagaren måste bevisa att det ej förelegat nödvärnssituation.

Som jag förstått din beskrivning av situationen är min bedömning att du handlat i en nödvärnssituation och därmed bör gå fri från ansvar,