Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Först och främst skall det sägas något om den skyldighet som åvilar den som upphittar kvarglömt eller borttappat gods, som överhuvudtaget inte är i någon annans besittning. 1 § lagen (1938:121) om hittegods (hittegodslagen) stadgar att den som hittar och omhändertar en sak som inte är i någon annans besittning (kvarglömt eller borttappat gods – _hittegods_) skall anmäla fyndet utan oskäligt dröjsmål till polismyndighet, eller underrätta ägaren, givet att denne är känd. Den som uppsåtligen underlåter att rätta sig efter dessa föreskrifter om att tillkännage upphittat gods – vilket enligt praxis den anses göra som ej inom cirka en vecka efter fyndet underrättat polisen eller ägaren, trots vetskapen om att detta är vad som rätteligen skall göras – kan dömas under straffbudet i BrB 10:8 för _fyndförseelse_.
I det aktuella fallet antar jag att *din vän*, förutsatt att skälig tid (ca en vecka alltså) passerat inom vilken han inte fullgjort sin anmälningsplikt, medvetet underlåtit att anmäla fyndet av cykeln/hittegodset i vederbörlig ordning och därigenom gjort sig skyldig till _fyndförseelse_. Därtill kan det tänkas att cykeln kommit att _olovligen brukas_ av *dig* och att *din vän*, genom att ha lånat ut densamma till dig, _anstiftat_ ditt olovliga brukande. Detta kommer i tur och ordning utvecklas nedan.
Straffrättsligt ansvar kan alltså åläggas *dig* för själva nyttjandet av cykeln, som ju i själva verket tillhör annan och som efter upphittande inte lagenligt anmälts av upphittaren. Denna gärning är kriminaliserad i Brottsbalken 10 kap. 7 § som olovligt brukande. Förutsättningarna för att detta brott skall anses förövat är ett _uppsåtligt_ olovligt _brukande_ av _annans sak_, till ländande av _skada eller olägenhet_. Med att bruka förstås att använda, begagna och nyttja något utan att förbruka eller på annat sätt frånhända ägaren detsamma. En bil brukas exempelvis när den körs och en cd-skiva brukas när den spelas. Gärningsmannen måste vidare ha agerat uppsåtligen (med direkt uppsåt, indirekt uppsåt eller likgiltighetsuppsåt) i den meningen han åtminstone ska ha haft skäl att misstänka att brukandet skedde olovligen, av ett brottsobjekt tillhörigt någon annan, och med minst oaktsamhet i förhållande till konsekvensen att olägenhet eller skada uppkommit. Sist skall, som nämnts, olägenhet eller skada ha vållats.
Av frågan framgår inte om din vän också har nyttjat cykeln och i så fall ni båda två kunde komma att åtalas för gemensamt brukande. Om vi dock förutsätter att din vän sedan han funnit cykeln endast underlåtit att fullgöra den anmälningsplikt visavi polisen eller en känd ägare som inträder vid omhändertagande av hittegods så består hans brott i endast i fyndförseelse enligt BrB 10:8. Att märka är att din vän, därtill, sannolikt kan hållas ansvarig för att ha anstiftat ditt, potentiellt, olovliga brukande. I stället för att själv bruka cykeln har han ju upplåtit brukningsrätt _åt dig_ och lånat ut cykeln att tillfälligt brukas _av dig_. Han har därigenom _främjat_ ditt brukande. Notera att anstiftansansvar inte förutsätter att du faktiskt befinns ha gjort dig skyldig till olovligt brukande; det förra kan fastställas även om det skulle konstateras att du t.ex. brister i uppsåt och att ansvar för olovligt brukande följaktligen inte kan åläggas dig.
Min bedömning, när det kommer till ditt, eventuellt, olovliga brukande, är att _brottsbeskrivningsenlighet_ (dvs. när alla omständigheter i en konkret brottssituation överensstämmer med rekvisiten i ett straffbud, varför den som förövat den brottsliga gärningen kan åtalas med stöd av den aktualiserade bestämmelsen) förvisso råder. Fråga är de facto om ett olovligt användande (_olovligt_ i bemärkelsen cykeln avhänts ägaren genom brottslig handling, fyndförseelse) av annans sak med följden att ägaren åsamkats i alla fall olägenhet. Att olovligen bruka något innefattar nämligen alltid olägenhet så snart det finns _en risk _för att egendomen skall ta skada. Nötning och nedsmutsning av, exempelvis, olovligen brukade kläder inrymmer alltid ett mått av olägenhet; likaså att olovligen bruka annans bil.
Vad emellertid _uppsåtsfrågan_ beträffar krävs för ansvar för olovligt brukande uppsåt i förhållande till det olovliga brukandet (den omständigheten att den lånade cykeln i själva verket var frånhänd annan genom brott, här fyndförseelse) och oaktsamhet visavi följden skada eller olägenhet. I det konkreta fallet var det kanske din tro att äganderätten till cykeln tillkom din vän och att han var i sin fulla rätt att bestämma om den skulle lånas ut eller inte. I det fallet kommer du inte att hållas för uppsåtlig i relation till det olovliga brukandet, och förskrivet straff, inom skalan böter till fängelse i högst ett år, för fullbordat brott kommer inte att utdömas.
Jag hoppas du fått svar på din fråga!
Vänligen
